2011-12-28
Låt konsulterna uppdatera dina sociala medier
Jag är inte längre så övertygad. Det har länge varit en sanning att vi konsulter endast ska fungera som strategiska rådgivare och att företagen själva är de som bäst uppdaterar sina sociala medier. Jag håller med, fast ändå inte. Eftersom jag har suttit på båda sidor – alltså både varit en "kund" som har byggt upp en närvaro i de sociala medierna under några år och nu arbetar som rådgivare i dessa frågor – vet jag att det faktiskt är ganska krävande att bygga upp en närvaro.
Det tar inte bara tid, det tar också resurser. Och ska du få lite snurr på grejorna krävs det att du är en riktigt vass kommunikatör med fullt fokus på uppgiften. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att göra det "när du har tid över".
Och varför inte? De allra flesta låter ju konsulterna skriva kundtidningen, pressmeddelandena, säljmaterialet, platsannonserna och så vidare. Vad är skillnaden mot dessa kanaler och de sociala kanalerna? Den stora och viktiga skillnaden är förstås dialogen. Du kan ha direktkontakt med kunderna. Och det är nog där "missförståndet" har startat, tror jag. Alla vill ju äga sin kundkontakt. Ingen vill släppa sin kontakt med kunden till en konsult. Men om alternativet är att du aldrig kommer att orka bygga upp den där kundkontakten tycker jag ändå att svaret är givet.
Var inte rädd för att ta hjälp. Var heller inte rädd att låta konsulter, som känner din verksamhet, uppdatera och föra dialog med dina kunder. Så fort det börjar närma sig affär eller gäller frågor konsulten inte kan svara på kommer han/hon givetvis att ta det vidare in i din organisation. Om alternativet är, vilket det tyvärr ofta verkar vara, att ditt företag står utanför "de sociala medierna" för att ni inte kan skapa en organisation eller hittar medarbetare som har tid att ta det på allvar ser jag inget som helst problem med att låta en vass kommunikatör utifrån hjälpa er komma igång.
OBS!! jag har idag en blogg på Folkbladet, där hittar du mängder av nytt material om sociala medier, och alltid med musiktips! Följ gärna med dit!
/ @jmjobring
2011-12-20
Företag på Facebook
Häromdagen var jag på Webbdagarna i Stockholm och lyssnade på seminarium om "Företag på Facebook". Nelly.com, Pocket Shop och Ving var där som exempel på helt olika satsningar på Facebook. Se samtliga presentationer här.
Nelly med drygt 214.000 fans satsar på att driva försäljning genom tillfälliga erbjudanden. Nelly vill inte ha sin kundtjänst där och säger att det i princip är "självsanerande" eftersom fansen hackar på den som kommer med kundärenden. Fansen vill ha inspiration, enligt Nelly. En halvtidstjänst hanterar uppdateringarna och övervakningen av inläggen, enligt Jarno Vanhatapio som drog caset. Nelly lägger också "femsiffriga" belopp varje vecka på att annonsera på Facebook.
Ving har 52.000 fans och Hanna Kastas, som höll i föredraget, är den som hanterar det tillsammans med en rullande tjänst till. Alltså två heltidstjänster. Ving vill helst använda sin Facebook-sida till inspiration och ibland ger de rabatter, men mellan varven handlar det även om krishantering. Hanna säger att de försöker att inte stirra sig blinda på antalet fans, utan verkligen försöka betrakta dessa som viktiga kunder och vänner till företaget.
Pocket Shop var det lilla caset i sammanhanget med blott drygt 1.760 fans. Emma Danielsson höll i föredraget tillsammans David Leeb från byrån Identity Works som har hjälpt Pocket Shop att bygga en webbshop inne i Facebook. Emma berättade (också) att de inte stirrar sig blinda på antalet fans, utan försöker se dessa som entusiaster och vänner. Exakt hur stor försäljningen var inne på Facebook vill de inte avslöja, men de berättade att kunderna på Facebook köpte fler böcker vid varje tillfälle än kunderna på den vanliga webbshopen. Däremot avslöjade Identity Works att hela bygget, både webbplats och Facebook-lösningarna, hade kostat 750.000 kr och att byrån hade lagt ner ungefär dubbelt så mycket (odebiterad) tid.
Det var mycket intressant att få ta del av dessa starka varumärkens syn på sin Facebook-närvaro, som alltså skiljde sig en hel del åt. Sättet man närmade sig Facebook var också helt olika då Nelly hade en väldigt business-inriktad syn på sina fans så var Pocket Shop väldigt mycket "mjukare" och betraktade fansen som ambassadörer. Och Ving hamnade nog faktiskt någonstans mittemellan. Sammantaget kan man nog ändå konstatera att kanalen används på ett väldigt trevande sätt fortfarande. De flesta är rädda för att "köpa" sig fans (se tidigare blogginlägg om detta ur en annan synvinkel) och tycker att man ska förvalta det förtroende man får på ett ansvarsfullt sätt.
