2010-12-22

Är Chan, Khemiri och Koljonen framtiden?

Har vi kunnat skönja journalistikens framtid de senaste veckorna? Jag vill tro det. Det finns någon slags digital tråd från Mustafa Chans "Inte i mitt namn, era jävlar!" och Jonas Hassen Khemiris "Jag ringer mina bröder" till Johanna Koljonens "Dags att prata om det". De är ytterst välskrivna texter om angelägna och högaktuella ämnen av skribenter som är etablerade mediepersonligheter. Alla tre är riktigt bra historier som utgår från skribenternas hjärtan. Vi som läser blir påverkade och berörda. Men allt det är ju förstås old news, det handlar ju "bara" om bra journalistik.

Det som känns nytt däremot är förstås på vilket sätt dessa tre historier orkade lyfta och faktiskt flyga mycket högre än de drakar som fungerade som plattform. De två första historierna spreds snabbt i alla sociala medier medan Koljonen började så att säga i andra änden och blev ett fenomen på Twitter och sedan en förklarande text i draken och uppmärksamhet i en mängd andra mediekanaler. Men, det som är lite obruten mark för alla tre texterna, och som jag försöker sätta något slags finger på, är ju att de blev så mycket mer än texter. De blev ställningstagande och åsikter. De blev tydliga markörer för den som spred texterna vidare; jag har också koll, jag är en medveten själ.

Vad har då detta med framtidens journalistik att göra? Jag ser det som ett halmstrå att sträcka sig efter för en journalistkår som för varje dag som går vattnas ur allt mer och brottas med tankar som; vad är en text värd när jag kan få den gratis? Jo, om texten i sig bär något som hjälper mig att tänka och kanske till och med agera så blir texten i sig också en varumärkesbärare och värdeskapare för SvD och DN. Texten i sig bygger varumärket när den ger mig som läser någonting mer än bara den färska nyheten. Nyheten får jag idag gratis överallt, men insikten, åsikten och de kloka tankarna kanske jag måste vända mig till gamla och etablerade medievarumärken för att få?

Hade Chan och Khemiri fått samma spridning från en blogg? Jag tror inte det. Hade Koljonens #prataomdet fått samma genomslag om det stannat på Twitter och kanske blivit en Facebook-sida? Jag tror inte det. Men, jag kan, som vanligt, lika gärna ha fel.


2010-12-18

Marknadsföraren hade aldrig skapat Facebook

Snackade för en tid sedan med en representant för Facebook Sverige och de berättade att det svenska kontoret, och för den delen alla andra säljare på Facebook, aldrig fick veta vad som var på gång. De fick besked om nyheterna ungefär i samma stund som de släpptes. Givetvis bara för att nyheterna inte ska läcka ut, men det ger också en fingervisning om vilken tid vi lever i – det är utvecklarna (nördarna) som styr, inte marknadsavdelningarna.

Samma sak gäller ju till synes på Google, inte är deras utveckling marknadsdriven. Den verkar helt och hållet drivas på av teknikerna som befolkar bolaget. Allt som släpps av Google slår ju inte heller igenom, troligen just på grund av att det inte styrs av marknad och efterfrågan utan av teknikälskarna. De kastar ur sig en nyhet och ser om något händer, ibland smäller det och ibland blir det pyspunka, men Googlefolket verkar lika glada för det.

Facebook och Google definierar ju på rätt många sätt vår tid och fullföljer man den tanken och blickar framåt undrar man ju hur det här ska sluta? Till exempel måste man konstatera att vi marknadsmänniskor aldrig någonsin hade kommit på Facebook. Efterfrågan fanns inte. Marknaden fanns inte. Kidsen ropade inte efter det. Men alla älskar Facebook idag.

Det var inte heller många som efterfrågade en sökmotor när Alta Vista och Yahoo ägde världen. Allt funkade ju på den tiden också. Om än väldigt mycket sämre än idag. Men det visste väldigt få och ingen var direkt ute och efterfrågade en bättre sökmotor. Men alla älskar Google idag.

Vad sitter teknikerna och klurar på nu? Och hur utvecklas världen när teknikerna står vid rodret? Det enda vi med säkerhet vet idag är att världen snurrar väldigt mycket fortare i deras teknikstyrda händer!

2010-12-14

Hårdfakta för dig som funderar på att annonsera på Facebook

Efter att ha bokat annonser på Facebook via, (tyvärr alltid undermåliga) mediebokningsbolag fick vi äntligen tag i Facebook för en pratstund, (tack Peter på 200%). Vi avhandlade och fick lära oss mycket på vår nästan två timmar långa Skype-möte, men jag ska försöka dela med mig av det som kan vara av direkt intresse för dig om har funderat över Facebook som en annons- och kampanjkanal:

– Norge ligger före oss när det gäller att använda Facebook som marknadsföringskanal! Det vill man ju inte tro, men tydligen är det så. T ex är användarna mycket mindre skeptiska mot att tillåta applikationer än vad vi är. Säljaren på Facebook tippade att vi får se detsamma här i Sverige när vi är allt fler som skapar appar.

