2011-12-28

Låt konsulterna uppdatera dina sociala medier

Detta blogginlägg läses absolut bäst till denna vassa platta, årets svenska skiva 2011.

Jag är inte längre så övertygad. Det har länge varit en sanning att vi konsulter endast ska fungera som strategiska rådgivare och att företagen själva är de som bäst uppdaterar sina sociala medier. Jag håller med, fast ändå inte. Eftersom jag har suttit på båda sidor – alltså både varit en "kund" som har byggt upp en närvaro i de sociala medierna under några år och nu arbetar som rådgivare i dessa frågor – vet jag att det faktiskt är ganska krävande att bygga upp en närvaro.

Det tar inte bara tid, det tar också resurser. Och ska du få lite snurr på grejorna krävs det att du är en riktigt vass kommunikatör med fullt fokus på uppgiften. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att göra det "när du har tid över". 


Och varför inte? De allra flesta låter ju konsulterna skriva kundtidningen, pressmeddelandena, säljmaterialet, platsannonserna och så vidare. Vad är skillnaden mot dessa kanaler och de sociala kanalerna? Den stora och viktiga skillnaden är förstås dialogen. Du kan ha direktkontakt med kunderna. Och det är nog där "missförståndet" har startat, tror jag. Alla vill ju äga sin kundkontakt. Ingen vill släppa sin kontakt med kunden till en konsult. Men om alternativet är att du aldrig kommer att orka bygga upp den där kundkontakten tycker jag ändå att svaret är givet.


Var inte rädd för att ta hjälp. Var heller inte rädd att låta konsulter, som känner din verksamhet, uppdatera och föra dialog med dina kunder. Så fort det börjar närma sig affär eller gäller frågor konsulten inte kan svara på kommer han/hon givetvis att ta det vidare in i din organisation. Om alternativet är, vilket det tyvärr ofta verkar vara, att ditt företag står utanför "de sociala medierna" för att ni inte kan skapa en organisation eller hittar medarbetare som har tid att ta det på allvar ser jag inget som helst problem med att låta en vass kommunikatör utifrån hjälpa er komma igång. 

OBS!! jag har idag en blogg på Folkbladet, där hittar du mängder av nytt material om sociala medier, och alltid med musiktips! Följ gärna med dit!

/ @jmjobring

2011-12-20

Företag på Facebook

Detta blogginlägg läses bäst till denna sång.


Häromdagen var jag på Webbdagarna i Stockholm och lyssnade på seminarium om "Företag på Facebook". Nelly.com, Pocket Shop och Ving var där som exempel på helt olika satsningar på Facebook. Se samtliga presentationer här.


Nelly med drygt 214.000 fans satsar på att driva försäljning genom tillfälliga erbjudanden. Nelly vill inte ha sin kundtjänst där och säger att det i princip är "självsanerande" eftersom fansen hackar på den som kommer med kundärenden. Fansen vill ha inspiration, enligt Nelly. En halvtidstjänst hanterar uppdateringarna och övervakningen av inläggen, enligt Jarno Vanhatapio som drog caset. Nelly lägger också "femsiffriga" belopp varje vecka på att annonsera på Facebook.






Ving har 52.000 fans och Hanna Kastas, som höll i föredraget, är den som hanterar det tillsammans med en rullande tjänst till. Alltså två heltidstjänster. Ving vill helst använda sin Facebook-sida till inspiration och ibland ger de rabatter, men mellan varven handlar det även om krishantering. Hanna säger att de försöker att inte stirra sig blinda på antalet fans, utan verkligen försöka betrakta dessa som viktiga kunder och vänner till företaget. 






Pocket Shop var det lilla caset i sammanhanget med blott drygt 1.760 fans. Emma Danielsson höll i föredraget tillsammans David Leeb från byrån Identity Works som har hjälpt Pocket Shop att bygga en webbshop inne i Facebook. Emma berättade (också) att de inte stirrar sig blinda på antalet fans, utan försöker se dessa som entusiaster och vänner. Exakt hur stor försäljningen var inne på Facebook vill de inte avslöja, men de berättade att kunderna på Facebook köpte fler böcker vid varje tillfälle än kunderna på den vanliga webbshopen. Däremot avslöjade Identity Works att hela bygget, både webbplats och Facebook-lösningarna, hade kostat 750.000 kr och att byrån hade lagt ner ungefär dubbelt så mycket (odebiterad) tid.






Det var mycket intressant att få ta del av dessa starka varumärkens syn på sin Facebook-närvaro, som alltså skiljde sig en hel del åt. Sättet man närmade sig Facebook var också helt olika då Nelly hade en väldigt business-inriktad syn på sina fans så var Pocket Shop väldigt mycket "mjukare" och betraktade fansen som ambassadörer. Och Ving hamnade nog faktiskt någonstans mittemellan. Sammantaget kan man nog ändå konstatera att kanalen används på ett väldigt trevande sätt fortfarande. De flesta är rädda för att "köpa" sig fans (se tidigare blogginlägg om detta ur en annan synvinkel) och tycker att man ska förvalta det förtroende man får på ett ansvarsfullt sätt. 


Slående under hela dagen var också att så många talare återkom till att man behöver vara transparent i de sociala medierna. Också något jag bloggade om i början av året, läs gärna det när du har tid. För övrigt kunde ingen (!) ge exempel på B2B-case i de sociala medierna, vilket ju är mycket intressant då man tycker att det verkligen börjar bli hög tid för detta, men det får jag lov att återkomma till i ett annat blogginlägg!


/@jmjobring















2011-12-04

Varför är vinreklam så doftlös?

Detta blogginlägg läses lämpligast till denna vackra sång.


Vad jag förstår finns det inget lagligt hinder från att göra hyfsad reklam för vin. Men varför är den då så erbarmligt tråkig? Det mest fyndiga leverantörerna får fram är "Goda viner från Italien". Sedan drar vi på med "Fynd!" och "Mer än prisvärd!" från recensionerna. Visst, att visa upp produkten är givetvis bra och lagen hindrar vinsäljarna från att använda glada människor i reklamen. Men, borde inte detta öppna dörren för lite hederlig gammeldags copy?
