Slående under hela dagen var också att så många talare återkom till att man behöver vara transparent i de sociala medierna. Också något jag bloggade om i början av året, läs gärna det när du har tid. För övrigt kunde ingen (!) ge exempel på B2B-case i de sociala medierna, vilket ju är mycket intressant då man tycker att det verkligen börjar bli hög tid för detta, men det får jag lov att återkomma till i ett annat blogginlägg!
/@jmjobring
2011-12-04
Varför är vinreklam så doftlös?
Vad jag förstår finns det inget lagligt hinder från att göra hyfsad reklam för vin. Men varför är den då så erbarmligt tråkig? Det mest fyndiga leverantörerna får fram är "Goda viner från Italien". Sedan drar vi på med "Fynd!" och "Mer än prisvärd!" från recensionerna. Visst, att visa upp produkten är givetvis bra och lagen hindrar vinsäljarna från att använda glada människor i reklamen. Men, borde inte detta öppna dörren för lite hederlig gammeldags copy?
Efter lite letande hittade jag nedanstående vinannons, med en tydlig copyidé. Men den är verkligen ett undantag. I övrigt är det fram-med-produkten-och-en-god-recension. Avsaknaden av byråkod (alltså den pyttelilla texten som brukar finnas långt upp på höger sida och som består av reklambyråns namn) tyder på att vinkrängarna inte vänder sig till reklambyråer. Eller skäms reklambyråerna för de idéfattiga annonserna? I vilket fall, varför är det så här? Säljer vinerna så bra ändå, är man rädd att bra copy och idéer ska stjälpa över reklamen på andra sidan det lagligas gräns?
Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror helt enkelt att vinbranschen inte har mognat i takt med de möjligheter de faktiskt har att ta marknadsandelar med hjälp av bra marknadsföring. Motbevisa mig gärna!
/ @jmjobring
2011-11-30
Spotify går app-vägen
2011-11-22
Episkt PR-misslyckande, eller?
Många gör sig idag lustiga över flygbolaget Quantas stora misslyckande med sin twitterkampanj under hastagen #QantasLuxury, se bland annat DN:s artikel och Resumés. Och visst, ovanligt klantigt att köra kampanj om lyx kan det tyckas när bolaget är i konflikt om löner. Men det finns ändå vissa aspekter att reflektera över, tycker jag. Och vissa saker som kanske är lite olyckligt formulerade och som faktiskt kan försena svenska företags användande av s k sociala medier. Jag sticker ut hakan lite...
DN kommer med ett förnumstigt "Råd till alla företag: Starta inte marknadsföringskampanjer på sociala medier utan noggrann övning i tonträff". Intressant att DN ger sig in kommunikationsbranschen, kan man tycka. Dra parellellen att någon hade genomfört en misslyckad traditionell reklamkampanj. Inte hade DN då gett rådet att "Gör ingen reklamkampanj utan noggrann övning där hemma!". Nä, troligen inte. Det är ganska lätt att raljera över något man inte riktigt förstår.
Hade Quantas anlitat en seriös PR-konsult hade detta högst troligt aldrig hänt. Ingen i vår bransch hade gett dem rådet att genomföra en kampanj om lyx när man är i konflikt om löner.
För några år sedan hade människor inte kunnat lufta sin ilska mot flygbolaget. Nu kan alla deras kunder det. Det borde ju alla seriösa företagare se som en tillgång och inte ett hot. Fruktar du dina kunders åsikter kanske du borde se över din affär.
Idag fnissas det överallt och pekas finger mot detta gyllene exempel på hur farligt det är med "sociala medier." Vad de då missar är alla de tusentals bra exempel på kampanjer och kunddialoger som dagligen genomförs på de "sociala medierna". Kampanjer där företag och kunder kan träffas och kanske även göra affärer; sociala affärer. De som pekar finger riskerar att missa dessa affärer, som jag tror tillhör vinnarna i morgon (se tidigare blogginlägg).
Bara under de minuter det har tagit mig att skriva detta inlägg har det tillkommit drygt 70 tweets under hashtaggen. Så, vi borde kanske också reflektera lite över vilket medialt genomslag Twitter faktiskt börjar få när ett flygbolag på andra sidan jorden twittrar sig in i våra dagstidningar, om än via ett dumt misstag.
Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror att det oreflekterande raljerandet kan kosta en del företagare framtida konkurrenskraft. Ring en seriös konsult och ställ samma frågor som du gör vid alla andra affärer och du ska snart upptäcka att det finns en hel värld där ute att upptäcka. Och inte vara rädd för.
/ @jmjobring
2011-11-08
Varumärken på G+ en verklighet
Då var det dags. Facebook har ju haft det länge och nu öppnar Googles tjänst G+ också för varumärken och företag. Jag har provat att skapa en sida för min arbetsgivare Plakats räkning. Själva sidan skapar du enkelt på ett par minuter, det är ju sedan arbetet börjar.
Syfte och målgrupp? Ja, det är förstås de vanliga frågorna som dyker upp när man ska kliva in på en ny plattform. Och så även här. Just nu är svaret på dessa frågor naturligtvis inte helt givna. Och så ser den nya världen ut, vi vet inte alltid från början exakt hur de nya plattformarna kommer att användas, och det är svårt att sitta och räkna ut exakt vad syftet ska vara och vilken målgruppen kommer att bli. Det får utveckla sig allt eftersom mediet utvecklas. Den första och största frågan är egentligen: "Har vi resurser och vilja att kasta använda en ny plattform för vår kommunikation?". Den jobbiga motfrågan är tyvärr då: "Har du råd att stå utanför?"
Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror faktiskt mer och mer på G+ som en plattform som faktiskt kan få lite spridning, men jag ropar verkligen inte hej ännu! Får återkomma.
Länk till Plakat på G+:https://plus.google.com/107842412018959097431
/@jmjobring
2011-10-24
När får vi se varumärken på G+?
/ @jmjobring
2011-10-18
Vad innebär det att Apple öppnar för Twitter?
Jag kan som vanligt ha helt fel, men att Apple nu så tydligt gör Twitter till en del av iOS5 (alltså det senaste operativsystemet för iPhone) tror jag kommer att skjutsa Twitter närmare "folket". Twitters baksida har hela tiden varit att det är relativt hög tröskel att börja använda det, och förstå nyttan. Men om jag direkt från min iPhone enkelt t ex kan posta bilder till Twitter och få notiser när någon nämner mig tror jag att vi snart kan se saker hända. Och det har redan börjat hända, enligt Twitterchefen Dick Costolo.
Och som Socialmediatoday.com skriver så kan det här också underlätta för alla som twittrar för ett företags räkning. Överblicken över konversationer blir tydligare och, framförallt, notis-pushen gör det enkelt att direkt se när någon nämner dig, och du kan agera omedelbart. Till synes små förändringar, men jag tror att det är det lilla som behövs för att fler ska inse nyttan med de 140 tecknen.
Att detta är ett led i Apples "krig" mot Google och Android, och alltså i förlängningen Google+, är ju också ganska tydligt, men det är nog en annan bloggpost.
/ @jmjobring
2011-10-16
Varför ska man vara på Twitter?
Rätt ofta får jag frågan: varför ska man "vara på Twitter?" 140 tecken är ju grejen, men när jag ska försöka svara på frågan blir det ett ganska långt resonemang. Jag tar avstamp i ett par exempel hur Twitter har hjälpt mig genom vecka 41. Läs om du är en tvivlare, det är värt det, tror jag...
- #juholt: Storyn fick ett annat djup för mig när jag (via Twitter förstås) fick ögonen på Viktor Tullgrens blogginlägg. Tullgren är socialdemokrat och givetvis part i målet, men hans inlägg tillförde ändå en dimension jag inte hade fått via de traditionella medierna, se blogginlägget om hur Juholt inte kunde ha fyllt i blanketten på annat sätt. Givetvis har allehanda PR-konsulter kommenterat det hela, en av de mest omhuldade är väl kanske Paul Ronge och jag har givetvis tagit del av Ronges blogginlägg också, via Twitter. Det har inget annat media gett mig. Än.
- #snabbhjälp På det personliga planet fick jag ett ovanligt erbjudande att vara med på releasen av en ny sajt som skulle marknadsföra e-böcker (vill ej hänga ut sajten här, du förstår strax varför). Jag var tillfrågad eftersom jag har ett par manus i byrålådan som håller sådär halvbra kvalitet. Lätt smickrad sa jag förstås ja, men fick aldrig se något kontrakt. Det hela drog ut på tiden och när jag fick se kontraktet var det typ två timmar kvar till release. Och jag fick direkt onda aningar, det kändes inte bra i magen. Via Twitter (givetvis) lyckades jag på en ett par minuter få fatt i ett förlag som bara behövde slänga ett snabbt getöga på kontraktet för att svara: "jag vet inte riktigt hur starkt jag skall formulera mig men... "Den värsta smörja jag sätt i kontraktsväg" kan väl vara en början". Jag backade förstås ur projektet illa kvickt. Utan Twitter hade jag givetvis aldrig lyckats få tag i någon som, utan att ta ett öre betalt, kunde hjälpa mig så fort.