– 50.000 SEK är en magisk gräns vid annonsering på FB. Skickar du in mer än så får du nämligen annonsera på den vanliga feeden. Har du mindre plånbok hamnar du t ex på grupp-sidor, företags-sidor m m vilket är en grymt svår yta att få klick på.

- Mer än två veckor är också en magisk gräns, för kör du minst så länge kan du få FB att provköra dina annonser, du bör ha minst fyra olika, så plockar Facebook efter en vecka bort de tre sämsta, så att du optimerar utfallet för annonserna. Detta är ju extra bra om man är ny i kanalen.

– FB har numera fyra annonsformat som kort kan beskrivas som:
"Poll" där du skapar en omröstnings med tre svarsalternativ. Pollen återfinns sedan i flikarna på din Sida.
"Engagement" där du klickar "Gilla" för att bli "Gillare" av en viss Sida. Gäller nog att vara tydlig att man verkligen "Gillar" en vis SIda så att man inte lurar besökaren att tro att man t ex gillar annonsen, då slår det nog tillbaka...
"Video" där du kan se en film och kommentera den i annonsen.
"Event" där du skapar ett event som man kan tacka ja, nej eller kanske till. Eventet hamnar förstås på din Sida sedan.

– VI provkör i mellandagarna alla fyra annonsformaten, så stay tuned för info om utfallet.

– Places kommer också att öppna för ett nytt annonsformat som bygger på att du checkar in/har checkat in ett antal gånger, något väl alla har pratat om sedan mobilen uppfanns, nu kanske det lossnar?

– Introduktionen av Places i andra länder har visats sig gynna de andra aktörerna Gowalla och Foursquare, snarare än att konkurrera ut dem. Så det kanske är det som ska få kidsen att få upp ögonen för dessa tjänster, som i Sverige idag mest används av oss medelålders.

Det var en kortkort sammanfattning, återkommer säkert i ärendet för Facebook är en gåta för oss som försöker annonsera seriösa budskap.

2010-11-22

250.000 kampanjbesökare och ingen avsändare











SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) driver sedan någon vecka tillbaka en riktigt framgångsrik kampanj med en Facebook-applikation. Och 250.000 besökare är ju säkert trevlig läsning för de berörda. Problemet är bara att det troligen är väldigt, väldigt få av dessa besökare förstår att SLU står bakom det hela. Om någon.

Om man på något vis faktiskt lyckas räkna ut att SLU är avsändare kanske man surfar in på slu.se för att läsa mer om kampanjen, eller ännu hellre universitetet, men där hittar man inte mer information om kampanjen, förutom den nyhet som ligger där just idag.

Under fliken "Utbildning" på slu.se kan jag se i Facebook-flödet (som finns en bit ner till höger) att det finns en annan sajt som heter pluggapaslu.se och där finns både kossan-maskinen och annan info.

Men allvarligt... får man verkligen lägga (skatte)pengar på att skapa en så bra kampanj med så urusel koppling till verksamheten? Skulle vara kul att höra byrån Stendahls i Göteborg, som tydligen har fixat fram kossan-maskinen åt SLU, hur de tänkte när de inte skulle ha med en SLU-logga eller en länk någonstans till avsändaren.

Det ska direkt tilläggas att jag talar i egenskap av "konkurrent" då jag jobbar med Umeå universitets marknadsföring, men tro mig, jag hade gärna gratulerat SLU till en fin kampanj om de hade fått ihop det, nu spär detta bara på min fördom om statliga myndigheters oförmåga att agera professionella beställare av marknadsföring. Hoppas att jag kan överbevisas...

2010-11-05

Kommunalrådets "vänattacker" på Facebook

I Umeå har vi ett kommunalråd som med jämna mellanrum gör "vänattacker" på Facebook. Helt plötsligt får man en fråga om man vill bli vän med kommunalrådet Lennart, och jag vet att jag inte är den enda som har "drabbats". Första hundradelen blir man smickrad, men sedan förstår man att han antagligen bara försöker fiska röster och sympatier. Jag har visserligen intervjuat Lennart för sisådär drygt tretton år sedan som lokalradioreporter, men han lär inte minnas mig eller hälsa om vi möts på stan.

Frågan är om han får många nya vänner på detta sätt? Dagsnoteringen är 3.688 vänner. Den andra frågan är om det är bra? Blir man smickrad och tycker att det är kul att vara vän med Lennart eller slår det bara tillbaka i någon slags sekundärskam, att han helt enkelt inte riktigt har förstått mediets användningsområde? Jag lutar åt det senare. Men detta kanske är ett vanligt fenomen hos alla kommunalråd i landet?

2010-11-04

Morgontidningarnas dödslängtan

Jag älskar papperstidningen! Min dag blir inte densamma utan prasslet på morgonen. En väl utformad helsidesannons är fortfarande vacker i mina reklamromantiska ögon, även om den idag är omöjlig att motivera logiskt. Men det är kanske just därför jag orkar förvåna mig över att tidningarna så aktivt driver på sin egen död?

Ta t ex våra lokaltidningar här i Umeå/Västerbotten...