Efter lite letande hittade jag nedanstående vinannons, med en tydlig copyidé. Men den är verkligen ett undantag. I övrigt är det fram-med-produkten-och-en-god-recension. Avsaknaden av byråkod (alltså den pyttelilla texten som brukar finnas långt upp på höger sida och som består av reklambyråns namn) tyder på att vinkrängarna inte vänder sig till reklambyråer. Eller skäms reklambyråerna för de idéfattiga annonserna? I vilket fall, varför är det så här? Säljer vinerna så bra ändå, är man rädd att bra copy och idéer ska stjälpa över reklamen på andra sidan det lagligas gräns? 






















Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror helt enkelt att vinbranschen inte har mognat i takt med de möjligheter de faktiskt har att ta marknadsandelar med hjälp av bra marknadsföring. Motbevisa mig gärna!


/ @jmjobring

2011-11-30

Spotify går app-vägen

Detta blogginlägg läses bäst till denna trevliga sång.


Idag höll Spotify hov i USA. De följer i Apples och senare Facebooks spår och gör en enmansshow på en scen med stora bildskärmar. Daniel Ek är långt ifrån någon Steve Jobs, men... Vad sas då? Ja, till exempel att Spotify ruvar på 15 miljon låtar och det ska ta 100 år att lyssna genom hela katalogen, 150 miljoner dollar betalas tillbaka till musikindustrin sedan starten. Se en del av PK:n här: http://www.ustream.tv/recorded/18841307 (kan behöva login med password: l0vemus1c)


Men nyheterna då? Jo, appar är grejen för dagen. Spotify skapar en "Spotify Plattform" som de själva beskriver så här: "third-party developers can easily build HTML5 Spotify Apps via JavaScript API". Alltså, vem som helst kan bygga appar som du kommer åt inuti Spotify, se filmen längst ner. Du ska via tredjeparts-appar kunna komma åt spellistor, karaoke, musiktexter med mera.

Det intressanta i min värld är hur man ska kunna komma in här som marknadsförare. Mediehus som har någon slags nöjesinriktning lär kasta sig på telefonen och ringa sina webbutvecklare och önska sig en Spotify-app. Det är naturligtvis en grym varumärkesbyggare för till exempel Dagens Nyheter som kan lassa in alla sina recensioner direkt dit lyssnaren är redo för budskapet.

Man kan också se Spotify-apps som ännu ett steg mot att vi behöver "gate keepers" som hjälper oss att välja. Det finns så mycket musik, ja, 100 år bara på Spotify alltså,  så att någon måste hjälpa dig att hitta rätt. Det är där apparna och varumärkena kommer in.

Frågan är om du litar på till exempel Norrlands Guld att välja ut musiken åt dig, eller att du vill sjunga med i deras karaoke-version av deras senaste reklamfilm? Jag kan som vanligt ha fel, men jag tror att många företag tycker det är mödan värt att kliva in i "App finder" i Spotify, i varje fall så länge som kidsen säger att deras främsta intresse är "musik".

/ @jmjobring


2011-11-22

Episkt PR-misslyckande, eller?

Läses bäst till denna sång.

Många gör sig idag lustiga över flygbolaget Quantas stora misslyckande med sin twitterkampanj under hastagen #QantasLuxury, se bland annat DN:s artikel och Resumés. Och visst, ovanligt klantigt att köra kampanj om lyx kan det tyckas när bolaget är i konflikt om löner. Men det finns ändå vissa aspekter att reflektera över, tycker jag. Och vissa saker som kanske är lite olyckligt formulerade och som faktiskt kan försena svenska företags användande av s k sociala medier. Jag sticker ut hakan lite...


DN kommer med ett förnumstigt "Råd till alla företag: Starta inte marknadsföringskampanjer på sociala medier utan noggrann övning i tonträff". Intressant att DN ger sig in kommunikationsbranschen, kan man tycka. Dra parellellen att någon hade genomfört en misslyckad traditionell reklamkampanj. Inte hade DN då gett rådet att "Gör ingen reklamkampanj utan noggrann övning där hemma!". Nä, troligen inte. Det är ganska lätt att raljera över något man inte riktigt förstår.
Hade Quantas anlitat en seriös PR-konsult hade detta högst troligt aldrig hänt. Ingen i vår bransch hade gett dem rådet att genomföra en kampanj om lyx när man är i konflikt om löner.


För några år sedan hade människor inte kunnat lufta sin ilska mot flygbolaget. Nu kan alla deras kunder det. Det borde ju alla seriösa företagare se som en tillgång och inte ett hot. Fruktar du dina kunders åsikter kanske du borde se över din affär.


Idag fnissas det överallt och pekas finger mot detta gyllene exempel på hur farligt det är med "sociala medier." Vad de då missar är alla de tusentals bra exempel på kampanjer och kunddialoger som dagligen genomförs på de "sociala medierna". Kampanjer där företag och kunder kan träffas och kanske även göra affärer; sociala affärer. De som pekar finger riskerar att missa dessa affärer, som jag tror tillhör vinnarna i morgon (se tidigare blogginlägg).


Bara under de minuter det har tagit mig att skriva detta inlägg har det tillkommit drygt 70 tweets under hashtaggen. Så, vi borde kanske också reflektera lite över vilket medialt genomslag Twitter faktiskt börjar få när ett flygbolag på andra sidan jorden twittrar sig in i våra dagstidningar, om än via ett dumt misstag.


Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror att det oreflekterande raljerandet kan kosta en del företagare framtida konkurrenskraft. Ring en seriös konsult och ställ samma frågor som du gör vid alla andra affärer och du ska snart upptäcka att det finns en hel värld där ute att upptäcka. Och inte vara rädd för.


/ @jmjobring

2011-11-08

Varumärken på G+ en verklighet

Detta blogginlägg läses bäst med denna sång i lurarna.


Då var det dags. Facebook har ju haft det länge och nu öppnar Googles tjänst G+ också för varumärken och företag. Jag har provat att skapa en sida för min arbetsgivare Plakats räkning. Själva sidan skapar du enkelt på ett par minuter, det är ju sedan arbetet börjar.






Syfte och målgrupp? Ja, det är förstås de vanliga frågorna som dyker upp när man ska kliva in på en ny plattform. Och så även här. Just nu är svaret på dessa frågor naturligtvis inte helt givna. Och så ser den nya världen ut, vi vet inte alltid från början exakt hur de nya plattformarna kommer att användas, och det är svårt att sitta och räkna ut exakt vad syftet ska vara och vilken målgruppen kommer att bli. Det får utveckla sig allt eftersom mediet utvecklas. Den första och största frågan är egentligen: "Har vi resurser och vilja att kasta använda en ny plattform för vår kommunikation?". Den jobbiga motfrågan är tyvärr då: "Har du råd att stå utanför?"


Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror faktiskt mer och mer på G+ som en plattform som faktiskt kan få lite spridning, men jag ropar verkligen inte hej ännu! Får återkomma.


Länk till Plakat på G+:https://plus.google.com/107842412018959097431


/@jmjobring

2011-10-24

När får vi se varumärken på G+?

Detta blogginlägg läses till exempel till denna fina sång.

I väntan på att Google+ släpper loss företag, vilket de enligt ryktena ska göra alldeles snart, kan vi börja försöka gissa vad det kommer att innebära. Sociala medier-sajten Mashable.com gjorde ett försök häromdagen och lät några byråer gå loss, kika här. Men Google+ brottas ju med det stora lilla problemet – för få användare. Massan är helt enkelt för liten i dagsläget, tror jag, för att något mer seriöst företag ska orka bryta sig in där.

Ford har fått agera testballong på Google+, men vad det har gett är oklart. Om man kikar i kommentarer och antal delningar är det ju inga stora mängder interaktivitet. Och då snackar vi Ford och USA. Hrm, jag kan som vanligt ha helt fel, men i dagsläget ser det ut som om Google har en lång bit kvar innan något av de större varumärkena orkar gå all in på G+.















/ @jmjobring

2011-10-18

Vad innebär det att Apple öppnar för Twitter?

Detta inlägg läses gärna tillsammans med denna sång av Noel.


Jag kan som vanligt ha helt fel, men att Apple nu så tydligt gör Twitter till en del av iOS5 (alltså det senaste operativsystemet för iPhone) tror jag kommer att skjutsa Twitter närmare "folket". Twitters baksida har hela tiden varit att det är relativt hög tröskel att börja använda det, och förstå nyttan. Men om jag direkt från min iPhone enkelt t ex kan posta bilder till Twitter och få notiser när någon nämner mig tror jag att vi snart kan se saker hända. Och det har redan börjat hända, enligt Twitterchefen Dick Costolo


Och som Socialmediatoday.com skriver så kan det här också underlätta för alla som twittrar för ett företags räkning. Överblicken över konversationer blir tydligare och, framförallt, notis-pushen gör det enkelt att direkt se när någon nämner dig, och du kan agera omedelbart. Till synes små förändringar, men jag tror att det är det lilla som behövs för att fler ska inse nyttan med de 140 tecknen.


Att detta är ett led i Apples "krig" mot Google och Android, och alltså i förlängningen Google+, är ju också ganska tydligt, men det är nog en annan bloggpost.


/ @jmjobring

2011-10-16

Varför ska man vara på Twitter?

Detta blogginlägg läses gärna till tonerna av denna sång på Spotify 


Rätt ofta får jag frågan: varför ska man "vara på Twitter?" 140 tecken är ju grejen, men när jag ska försöka svara på frågan blir det ett ganska långt resonemang. Jag tar avstamp i ett par exempel hur Twitter har hjälpt mig genom vecka 41. Läs om du är en tvivlare, det är värt det, tror jag...


- #juholt: Storyn fick ett annat djup för mig när jag (via Twitter förstås) fick ögonen på Viktor Tullgrens blogginlägg. Tullgren är socialdemokrat och givetvis part i målet, men hans inlägg tillförde ändå en dimension jag inte hade fått via de traditionella medierna, se blogginlägget om hur Juholt inte kunde ha fyllt i blanketten på annat sätt. Givetvis har allehanda PR-konsulter kommenterat det hela, en av de mest omhuldade är väl kanske Paul Ronge och jag har givetvis tagit del av Ronges blogginlägg också, via Twitter. Det har inget annat media gett mig. Än.


- #snabbhjälp På det personliga planet fick jag ett ovanligt erbjudande att vara med på releasen av en ny sajt som skulle marknadsföra e-böcker (vill ej hänga ut sajten här, du förstår strax varför). Jag var tillfrågad eftersom jag har ett par manus i byrålådan som håller sådär halvbra kvalitet. Lätt smickrad sa jag förstås ja, men fick aldrig se något kontrakt. Det hela drog ut på tiden och när jag fick se kontraktet var det typ två timmar kvar till release. Och jag fick direkt onda aningar, det kändes inte bra i magen. Via Twitter (givetvis) lyckades jag på en ett par minuter få fatt i ett förlag som bara behövde slänga ett snabbt getöga på kontraktet för att svara: "jag vet inte riktigt hur starkt jag skall formulera mig men... "Den värsta smörja jag sätt i kontraktsväg" kan väl vara en början". Jag backade förstås ur projektet illa kvickt. Utan Twitter hade jag givetvis aldrig lyckats få tag i någon som, utan att ta ett öre betalt, kunde hjälpa mig så fort.


- #nyttjobb Vi la ut ett nytt jobb på jobbet. Innan dagen var slut hade det snurrat på Twitter så att drygt 4.000 möjliga twittrare hade fått ta del av det. Utan att det tog mig mer än en minut att formulera twittret. Givetvis hade alla dessa 4.000 inte sett inlägget och det fanns säkert massor av dubbeltäckning, men det tog mig en minut att formulera twittret, så, all räckvidd var ju bonus.


- #ug Jag såg faktiskt inte Uppdrag granskning om Glada Hudik, men följde debatten på Twitter. Och där fick jag också läsa den angripne Pärs egna ord. Återigen en nyansering som de traditionella nyheterna inte ger mig. I varje fall inte i dagsläget.


- #hashtag Att använda så kallade "hashtags" är både storheten och svårigheten med Twitter. Hashtags används som en etikett du kan söka efter för att hitta allt som rör ett visst ämne. T ex använde alla twittrare hashtagen #bokmassan under Bokmässan i Göteborg. Det var ju inte så svårt att räkna ut. Men att hashtagen #svpol (troligen) är den mest använda för att följa svensk politik är kanske inte lika givet. Eller #twittboll och #twittpuck för att följa fotboll respektive ishockey är inte lika självklart. Och i princip alla större TV-program, som #ug ovan, får ganska kvickt sin egen hashtag. Och det är just storheten. Jag kan direkt få fördjupa mig i t ex #agenda och ta del av mängder av kommentarer, reflektioner och ibland även relevanta fördjupningar, som exemplem ovan.