- #nyttjobb Vi la ut ett nytt jobb på jobbet. Innan dagen var slut hade det snurrat på Twitter så att drygt 4.000 möjliga twittrare hade fått ta del av det. Utan att det tog mig mer än en minut att formulera twittret. Givetvis hade alla dessa 4.000 inte sett inlägget och det fanns säkert massor av dubbeltäckning, men det tog mig en minut att formulera twittret, så, all räckvidd var ju bonus.
- #ug Jag såg faktiskt inte Uppdrag granskning om Glada Hudik, men följde debatten på Twitter. Och där fick jag också läsa den angripne Pärs egna ord. Återigen en nyansering som de traditionella nyheterna inte ger mig. I varje fall inte i dagsläget.
- #hashtag Att använda så kallade "hashtags" är både storheten och svårigheten med Twitter. Hashtags används som en etikett du kan söka efter för att hitta allt som rör ett visst ämne. T ex använde alla twittrare hashtagen #bokmassan under Bokmässan i Göteborg. Det var ju inte så svårt att räkna ut. Men att hashtagen #svpol (troligen) är den mest använda för att följa svensk politik är kanske inte lika givet. Eller #twittboll och #twittpuck för att följa fotboll respektive ishockey är inte lika självklart. Och i princip alla större TV-program, som #ug ovan, får ganska kvickt sin egen hashtag. Och det är just storheten. Jag kan direkt få fördjupa mig i t ex #agenda och ta del av mängder av kommentarer, reflektioner och ibland även relevanta fördjupningar, som exemplem ovan.
- #ajour Precis när jag tänkte publicera detta blogginlägg läser jag om Ajour.se (hittade det via Twitter förstås). Ett projekt av ett gäng väldigt aktiva twittrare som (precis som jag, inga andra liknelser) tycker att den fantastiska nyttan av fördjupning och möjlighet att kommentera och reflektera som finns på Twitter borde komma fler till del. Vad jag förstår är Ajour.se ett försöka att göra just det, om de lyckas återstår att se. Se också gärna Hejsonja:s ironiska inlägg om Ajour för att få en annan syn på saken.
Oavsett hur det går för Ajour.se så kommer Twitters form av kommunikation (reflektion och fördjupning) att forma framtidens journalistik. Det är helt enkelt för bra för att inte lyftas upp en nivå och få hjälp att nå ut till fler. Frågan är hur det ska ske? Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men troligen är Twitters baksidor för många (svårigheten att överblicka, tiden det tar att lära sig och hitta rätt m m) så någon form av transformering för att bli mer lättillgänglig är nog nödvändigt, om det blir likt Ajour.se eller på annat sätt åter står att se. Oavsett vad är i varje fall framtiden mycket ljusare än gårdagen.
Det var mitt svar på varför man ska "vara på Twitter". Om det hjälper någon att hitta till Twitter är jag mer än nöjd, för det är faktiskt en revolutionerande plattform. Våga ta klivet. Prova. Du har allt att vinna och absolut inget att förlora.
/ @jmjobring
2011-09-29
5 utmaningar med twitter få pratar om
1) Twittrare med många följare har svårt att hålla isär privat och professionellt. För många har detta inneburit att de tar med sig sitt twitter-konto in i jobbet. Fördelen är förstås att du får många följare med dig som troligen har både glädje och nytta av de tweets du delar med dig av å yrkets vägnar. Men det skapar naturligtvis snart en hel del bekymmer – vad händer när du byter jobb? När är du privat och när är du företagets röst? Är du ditt eget varumärke är det naturligtvis inget problem, utan snarare en tillgång och väldigt vanligt hos de flesta riktigt aktiva twittrarna. Vore jag din arbetsgivare skulle jag inte acceptera att du blev ett med mitt varumärke eftersom du tar det med dig när du kliver ut genom dörren.
Utmärkt inlägg i frågan finns här av @ipillan
Pressombudsmannen Ola Sigvardsson i Medievärlden (utifrån pressetiskt pespektiv)
2) Vad är en följare värd? Frågan dyker ofta upp om du får chansen att tala sociala medier med en driven bolagsledning, men är i princip tabu på Twitter. Fast frågan är förstås relevant, alla investeringar ska ju bära sig. Men tyvärr i princip omöjlig att svara på. I dagsläget. Med mer erfarenhet över tid går det säkert att svara på den frågan också, men precis som vid telefonförsäljning (obs, inga jämförelser i övrigt...) måste man har gjort det ett tag för att få egna siffror att förlita sig på. Hundra samtal kanske ger en affär för ett bolag medan andra kan ringa tre samtal och ro hem en storaffär. Det finns för många parametrar, som bransch, hur skicklig man är med själva hantverket, den egna produkten, varumärkets bäring o s v. Jag tror du kan se samma utveckling på Twitter. Över tid.
