skip to main |
skip to sidebar
Detta blogginlägg läses absolut bäst till denna vassa platta, årets svenska skiva 2011.
Jag är inte längre så övertygad. Det har länge varit en sanning att vi konsulter endast ska fungera som strategiska rådgivare och att företagen själva är de som bäst uppdaterar sina sociala medier. Jag håller med, fast ändå inte. Eftersom jag har suttit på båda sidor – alltså både varit en "kund" som har byggt upp en närvaro i de sociala medierna under några år och nu arbetar som rådgivare i dessa frågor – vet jag att det faktiskt är ganska krävande att bygga upp en närvaro.
Det tar inte bara tid, det tar också resurser. Och ska du få lite snurr på grejorna krävs det att du är en riktigt vass kommunikatör med fullt fokus på uppgiften. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att göra det "när du har tid över".
Och varför inte? De allra flesta låter ju konsulterna skriva kundtidningen, pressmeddelandena, säljmaterialet, platsannonserna och så vidare. Vad är skillnaden mot dessa kanaler och de sociala kanalerna? Den stora och viktiga skillnaden är förstås dialogen. Du kan ha direktkontakt med kunderna. Och det är nog där "missförståndet" har startat, tror jag. Alla vill ju äga sin kundkontakt. Ingen vill släppa sin kontakt med kunden till en konsult. Men om alternativet är att du aldrig kommer att orka bygga upp den där kundkontakten tycker jag ändå att svaret är givet.
Var inte rädd för att ta hjälp. Var heller inte rädd att låta konsulter, som känner din verksamhet, uppdatera och föra dialog med dina kunder. Så fort det börjar närma sig affär eller gäller frågor konsulten inte kan svara på kommer han/hon givetvis att ta det vidare in i din organisation. Om alternativet är, vilket det tyvärr ofta verkar vara, att ditt företag står utanför "de sociala medierna" för att ni inte kan skapa en organisation eller hittar medarbetare som har tid att ta det på allvar ser jag inget som helst problem med att låta en vass kommunikatör utifrån hjälpa er komma igång.
OBS!! jag har idag en blogg på Folkbladet, där hittar du mängder av nytt material om sociala medier, och alltid med musiktips! Följ gärna med dit!
/ @jmjobring
Detta blogginlägg läses bäst till denna sång.
Häromdagen var jag på Webbdagarna i Stockholm och lyssnade på seminarium om "Företag på Facebook". Nelly.com, Pocket Shop och Ving var där som exempel på helt olika satsningar på Facebook. Se samtliga presentationer här.
Nelly med drygt 214.000 fans satsar på att driva försäljning genom tillfälliga erbjudanden. Nelly vill inte ha sin kundtjänst där och säger att det i princip är "självsanerande" eftersom fansen hackar på den som kommer med kundärenden. Fansen vill ha inspiration, enligt Nelly. En halvtidstjänst hanterar uppdateringarna och övervakningen av inläggen, enligt Jarno Vanhatapio som drog caset. Nelly lägger också "femsiffriga" belopp varje vecka på att annonsera på Facebook.
Ving har 52.000 fans och Hanna Kastas, som höll i föredraget, är den som hanterar det tillsammans med en rullande tjänst till. Alltså två heltidstjänster. Ving vill helst använda sin Facebook-sida till inspiration och ibland ger de rabatter, men mellan varven handlar det även om krishantering. Hanna säger att de försöker att inte stirra sig blinda på antalet fans, utan verkligen försöka betrakta dessa som viktiga kunder och vänner till företaget.
Pocket Shop var det lilla caset i sammanhanget med blott drygt 1.760 fans. Emma Danielsson höll i föredraget tillsammans David Leeb från byrån Identity Works som har hjälpt Pocket Shop att bygga en webbshop inne i Facebook. Emma berättade (också) att de inte stirrar sig blinda på antalet fans, utan försöker se dessa som entusiaster och vänner. Exakt hur stor försäljningen var inne på Facebook vill de inte avslöja, men de berättade att kunderna på Facebook köpte fler böcker vid varje tillfälle än kunderna på den vanliga webbshopen. Däremot avslöjade Identity Works att hela bygget, både webbplats och Facebook-lösningarna, hade kostat 750.000 kr och att byrån hade lagt ner ungefär dubbelt så mycket (odebiterad) tid.
Det var mycket intressant att få ta del av dessa starka varumärkens syn på sin Facebook-närvaro, som alltså skiljde sig en hel del åt. Sättet man närmade sig Facebook var också helt olika då Nelly hade en väldigt business-inriktad syn på sina fans så var Pocket Shop väldigt mycket "mjukare" och betraktade fansen som ambassadörer. Och Ving hamnade nog faktiskt någonstans mittemellan. Sammantaget kan man nog ändå konstatera att kanalen används på ett väldigt trevande sätt fortfarande. De flesta är rädda för att "köpa" sig fans (se tidigare blogginlägg om detta ur en annan synvinkel) och tycker att man ska förvalta det förtroende man får på ett ansvarsfullt sätt.
Slående under hela dagen var också att så många talare återkom till att man behöver vara transparent i de sociala medierna. Också något jag bloggade om i början av året, läs gärna det när du har tid. För övrigt kunde ingen (!) ge exempel på B2B-case i de sociala medierna, vilket ju är mycket intressant då man tycker att det verkligen börjar bli hög tid för detta, men det får jag lov att återkomma till i ett annat blogginlägg!
/@jmjobring
Detta blogginlägg läses lämpligast till denna vackra sång.
Vad jag förstår finns det inget lagligt hinder från att göra hyfsad reklam för vin. Men varför är den då så erbarmligt tråkig? Det mest fyndiga leverantörerna får fram är "Goda viner från Italien". Sedan drar vi på med "Fynd!" och "Mer än prisvärd!" från recensionerna. Visst, att visa upp produkten är givetvis bra och lagen hindrar vinsäljarna från att använda glada människor i reklamen. Men, borde inte detta öppna dörren för lite hederlig gammeldags copy?
Efter lite letande hittade jag nedanstående vinannons, med en tydlig copyidé. Men den är verkligen ett undantag. I övrigt är det fram-med-produkten-och-en-god-recension. Avsaknaden av byråkod (alltså den pyttelilla texten som brukar finnas långt upp på höger sida och som består av reklambyråns namn) tyder på att vinkrängarna inte vänder sig till reklambyråer. Eller skäms reklambyråerna för de idéfattiga annonserna? I vilket fall, varför är det så här? Säljer vinerna så bra ändå, är man rädd att bra copy och idéer ska stjälpa över reklamen på andra sidan det lagligas gräns?
Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror helt enkelt att vinbranschen inte har mognat i takt med de möjligheter de faktiskt har att ta marknadsandelar med hjälp av bra marknadsföring. Motbevisa mig gärna!
/ @jmjobring