#ajour Precis när jag tänkte publicera detta blogginlägg läser jag om Ajour.se (hittade det via Twitter förstås). Ett projekt av ett gäng väldigt aktiva twittrare som (precis som jag, inga andra liknelser) tycker att den fantastiska nyttan av fördjupning och möjlighet att kommentera och reflektera som finns på Twitter borde komma fler till del. Vad jag förstår är Ajour.se ett försöka att göra just det, om de lyckas återstår att se. Se också gärna Hejsonja:s ironiska inlägg om Ajour för att få en annan syn på saken.


Oavsett hur det går för Ajour.se så kommer Twitters form av kommunikation (reflektion och fördjupning) att forma framtidens journalistik. Det är helt enkelt för bra för att inte lyftas upp en nivå och få hjälp att nå ut till fler. Frågan är hur det ska ske? Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men troligen är Twitters baksidor för många (svårigheten att överblicka, tiden det tar att lära sig och hitta rätt m m) så någon form av transformering för att bli mer lättillgänglig är nog nödvändigt, om det blir likt Ajour.se eller på annat sätt åter står att se. Oavsett vad är i varje fall framtiden mycket ljusare än gårdagen.


Det var mitt svar på varför man ska "vara på Twitter". Om det hjälper någon att hitta till Twitter är jag mer än nöjd, för det är faktiskt en revolutionerande plattform. Våga ta klivet. Prova. Du har allt att vinna och absolut inget att förlora.


/ @jmjobring

2011-09-29

5 utmaningar med twitter få pratar om

(Detta inlägg läses bäst till denna låt)


1) Twittrare med många följare har svårt att hålla isär privat och professionellt. För många har detta inneburit att de tar med sig sitt twitter-konto in i jobbet. Fördelen är förstås att du får många följare med dig som troligen har både glädje och nytta av de tweets du delar med dig av å yrkets vägnar. Men det skapar naturligtvis snart en hel del bekymmer – vad händer när du byter jobb? När är du privat och när är du företagets röst? Är du ditt eget varumärke är det naturligtvis inget problem, utan snarare en tillgång och väldigt vanligt hos de flesta riktigt aktiva twittrarna. Vore jag din arbetsgivare skulle jag inte acceptera att du blev ett med mitt varumärke eftersom du tar det med dig när du kliver ut genom dörren.
Utmärkt inlägg i frågan finns här av @ipillan
Pressombudsmannen Ola Sigvardsson i Medievärlden (utifrån pressetiskt pespektiv)


2) Vad är en följare värd? Frågan dyker ofta upp om du får chansen att tala sociala medier med en driven bolagsledning, men är i princip tabu på Twitter. Fast frågan är förstås relevant, alla investeringar ska ju bära sig. Men tyvärr i princip omöjlig att svara på. I dagsläget. Med mer erfarenhet över tid går det säkert att svara på den frågan också, men precis som vid telefonförsäljning (obs, inga jämförelser i övrigt...) måste man har gjort det ett tag för att få egna siffror att förlita sig på. Hundra samtal kanske ger en affär för ett bolag medan andra kan ringa tre samtal och ro hem en storaffär. Det finns för många parametrar, som bransch, hur skicklig man är med själva hantverket, den egna produkten, varumärkets bäring o s v. Jag tror du kan se samma utveckling på Twitter. Över tid.






3) Är Twitter "bara" en förlängning av kundtjänsten? Ja ofta kan det vara så, men den kan också vara mycket mer. Twitter kan vara ett bra redskap för kundtjänsten att hålla en dialog med kunder och fånga upp klagomål och synpunkter – finnas där kunden finns. Men Twitter kan ju också vara ett redskap för t ex en pressavdelning att lobba in nyheter mot journalister eller en VD som aktivt vill nätverka med branschen o s v, o s  v. Twitter är vad du gör av den.


4) Det går inte genom en utredning/policy/riktlinjer avgöra om du ska kliva in på Twitter. Ett hårt påstående som många säkert invänder mot, men jag tror i det här fallet på tesen "It’s okay to fail as long as you do it quickly" (hämtad från Fast Companys intressanta "Move Over Social Media; Here Comes Social Business"). Det bästa sättet att veta om du ska använda Twitter i din profession är troligen att prova, det är för komplext att utreda och resultatet kommer troligen inte att göra dig så mycket klokare. Försök sälja in det argumentet till en redan från början skeptisk företagsledning...






5) Det är mycket trevligare att följa en människa än ett bolag/organisation. Twitter är i hela sitt väsen byggt på personlighet. Ditt bolag ska givetvis ha en "personlighet" (se mitt eget inlägg om trovärdighet, tonalitet och transparens) och det finns vägar att minimera känslan av opersonligt, t ex skriva ut sitt namn i tweeten m m, men faktum kommer alltid att kvarstå: det är trevligare att prata med en person än en logga. Jag tror man helt enkelt att man bara måste vara medveten om och förhålla sig till det faktumet.


Ja, jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror att ju fler av oss som vågar prata om dessa utmaningar med Twitter – istället för att stoppa huvudet i TweetDeck och tycka att alla andra utanför Twitter är okunniga och oupplysta – desto bättre är det. 


/ @jmjobring

2011-09-27

Ökad exponeringstid för annonser i nya Facebook

(Detta blogginlägg läses absolut bäst till denna fina sång)


Ja, oavsett hur stor "Hatstorm mot nya Facebook" som kvällstidningarna kan piska upp kommer vi att tvingas leva med förändringarna i Facebook som släpptes vid utvecklingskonferensen F8 i september. En av de största nyheterna är att du själv kan bygga din egen "Timeline". Du kan själv välja toppbild, vad som ska visas för vem, du kan scrolla bakåt i tiden och till exempel se vad du gjorde sommaren 2007, du kan se vad du lyssnade på för musik, vilka bilder du la in o s v. Jag tror att även de som idag "hatstormar" mot timeline kommer att tycka det är ganska kul att surfa runt där en stund och se vad man gjorde förr. 


Vid pilen till höger i min timeline finns annonserna du som
småföretagare själv kan lägga in.


Och just det faktum att det nu finns en anledning att vara inne på sin "hemsida på Facebook" är faktiskt något som gynnar de små annonsörerna på Facebook. För det är bland annat där som de annonser som du själv kan köpa på Facebook syns. Alla vill givetvis finnas i "News feed", men den har Facebook smart nog gjort exklusiv som annonsplats för de större annonsköparna. Och tidigare tyckte jag att de annonser man som företagare själv kunde lägga in försvann till obskyra sidor man inte gärna tillbringade tid på. Men med Timeline blir det ju faktiskt lite skillnad. Här kommer vi nog att hänga en del, tror jag. Dessutom står annonserna stilla när jag själv scrollar nedåt, vilket ökar synligheten ytterligare. 