3) Är Twitter "bara" en förlängning av kundtjänsten? Ja ofta kan det vara så, men den kan också vara mycket mer. Twitter kan vara ett bra redskap för kundtjänsten att hålla en dialog med kunder och fånga upp klagomål och synpunkter – finnas där kunden finns. Men Twitter kan ju också vara ett redskap för t ex en pressavdelning att lobba in nyheter mot journalister eller en VD som aktivt vill nätverka med branschen o s v, o s v. Twitter är vad du gör av den.
4) Det går inte genom en utredning/policy/riktlinjer avgöra om du ska kliva in på Twitter. Ett hårt påstående som många säkert invänder mot, men jag tror i det här fallet på tesen "It’s okay to fail as long as you do it quickly" (hämtad från Fast Companys intressanta "Move Over Social Media; Here Comes Social Business"). Det bästa sättet att veta om du ska använda Twitter i din profession är troligen att prova, det är för komplext att utreda och resultatet kommer troligen inte att göra dig så mycket klokare. Försök sälja in det argumentet till en redan från början skeptisk företagsledning...
5) Det är mycket trevligare att följa en människa än ett bolag/organisation. Twitter är i hela sitt väsen byggt på personlighet. Ditt bolag ska givetvis ha en "personlighet" (se mitt eget inlägg om trovärdighet, tonalitet och transparens) och det finns vägar att minimera känslan av opersonligt, t ex skriva ut sitt namn i tweeten m m, men faktum kommer alltid att kvarstå: det är trevligare att prata med en person än en logga. Jag tror man helt enkelt att man bara måste vara medveten om och förhålla sig till det faktumet.
Ja, jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror att ju fler av oss som vågar prata om dessa utmaningar med Twitter – istället för att stoppa huvudet i TweetDeck och tycka att alla andra utanför Twitter är okunniga och oupplysta – desto bättre är det.
/ @jmjobring
2011-09-27
Ökad exponeringstid för annonser i nya Facebook
Ja, oavsett hur stor "Hatstorm mot nya Facebook" som kvällstidningarna kan piska upp kommer vi att tvingas leva med förändringarna i Facebook som släpptes vid utvecklingskonferensen F8 i september. En av de största nyheterna är att du själv kan bygga din egen "Timeline". Du kan själv välja toppbild, vad som ska visas för vem, du kan scrolla bakåt i tiden och till exempel se vad du gjorde sommaren 2007, du kan se vad du lyssnade på för musik, vilka bilder du la in o s v. Jag tror att även de som idag "hatstormar" mot timeline kommer att tycka det är ganska kul att surfa runt där en stund och se vad man gjorde förr.
![]() |
Vid pilen till höger i min timeline finns annonserna du som småföretagare själv kan lägga in. |
Och just det faktum att det nu finns en anledning att vara inne på sin "hemsida på Facebook" är faktiskt något som gynnar de små annonsörerna på Facebook. För det är bland annat där som de annonser som du själv kan köpa på Facebook syns. Alla vill givetvis finnas i "News feed", men den har Facebook smart nog gjort exklusiv som annonsplats för de större annonsköparna. Och tidigare tyckte jag att de annonser man som företagare själv kunde lägga in försvann till obskyra sidor man inte gärna tillbringade tid på. Men med Timeline blir det ju faktiskt lite skillnad. Här kommer vi nog att hänga en del, tror jag. Dessutom står annonserna stilla när jag själv scrollar nedåt, vilket ökar synligheten ytterligare.
Och som ett brev på posten lär det komma nya annonsmöjligheter och, kanske viktigast, nya möjligheter för företag att exponera sig via egna sidor/pages. Tänk en snygg "timeline" för företag där man kan dela sin historia, erbjudanden, bilder och låtlistor med mera, med mera...
/ @jmjobring
2011-09-21
Advertorials är bara digitala skräpbilagor, eller?
Läser i Resume att DN.se också ska börja med s k advertorials – en form av redaktionellt förklädda annonser. Klickar du på dem hamnar du på en minisajt där företaget kan exponera sig i en redaktionell miljö de själva har kontroll över, se exemplet från Aftonbladet nedan. Poängen är att annonsören ska kunna tillföra ett mervärde för kunden och bjuda på ett nyttigt innehåll som inte känns "reklamigt", t ex är domänadressen fortfarande aftonbladet.se. Och det finns förstås en baktanke med att advertorialsen är förvirrande lika nyhetssajtens redaktionella puffar. Själva ordet avslöjar ju också denna baktanke - en korsning mellan annons och redaktionellt innehåll.