Och som ett brev på posten lär det komma nya annonsmöjligheter och, kanske viktigast, nya möjligheter för företag att exponera sig via egna sidor/pages. Tänk en snygg "timeline" för företag där man kan dela sin historia, erbjudanden, bilder och låtlistor med mera, med mera...


/ @jmjobring

2011-09-21

Advertorials är bara digitala skräpbilagor, eller?

(Detta inlägg läses med fördel med denna låt i lurarna)


Läser i Resume att DN.se också ska börja med s k advertorials – en form av redaktionellt förklädda annonser. Klickar du på dem hamnar du på en minisajt där företaget kan exponera sig i en redaktionell miljö de själva har kontroll över, se exemplet från Aftonbladet nedan. Poängen är att annonsören ska kunna tillföra ett mervärde för kunden och bjuda på ett nyttigt innehåll som inte känns "reklamigt", t ex är domänadressen fortfarande aftonbladet.se. Och det finns förstås en baktanke med att advertorialsen är förvirrande lika nyhetssajtens redaktionella puffar. Själva ordet avslöjar ju också denna baktanke - en korsning mellan annons och redaktionellt innehåll. 


Skräp är skräp om än förklätt till en bilaga
Ska man jämföra med något vi känner bättre igen är det kanske närmast temabilagor där man som annonsör köper både en annonsplats och ett redaktionellt utrymme. Läsvärdet i dessa bilagor brukar också bli därefter, snäppet mer än skräp. Som annonsör får man alltid en dålig smak i munnen när man ser resultatet. Det blir liksom varken hacket eller malet. Det är varken annonser eller redaktionellt material, det är bara trist. 


Och nu har skräpbilagorna blivit digitala. Snart har du en hurtig säljare i örat som förklarar det geniala med att "synas på aftonbladet.se eller dn.se med ditt eget material. Tänk med potentiella läsare/köpare du kan möta där! Och vi fixar allt; idéerna, bilderna och texterna, du behöver i princip bara skicka loggan och godkänna materialet när det är klart. Bråttom är det också, för just idag har vi ett special offer you can't refuse!"


Mediehusen är de stora förlorarna
Jo, visst, för vissa annonsörer kan det säkert fungera, men jag tror att vi alla förlorar på en utveckling där vi försöker lura på människor saker. Och jag tror framförallt att det är de stora mediehusen själva som förlorar på att sammanblandas med annonsörerna. Vad ska vi tro på om notiserna på dn.se är annonser?


Jag är naiv nog att tro att vi som konsumenter tycker bättre om ett ärligt varumärke än ett som lurar in oss på en minisajt full med illa dold reklam. Jag är också naiv nog att tro att vi i reklambranschen kan skapa så bra reklam så att den i sig själv kan skapa värden som tillför mottagaren något, utan att hymla med vem avsändaren är. Men, jag kan som vanligt ha helt fel


/ @jmjobring

 Ser du vad
som är annnonser?

Och här är landningsajten du hamnar på
 om du klickar på annonsen med fotbollen ovan.
Unibet skriver om derbyt mellan AIK och Djurgården
i någon slags "redaktionell anda", och
du är fortfarande kvar på aftonbladet.se.







































2011-09-04

Det är dags för B2B i sociala medier

(Detta blogginlägg läses med fördel till denna sköna låt på Spotify)

"Vi säljer först och främst till andra företag, då behöver vi ju knappast finnas i de sociala medierna bland kidsen..." Känner du igen det? Företagsledare och säljchefer i så kallade "business to business"-företag (alltså företag som företrädesvis säljer till andra företag) har väldigt ofta denna attityd i bagaget när man försöker prata om de nya mediernas betydelse. En farlig attityd, tror jag. Framtiden är närmare än vad de flesta tror. Två högst verkliga förhållanden pekar i varje fall i den riktningen:


1) Redan nu möter vi unga vuxna som har levt med "sociala medier" i fyra-fem år, det är en evighet om jag t ex är 22 år. Och är jag 22 år är jag troligen snart färdigutbildad och på god väg att bli en beslutsfattare. Var tror du att dessa inhämtar den mesta av sin information idag? Var tror du att de kommer att snappa sin information i morgon när de sitter på inköparstolen eller som VD i uppstickarbolaget? Har du byggt en relation i de sociala medierna har du inte bara koll på eventuella negativa omdömen som kan florera där ute, du finns helt enkelt på plats den dag frågan ställs.

2) Oavsett om du hyr ut lyftkranar eller säljer kontorsmöbler bygger du ett varumärke. Givetvis. Morgondagens entreprenör eller inköpare är som sagt dagens 22-åring. När hon ska möblera sitt kontor eller hyra en kran till nästa bygge söker hon troligen på webben efter dig och dina konkurrenter, men undermedvetet söker hon även i sitt minne. Om ditt varumärke då ger någon positiv signal till hennes hjärna har du givetvis en stor konkurrensfördel. Hon känner igen dig. Hon kanske minns att du bjussade på någon skön tävling på Facebook eller svarade på någon fråga hon ställde i twittervärlden under utbildningen.

De varumärken som på ett positivt och smart sätt möter dessa unga vuxna i de sociala medierna tror jag därför har en given konkurrensfördel gentemot de som fortfarande blundar och hoppas att tiden ska gå baklänges.

Alldeles oaktat vad du säljer idag möter du morgondagens kund i de sociala medierna just nu. Har du råd att inte investera i den kunskap som morgondagens köpare kräver? Jag tror inte det.

/@jmjobring

Genvägen talar för sociala medier

(Denna bloggpost läses lämpligast till denna fina melodi)

Människan är lat. Kan vi ta en genväg sneddar vi gärna över gräsmattan för att tjäna några meter. Slipper jag slå upp telefonnumret och ringa någon trött kundtjänst ställer jag hellre min fråga direkt när jag är inne på Facebook med lite tid över. Står jag på perrongen och vill veta om tåget är försenat är det troligen enklare att twittra med @SJ_AB än att försöka leta upp en konduktör.

Genvägen talar alltid för sociala medier. Frågan är om du vill och kan ge dina kunder den servicen. Det är naturligtvis inte självklart, men många har troligen en hel del att tjäna på närvaron. Tror jag.

/@jmjobring

2011-08-25

Tack för allt Steve

Idag kom beskedet. Steve Jobs kliver ner från VD-stolen. En av världens mest framgångsrika och framåtblickande företagsledare verkar nu ha avslutat sitt yrkesverksamma liv. Det går förstås inte att sammanfatta Steves insatser för Apple, Next och Pixar med några rader, men min helt personliga åsikt är att allt bygger på passion. För att understryka mina ord, se två av hans många framträdanden och njut.

Steve Jobs Stanford Commencement Speech 2005:



Och en presentation av konceptet Think different:


/@jmjobring

2011-08-05

Brist på fantasi eller bara ren trötthet?

(Detta blogginlägg läses bäst till denna sång, med sångtack till @BrasseB)

Alltså, efter att ha tillbringat ett antal veckor runt om i Västerbottens inland kan jag inte längre hålla tyst. Någon blir säkert irriterad och tycker att jag inte har med det att göra och är en bortskämd sörlänning med mera, med mera. Jag tar den risken. För när man färdas i vårt fina län uppmanas man med ojämna mellanrum att stanna till för en fika, en matbit eller kanske bara för att läsa på någon informationstavla eller köpa ett fiskekort. Och i princip överallt möts man av det förväntade, och tyvärr oftast lite mindre.

"Äkta kokkaffe!"
Det är helt enkelt inget som sticker ut. Ingen har "Äkta kokkaffe bryggd på glädje och värme!" eller "Var tredje kula glass gratis!" eller under Motorveckan i Lycksele när vägarna var fullproppade av entusiastbilar kanske "Köp en kaffe och vi putsar dina navkapslar!" eller "Köp en glass och vi tar en bild av dig och din snygga bil!". Det är inget matställe som drar till med "29 olika pannkakor!" eller "Vi bjuder på gobiten till kaffet på maten!" eller ens "Vegetariskt alternativ!". Och varför inte skriva på norska och tyska? Varannan husbil har ju antingen norska plåtar eller tyska. Tagga matplejset på Facebook och skriv på norska att du bjuder på en kaffe om de stannar till och säger att de har sett det på Fejjan.

Det man möts är av tyvärr istället "Gäster går gratis på toaletten annars kostar det 5 kronor". Detta står på fullt allvar på ett hak längst E12 i Norrlands inland, på ett solblekt A4-papper givetvis. Hur många stannar där för att bara gå på toaletten? Och om de nu gör det, hur mycket sliter det på dasset? Och, givetvis viktigast, är inte den som stannar en potentiell kund värd mer än en sur 5 krona? Tänk om det istället stod "Välkommen till XXX! Du vet väl att du kan ta med en god kopp kaffe? Bara 15 kronor."

Fiskar efter ett leende
Försökte ge mig ut och fiska. Den som sålde fiskekortet visste ingenting och hade ingen karta och turistinformationen öppnade klockan 12. Och tyvärr har jag varit på ett antal sådana turistinformationer, till och med sådana som kallar sig för "Fiskecamps", men aldrig fått ett vettigt råd. Visst, man kanske ska googla hemma, ringa och förbereda sig, men inget väger så tungt som ett trevligt bemötande. Jag återvände ju aldrig till något av de där fiskevattnen, inte bara för att fisket var dåligt, bemötandet var så oinspirerat att man inte känner sig välkommen.

Listan kan tyvärr göras längre. Jag vet inte om det beror på bristande fantasi och affärsutveckling eller på att man helt enkelt inte behöver anstränga sig mer än absolut nödvändigt. Affärerna kanske ändå går strålande? Och är det så är ju allt frid och fröjd, men jag tror tyvärr inte att det är fallet. Det verkar på något konstigt sätt som att de vanliga affärsmässiga reglerna upphör att existera i glesbygden. Som om det är fullt att sticka ut och anstränga sig lite, lite extra.

Surjämtarna lirar i egen division
Och det kanske hemskaste av allt är att Åre är ett lysande undantag. Där finns mängder av smarta entreprenörer och blomstrande företag som är extremt nischade och superduktiga på kundvård med mera, med mera. Trist men sant, vi i Västerbotten blir slagna på alla fingrar flera gånger om dagen. Hela året runt.

Jag kan givetvis ha helt fel, men tyvärr tror jag inte att det finns någon glesbygdspolitik i världen som kan rädda vårt fina inland om inte näringsidkarna själva antingen tar inspirationshjälp utifrån eller börjar anstränga sig på egen hand. Vad tror du?

@/ jmjobring

Tidningen Västerbottens kurirens ledarskribent, Ola Nordebo, blev inspirerad av detta blogginlägg och skrev en ledare i tidningen lördagen den 20 augusti och på sin blogg, på samma tema. Läs gärna: http://blogg.vk.se/nordebo/2011/08/19/det-dar-lilla-extra-nar-norrland-far-ovantat-besok-229875

2011-06-16

Hoppsan, nu var det många som gjorde samma sak. Igen. Har ni sett Clerasil, Coca Cola och Niveas reklamfilmer så vet ni vad jag pratar om. Helt plötsligt blev det tydligen väldigt viktigt att visa upp sin historia. Jag misstänker att de alla har drabbats av en släng av "storytelling". Eller har de anammat att de unga av idag enligt trendspanarna ska vara trygghetssökande och värdera familjelivet snarare än spänningen och osäkerheten. Inte vet jag, men lite fnissigt är det väl ändå att de alla samtidigt tar samma grepp?







@jmjobring

2011-05-30

Kan man köpa gillare?

(detta blogginlägg läses lämpligast med denna låt i lurarna)

Ja, det är väl att svära i kyrkan, men det känns rätt bra att se siffrorna för nya gillare när man loggar in. Jag har haft förmånen att under det senaste halvåret på allvar få hjälpa ett universitet att aktivera sig i de så kallade "sociala medierna", främst Facebook och Twitter. Jag har kanske lagt ner mellan en kvart och två timmar per dag med att skapa innehåll och svara på de frågor som har dykt upp samt haft lite bevakning över helgerna. Vi har under denna tid även genomfört tre större marknadsföringsinsatser med Facebook som en betydande kanal. Dock har aldrig vårt främsta syfte med dessa kampanjer varit att få fler "gillare", det har dock blivit en trevlig, och lite förvånande, bieffekt. Jag trodde inte det var så enkelt att "köpa vänner" som det faktiskt är, utan att utlova några priser eller andra förmåner.