Skräp är skräp om än förklätt till en bilaga
Ska man jämföra med något vi känner bättre igen är det kanske närmast temabilagor där man som annonsör köper både en annonsplats och ett redaktionellt utrymme. Läsvärdet i dessa bilagor brukar också bli därefter, snäppet mer än skräp. Som annonsör får man alltid en dålig smak i munnen när man ser resultatet. Det blir liksom varken hacket eller malet. Det är varken annonser eller redaktionellt material, det är bara trist.
Och nu har skräpbilagorna blivit digitala. Snart har du en hurtig säljare i örat som förklarar det geniala med att "synas på aftonbladet.se eller dn.se med ditt eget material. Tänk med potentiella läsare/köpare du kan möta där! Och vi fixar allt; idéerna, bilderna och texterna, du behöver i princip bara skicka loggan och godkänna materialet när det är klart. Bråttom är det också, för just idag har vi ett special offer you can't refuse!"
Mediehusen är de stora förlorarna
Jo, visst, för vissa annonsörer kan det säkert fungera, men jag tror att vi alla förlorar på en utveckling där vi försöker lura på människor saker. Och jag tror framförallt att det är de stora mediehusen själva som förlorar på att sammanblandas med annonsörerna. Vad ska vi tro på om notiserna på dn.se är annonser?
Jag är naiv nog att tro att vi som konsumenter tycker bättre om ett ärligt varumärke än ett som lurar in oss på en minisajt full med illa dold reklam. Jag är också naiv nog att tro att vi i reklambranschen kan skapa så bra reklam så att den i sig själv kan skapa värden som tillför mottagaren något, utan att hymla med vem avsändaren är. Men, jag kan som vanligt ha helt fel
/ @jmjobring
![]() |
Ser du vad som är annnonser? |
2011-09-04
Det är dags för B2B i sociala medier
"Vi säljer först och främst till andra företag, då behöver vi ju knappast finnas i de sociala medierna bland kidsen..." Känner du igen det? Företagsledare och säljchefer i så kallade "business to business"-företag (alltså företag som företrädesvis säljer till andra företag) har väldigt ofta denna attityd i bagaget när man försöker prata om de nya mediernas betydelse. En farlig attityd, tror jag. Framtiden är närmare än vad de flesta tror. Två högst verkliga förhållanden pekar i varje fall i den riktningen:
1) Redan nu möter vi unga vuxna som har levt med "sociala medier" i fyra-fem år, det är en evighet om jag t ex är 22 år. Och är jag 22 år är jag troligen snart färdigutbildad och på god väg att bli en beslutsfattare. Var tror du att dessa inhämtar den mesta av sin information idag? Var tror du att de kommer att snappa sin information i morgon när de sitter på inköparstolen eller som VD i uppstickarbolaget? Har du byggt en relation i de sociala medierna har du inte bara koll på eventuella negativa omdömen som kan florera där ute, du finns helt enkelt på plats den dag frågan ställs.
2) Oavsett om du hyr ut lyftkranar eller säljer kontorsmöbler bygger du ett varumärke. Givetvis. Morgondagens entreprenör eller inköpare är som sagt dagens 22-åring. När hon ska möblera sitt kontor eller hyra en kran till nästa bygge söker hon troligen på webben efter dig och dina konkurrenter, men undermedvetet söker hon även i sitt minne. Om ditt varumärke då ger någon positiv signal till hennes hjärna har du givetvis en stor konkurrensfördel. Hon känner igen dig. Hon kanske minns att du bjussade på någon skön tävling på Facebook eller svarade på någon fråga hon ställde i twittervärlden under utbildningen.
De varumärken som på ett positivt och smart sätt möter dessa unga vuxna i de sociala medierna tror jag därför har en given konkurrensfördel gentemot de som fortfarande blundar och hoppas att tiden ska gå baklänges.
Alldeles oaktat vad du säljer idag möter du morgondagens kund i de sociala medierna just nu. Har du råd att inte investera i den kunskap som morgondagens köpare kräver? Jag tror inte det.
/@jmjobring
Genvägen talar för sociala medier
Människan är lat. Kan vi ta en genväg sneddar vi gärna över gräsmattan för att tjäna några meter. Slipper jag slå upp telefonnumret och ringa någon trött kundtjänst ställer jag hellre min fråga direkt när jag är inne på Facebook med lite tid över. Står jag på perrongen och vill veta om tåget är försenat är det troligen enklare att twittra med @SJ_AB än att försöka leta upp en konduktör.
Genvägen talar alltid för sociala medier. Frågan är om du vill och kan ge dina kunder den servicen. Det är naturligtvis inte självklart, men många har troligen en hel del att tjäna på närvaron. Tror jag.
/@jmjobring
2011-08-25
Tack för allt Steve
Steve Jobs Stanford Commencement Speech 2005:
Och en presentation av konceptet Think different:
/@jmjobring
2011-08-05
Brist på fantasi eller bara ren trötthet?
2011-06-16
@jmjobring
2011-05-30
Kan man köpa gillare?
Ja, det är väl att svära i kyrkan, men det känns rätt bra att se siffrorna för nya gillare när man loggar in. Jag har haft förmånen att under det senaste halvåret på allvar få hjälpa ett universitet att aktivera sig i de så kallade "sociala medierna", främst Facebook och Twitter. Jag har kanske lagt ner mellan en kvart och två timmar per dag med att skapa innehåll och svara på de frågor som har dykt upp samt haft lite bevakning över helgerna. Vi har under denna tid även genomfört tre större marknadsföringsinsatser med Facebook som en betydande kanal. Dock har aldrig vårt främsta syfte med dessa kampanjer varit att få fler "gillare", det har dock blivit en trevlig, och lite förvånande, bieffekt. Jag trodde inte det var så enkelt att "köpa vänner" som det faktiskt är, utan att utlova några priser eller andra förmåner.

2011-05-12
Dags att starta resan?
För inte så länge sedan surfade jag däremot in i ett blogginlägg från Webbstrategerna som delvis är inne på samma linje som jag är – det är svårt att lyckas och ingen pratar om det. Men de vänder istället på frågan och tycker att vi ska värdera andra saker än de traditionella. Och jag håller med. Delvis. Men samtidigt kan jag idag se att det faktiskt går att lyckas med annonseringen på Facebook, även om vi räknar som i andra medier. Det går idag att skruva upp CTR:n till "normala" nivåer. Det är inte lätt. Men det går. Det trodde jag knappt för ett år sedan.
Det gäller även för "dialogen". Man lär sig med tiden. Kanske kan goda rådgivare få dig att komma in i rätt tänk snabbare, men det viktigaste tror jag är att ha rätt grundinställning, vilket faktiskt inte är helt lätt. Det finns tre t:n som jag tycker är bra att hänga upp tankarna på när man funderar över företagets framtid i de sociala medierna: transparens, tonalitet och trovärdighet. Och kanske ska man lägga till ett fjärde t – tålamod. Det tar tid, men ju förr du börjar din resa desto snabbare är du framme...
/ @jmjobring
2011-05-04
Är sagan om Spotify som bra reklammedia över?
2011-04-08
Framtidens Janne Josefsson heter #fail
2011-04-01
Dags att dissa sociala medier
2011-03-18
Den tysta överenskommelsen om att du blir lurad.
Tidningen Se & Hör är ett av företagen i frontlinjen. "Viktoria gravid" betyder alls inte att kronprinsessan Viktoria är gravid, fast hon är med på bild alldeles intill den stora rubriken. Inne i artikeln skruvar man till det på något snyggt sätt så att rubriken på framsidan faktiskt är sann, fast kronprinsessan inte alls är gravid. Vi fattar det. Redan på omslaget.
Telefonoperatörerna är också duktiga. De stuvar om sina erbjudanden så att man får fantastiskt mycket för – som det verkar vid en första anblick – ingen månadskostnad alls. Helt magiskt. Men vi fattar. Vi fattar att ni måste tjäna pengar någonstans och att det finns en liten friskrivningstext någonstans där det faktiskt framgår att det kostar att ringa. Naturligtvis.
Och Jysk som har pay-off:en "kvalitet – lite billigare". Vi vet att det inte är kvalitetsvaror ni säljer till underpriser. Vi vet att det är lågkvalitetsvaror, men som i vissa fall fyller sitt syfte och funkar alldeles utmärkt ändå. Vi fattar.
Finns det någon slutsats eller sensmoral? Näe. Jag tror inte Se & Hör tänker förändra sin framgångsrika taktik, och jag tror inte vi som konsumenter tänker sänka garden och låta oss tokluras. Det är som det är. Vi fattar.
2011-03-05
Hur lyckas du med annonsen på Facebook?