Detta har inneburit att vi under det här halvåret i princip har fördubblat antalet gillare och vi är idag ett av de universitet i Sverige som har flest gillare. Jag har själv hela tiden predikat att det inte är ett självändamål att få många gillare, men när man nu ser antalet stiga växer också hornen i pannan... Men, jag vidhåller att innehållet och syftet är klart viktigare än antalet gillare. Stirrar man sig blind på dessa tror jag att man väldigt lätt styr i diket. Dessutom vet vi alla att vi är väldigt flyktiga i vårt umgänge i de sociala medierna. Lätt fånget. Väldigt lätt förgånget. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror man måste förtjäna sina gillare, även om du har köpt dig dem... Vad tror du?

/ @jmjobring

2011-05-12

Dags att starta resan?

För ungefär ett år sedan skrev jag ett inlägg om De 5 mörkaste sidorna av sociala medier och syftade på hur svårt det var att få klick på Facebook-annonser och att få till den där dialogen alla pratar om. Framförallt tyckte jag att ingen våga lyfta ämnet. Alla bloggade bara om share-and-care-och-lyckan-finns-i-framtiden. Det kändes också som att de som bloggade flitigast inte var de som verkligen arbetade professionellt med annan marknadsföring än av sin egen blogg...

För inte så länge sedan surfade jag däremot in i ett blogginlägg från Webbstrategerna som delvis är inne på samma linje som jag är – det är svårt att lyckas och ingen pratar om det. Men de vänder istället på frågan och tycker att vi ska värdera andra saker än de traditionella. Och jag håller med. Delvis. Men samtidigt kan jag idag se att det faktiskt går att lyckas med annonseringen på Facebook, även om vi räknar som i andra medier. Det går idag att skruva upp CTR:n till "normala" nivåer. Det är inte lätt. Men det går. Det trodde jag knappt för ett år sedan.

Det gäller även för "dialogen". Man lär sig med tiden. Kanske kan goda rådgivare få dig att komma in i rätt tänk snabbare, men det viktigaste tror jag är att ha rätt grundinställning, vilket faktiskt inte är helt lätt. Det finns tre t:n som jag tycker är bra att hänga upp tankarna på när man funderar över företagets framtid i de sociala medierna: transparens, tonalitet och trovärdighet. Och kanske ska man lägga till ett fjärde t – tålamod. Det tar tid, men ju förr du börjar din resa desto snabbare är du framme...


/ @jmjobring

2011-05-04

Är sagan om Spotify som bra reklammedia över?

(detta blogginlägg läses lämpligast till denna fina melodi, finns på Spotify förstås...)

Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga att Spotify under det senaste året har varit det självklara förstavalet för alla som vill nå en yngre målgrupp. Gång på gång har vi fått en fin CTR (clicthorugh rate – antal klick dividerat med antalet visningar) på de ljudspottar vi har kört där. Nu senast under våren 2011 då vi (Umeå universitet) konkurrerade med i stort sett alla andra lärosäten i landet (jag räknade själv till tolv andra, och då hörde jag säkert inte alla) hade vi fortfarande en CTR som med råge slog övrig annonsering.

Tio timmar räcker inte
Och då drar Spotify ner gardinen för oss. Tio timmar fri lyssning per månad och samma låt fem gånger, sedan är gratislyssnandet slut för Kevin Svensson som lever på veckopeng eller studielån. Enligt Spotify själva är det få som kommer upp i begränsningarna. Och 49 kronor i månaden är inte mycket, knappt ens 99 kronor i månaden. Men, gratisgenerationen gick givetvis i taket. Något som har varit gratis och obegränsat ska nu begränsas. Det spelar ingen roll hur liten inskränkningen är, det är en inskränkning.

Alla trendspanare säger också att Kevin och hans bröder är totalt illojala mot varumärken (vilket jag iofs inte riktigt tror på, men det är en annan bloggpost). Alla Kevin kommer alltså att lämna och kasta sig över nästa utmanare, typ Grooveshark.

"Nyheter på väg", säger Stefan på Spotify
"Vi vet inte heller hur det kommer att gå", säger säljare Stefan på Spotify när jag ringer och undrar hur det går. "Men vi kommer med ett antal nyheter som vi är övertygade ska tilltala vår publik, vilka kan jag förstås inte avslöja. Och vi har fortfarande en kundbas på drygt 2 miljoner svenskar."

Sedan dess har Spotify släppt nyheten om synkning med iPod och att man kan köpa låtar via Spotify. Har ännu inte sett dessa nyheter i min spelare, men det påverkar inte Spotify som reklammedium, vad jag kan förstå. Det tar dock upp konkurrensen med iTunes och kanske pressar priserna på musik på sikt, men det är också en annan historia.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror tyvärr att vi om ett halvår når väldigt få med ljudreklam i Spotify. Framförallt tappar vi reklamköpare nog kontakten med den unga och musikintresserade Kevin och hans polare. En kontakt som vi hittills har varit villiga att betala ganska bra för.

@jmjobring

2011-04-08

Framtidens Janne Josefsson heter #fail

(denna blogg läses bäst i sällskap av detta album låt på Spotify)

Vi är många som gör det redan nu, men det stora flertalet är inte där ännu – vi ligger nervöst och letar #fail-omdömen på Twitter och diss-grupper på Facebook. Vi vill vara där och mota Sur-Olle i grind genom att ta hand om missnöjet innan det sprider sig. För sprider sig gör det. Finns det något vi är snabba på att RT:a vidare och "gilla", så är det missnöjesyttringar, helst mot storbolag och myndigheter.

Dagens Media skrev om att det finns en sökrelaterad baksida av att vara ute och kommentera de som talar illa om dig: "Det finns risker med att besvara klagomål i sociala medier eftersom det kan öka andelen negativa sökresultat", säger Relevant Traffics Sverigechef Oscar Watz. Och så är det säkert. Men i den nya kommunikationsvärld som vi är på väg in i tror jag inte att någon tjänar på att blunda och tiga. När folket på Dell säger till AdAge att "Ninety percent of CIOs today are making their purchase decisions through social media" får man väl tro att de har på fötterna.

Så innan du häller upp fredagsvinet borde du nog kolla att din Google Alert är aktiverad och ta en sista titt på TweetDeck så att dina presumtiva kunder inte möts av en våg av #fail när de frågar runt efter hur bra dina grejor är under helgen. För morgondagens Janne Josefsson är inte en välutbildad grävredaktion på sisådär tio personer utan fyratusenfemtiotvå outbildade snorungar och minst lika många välutbildade medelålders Johanssons som väldigt enkelt kan förse ditt varumärke med ett fett #fail.

Jag kan, som vanligt, ha helt #fail, men jag tror att vi inom en snar framtid har ett långt större behov av att lära oss krishantering för #fail-epidemier än för Janne-uppringningar.


2011-04-01

Dags att dissa sociala medier

(denna blogg läses bäst i sällskap av denna låt på Spotify)

Alldeles snart når vi den oundvikliga punkten i historien. Punkten då vi kan börja dissa sociala medier. Pepsi misslyckades ju
. Dessutom kan vi i Resumé läsa att reklambudskapen inte är anpassade till mediet; "Det krävs inte minst ett mer särskiljande budskap för att nå fram, säger Anders Ericson, vd för Sveriges Annonsörer." Mer särskiljande från vad är mer oklart. Och vi som ändå sprang allt vad vi kunde på samma boll! Och vi som ändå översatte våra gamla trötta banners till fula annonser i Facebook! Och vi som ändå skickade 312 twittermeddelande om hur bäst vi är! Men se, nu sitter vi här och längtar efter lite gammal hederlig TV-reklam igen. Något vi förstår och liksom kan ta på. Något vi kan hala upp plånboken och pröjsa oss till. Mest pengar vinner. Precis som förr.

Med den lilla skillnaden att allt inte är som förr. Och det kommer aldrig mer att bli som förr. Allt är mycket enklare. Och samtidigt så oändligt mycket svårare. Och det här är bara början. Jag tror att vi som arbetar med varumärken har ett hästjobb framför oss. Vi måste börja försöka förklara en värld som inte syns från styrelserummets fönster, en värld som inte bara styrs av pengar, en värld där de tre t:na, som jag bloggade om här, är det som avgör ditt varumärkes framtid. Jag kan ha helt fel, men jag tror att de som dissar och väljer bort sociala medier idag förlorar i morgon. Jag tror att de som orkar se och lära vinner. Vad tror du?

2011-03-18

Den tysta överenskommelsen om att du blir lurad.

Den finns en outtalad överenskommelse mellan oss konsumenter och de som marknadsför produkter och tjänster om att ni får lura oss. Det är okej. Vi fattar att ni lurar oss, och vi fattar att ni fattar att ni gör det. (För jag hoppas att detta är lika tydligt för alla konsumenter, även för de som inte arbetar med marknadsföring i någon form...)
Tidningen Se & Hör är ett av företagen i frontlinjen. "Viktoria gravid" betyder alls inte att kronprinsessan Viktoria är gravid, fast hon är med på bild alldeles intill den stora rubriken. Inne i artikeln skruvar man till det på något snyggt sätt så att rubriken på framsidan faktiskt är sann, fast kronprinsessan inte alls är gravid. Vi fattar det. Redan på omslaget.
Telefonoperatörerna är också duktiga. De stuvar om sina erbjudanden så att man får fantastiskt mycket för – som det verkar vid en första anblick – ingen månadskostnad alls. Helt magiskt. Men vi fattar. Vi fattar att ni måste tjäna pengar någonstans och att det finns en liten friskrivningstext någonstans där det faktiskt framgår att det kostar att ringa. Naturligtvis.
Och Jysk som har pay-off:en "kvalitet – lite billigare". Vi vet att det inte är kvalitetsvaror ni säljer till underpriser. Vi vet att det är lågkvalitetsvaror, men som i vissa fall fyller sitt syfte och funkar alldeles utmärkt ändå. Vi fattar.

Finns det någon slutsats eller sensmoral? Näe. Jag tror inte Se & Hör tänker förändra sin framgångsrika taktik, och jag tror inte vi som konsumenter tänker sänka garden och låta oss tokluras. Det är som det är. Vi fattar.

2011-03-05

Hur lyckas du med annonsen på Facebook?

Jaha. Då sitter man där med statistiken. En CTR (Click Through Rate - alltså hur många av alla som har sett annonsen som har klickat på den) på mellan 0,07% och 0,31%. Allt över 0,10% brukar vara godkänt på Facebook. Jag jobbar på ett av Sveriges mest dynamiska universitet och vi gjorde i julhelgen ett ryck med annonsering på Facebook. Och vad funkade då?


Jag har i ett tidigare inlägg, Hårdfakta för dig som funderar på att annonsera på Facebook, skrivit om vilka annonsformat och andra verktyg som finns för oss som arbetar professionellt på Facebook. Och vi använde oss faktiskt av alla fyra formaten i denna kampanj, "Like", "Poll", "Event" och "Video". Lite mot förmodan funkade det faktiskt väldigt bra att köra "Like"-annonser. Alltså annonser som uppmanade den som såg den att "Gilla" vår FB-sida. Vi styrde oss givetvis till en målgrupp som vi trodde kunde gilla oss, nämligen de som hade uppgivit vår ort och/eller vårt universitet i sin profil.

Men den annonsform som funkade absolut bäst för oss var "Event". Och den annons inom "Event" som stod ut var två annonser som uppmanade till att göra vårt Utbildningstest. Trots att detta inte är ett jätteunderlag kan man nog ändå lite slarvigt dra den slutsatsen att köra ett "Event", oavsett om det är ett riktigt event eller inte, och att vara tydlig, som med Utbildningstestet och vår "Gilla oss"-annonser, är det som får bäst CTR.

Sämst då? För oss utmärkte sig "Poll"-annonser till det sämre. Funkade faktiskt inte alls och snittade genomgående på under 0.10% Det kan givetvis bero på utformningen av våra Polls, och redan när vi gjorde annonserna kändes de lite krystade. Men har man bra ämnen att köra "Poll" på ska jag inte säga att det inte funkar, denna gång gick det dock inte.

Tilläggas kan också att när vi jämför med andra medier så ligger Facbeook i det övre spannet vad gäller kostnad per klick. Å andra sidan får man väldigt många visningar, exakt vad det är värt är ju upp till var och en att värdera, men visst syns annonserna på Facebook, även om man inte klickar.

Hoppas det var till någon hjälp. Det är en tuff djungel där ute på Facebook och riktigt svårt att hitta rätt. Det är å andra sidan väldigt många som bloggar om att arbeta professionellt med Facebook. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det känns som att de flesta som bloggar om att jobba med sociala medier endast verkar arbeta med att blogga...