Jag har i ett tidigare inlägg, Hårdfakta för dig som funderar på att annonsera på Facebook, skrivit om vilka annonsformat och andra verktyg som finns för oss som arbetar professionellt på Facebook. Och vi använde oss faktiskt av alla fyra formaten i denna kampanj, "Like", "Poll", "Event" och "Video". Lite mot förmodan funkade det faktiskt väldigt bra att köra "Like"-annonser. Alltså annonser som uppmanade den som såg den att "Gilla" vår FB-sida. Vi styrde oss givetvis till en målgrupp som vi trodde kunde gilla oss, nämligen de som hade uppgivit vår ort och/eller vårt universitet i sin profil.
Men den annonsform som funkade absolut bäst för oss var "Event". Och den annons inom "Event" som stod ut var två annonser som uppmanade till att göra vårt Utbildningstest. Trots att detta inte är ett jätteunderlag kan man nog ändå lite slarvigt dra den slutsatsen att köra ett "Event", oavsett om det är ett riktigt event eller inte, och att vara tydlig, som med Utbildningstestet och vår "Gilla oss"-annonser, är det som får bäst CTR.
Sämst då? För oss utmärkte sig "Poll"-annonser till det sämre. Funkade faktiskt inte alls och snittade genomgående på under 0.10% Det kan givetvis bero på utformningen av våra Polls, och redan när vi gjorde annonserna kändes de lite krystade. Men har man bra ämnen att köra "Poll" på ska jag inte säga att det inte funkar, denna gång gick det dock inte.
Tilläggas kan också att när vi jämför med andra medier så ligger Facbeook i det övre spannet vad gäller kostnad per klick. Å andra sidan får man väldigt många visningar, exakt vad det är värt är ju upp till var och en att värdera, men visst syns annonserna på Facebook, även om man inte klickar.
Hoppas det var till någon hjälp. Det är en tuff djungel där ute på Facebook och riktigt svårt att hitta rätt. Det är å andra sidan väldigt många som bloggar om att arbeta professionellt med Facebook. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det känns som att de flesta som bloggar om att jobba med sociala medier endast verkar arbeta med att blogga...
2011-02-26
Tre t styr morgondagens marknadsföring
Tre små t – transparens, tonalitet och trovärdighet tror jag är nycklarna till ett långt och ärorikt liv som varumärke. Redan idag, men ack så mycket mer i morgon. Vi ser en generation som växer upp i olika varianter av "sociala medier". De är snart vana vid att ett varumärke kommunicerar så mycket mer än vad vi gör idag. Företaget måste visa upp "sin själ" och den själen måste hänga ihop med allt annat man gör, annars spricker bubblan direkt och ingen tror på dig. Om du när som helst kan råka ut för en #fail eller en dissning på en community med genomslag gäller det att tänka på vad du säger. Och gör.
transparens: Du måste vara ärlig med det du gör. För det du gör syns. Allt från din sämst betalde medarbetare till din suraste kund delar mer än gärna med sig av sina erfarenheter från ditt företag. I morgon är inte Janne Josefsson din största fiende, det är vad som sägs om dig "här inne". Å andra sidan. Om du kan skapa en bild av att du lever som du lär, att du behandlar dina medarbetare och kunder schysst, håller dig hyfsad mot miljön o s v, kan du få massor av beröm, som leder till goda affärer.
tonalitet: Hur låter du? Hur uttrycker du dig? Hur ser du ut? Detta är faktorer som redan idag är viktiga och som i morgon är allt. Vad du än säljer är varumärket viktigare än din vara. Och varumärket är i mångt och mycket vad du säger och hur du ser ut. Vi köper känslan av att ha gjort rätt val, oavsett om det är en kopp kaffe eller en ny bil. Och varje gång det där varumärket uttrycker sig som jag vill, stärks min bild av varumärket. Jag behöver kanske inte förklara att även det motsatta gäller – ingen köper glass av en ful surpuppa som inte svarar på mina frågor.
trovärdighet: Du måste, som sagt, vara ärlig med du gör. Annars tappar du snart i trovärdighet och ingen vill köpa något av en "lögnare". Säljer du "gott kaffe" kan du inte servera garvsyra mer än en gång. Utlovar du en kvalitetsprodukt som går sönder efter andra rundan har du snart problem med snorungar som talar om exakt hur usel din kvalitetsprodukt är.
Det går givetvis att invända mot mina tre t. Man kan säkert tjäna pengar utan att agera som ett "snällt företag" även i framtiden. Men, jag tror ärligt och fullt fast, att ska du överleva och tjäna pengar i morgon också måste du beakta dessa tre små t. Vi är kanske inte riktigt där idag, men den som hinner öva på det här innan vi är i framtiden tror jag har ett bra försprång. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att de kommunikationsbyråer som vågar kliva in i styrelserummen och förklara det här kommer att få betalt.