- Vk.se har en flik "Abonnemang" (fattar kidsen ens att det heter "Abonnemang" borde inte fliken heta typ "Tidningen i brevlådan"?) Sidan "Abonnemang" riktar sig först och främst mot det fåtal som redan är prenumeranter. Teckna nytt abonnemang tas upp i stycke två och som tredje länk i menyn, "Beställ abonnemang". Det kan tyckas vara en petitess men det förstärker bara intrycket att man inte riktigt vill, eller har behövt, sälja sin produkt speciellt aktivt.

- Klickar jag på "Beställ abonnemang" har marknadsavdelningen tänkt till och redan kryssat för autogiro åt mig, kostar endast 178 kronor i månaden, samma pris som en helårsprenumeration, jag får alltså ingen extra förmån för att jag väljer att helt automatiskt låta VK dra pengar från mitt konto varje månad.

- Men det absolut underligaste är, förstås, att om jag hellre väljer en kortare period, som t ex 3 månader då får jag endast betala 133 kronor i månaden. Du förlorar m a o på att vara en trogen kund.
















- Vår andra lokaltidning VF sköter sig faktiskt lite bättre, de har i varje fall förstånd att lyfta upp att teckna abonnemang som det första som möter mig. Men även här får du som trogen kund slanta upp mer: 3 månader kostar mig 116 kronor/månad och ett helår kostar 164 kronor/månad. Även här kostar autogiro lika mycket som vanlig helår.

- Jag är själv ständigt otrogen mot mina morgontidningar och pendlar mellan DN/VK/VF därför ringer de mig var tredje månad ungefär. Och varje gång ger de mig nya erbjudanden, som alltid, utan undantag, går ut på att jag ska välja den kortare och billigare varianten. Nu senast blev jag t o m rekommenderad att ta VK istället för VF, för då fick jag utnyttja ett nytt erbjudande! Jag undrar hur deras CRM-system ser ut? Jag borde givetvis vara bannlyst som kund vid det här laget.

- Jag är övertygad om att det mediehus som blir först med att ta slantarna från telefonsäljarna och lägga det på de trogna prenumeranterna, t ex så att en prenumeration blev billigare för varje år, skulle få så mycket cred och glada ambassadörer i nöjda kunder att hela försöket skulle löna sig.

- Att papperstidningen försvinner förr eller senare tror nog de flesta, men det som förvånar är den nonchalanta attityd tidningarna har gentemot alla sina kundgrupper, såväl de trogna som de otrogna och de som kanske hade kunnat bli nya kunder.

- En obegriplig, dödslängtan som blir ännu mer obegriplig eftersom jag också är annonsköpare och vet hur de smörar och ger goda rabatter åt mig när jag vill annonsera. (Trots rabatterna är det givetvis fortfarande förödande dyrt jämfört med den ofta effektivare webbannonseringen, men det får bli ett annat blogginlägg) Det blir allt svårare att motivera en annons i en papperstidning som lider av dödslängtan och inte alls verkar bry sig om sina kunder.

Jag hoppas att jag har fel, men det har jag inte.

2010-10-05

Fejjanrasten är här för att stanna!

Företag och organisationer som förbjuder användandet av sociala medier gillar nog inte utvecklingen av våra mobiltelefoner. Precis när de mer eller mindre har utrotat rökpauserna kommer de att få se hur deras anställda tar en "fejjanrast" för att kolla sin Facebook och Twitter i sina mobiler. Följden blir troligen att produktiviteten minskar ännu mer än om de hade släppt det hela fritt. Det är svårt, och troligen också korkat, att förbjuda nyfikenhet. Att försöka förbjuda medarbetarna att dela med sig av sina liv, där oftast deras arbetsplatser är en viktig del, tror jag bara slår tillbaka i misstro och missnöjdhet. Nä, länge leve "fejjanrasten"! Den är nog här för att stanna, oavsett vad din arbetsgivare säger eller gör.

/ jakob

2010-09-27

Sidan 3 eller en Porsche 911 Targa?

Idag kostar sidan 3 i DN 295.792 kronor, utan rabatter. För det kan du t ex få en fin Porsche 911 Targa. Dekalisera den för 10.000 kr och lägg 4.000 kronor på att köra runt den i Stockholm några dagar. Dina sista 1.792 kronor lägger du på egen arbetstid och skapar en tävling i sociala medier där bilen blir vinsten. Spridningen kommer högst troligen att bli snabb i de sociala medierna och bloggar och sköter du dina kort rätt lär du även få en hel del redaktionella notiser om din ovanliga vinst. Utan några som helst bevis vågar jag påstå att du får bättre OBS-värden med Porschen än med sidan 3. Och oftast köper vi inte en (1) sidan 3 för att få uppmärksamhet...

























Lösningen ovan passar givetvis inte alla produkter och DN är ju inte dyrare än många andra pappersdinosaurier, poängen är att den här slentrianannonseringen idag är på gränsen till kapitalförstöring för många varumärken. En inte så vild gissning är att den här prissättningen av helsidor tillsammans med sättet man hanterar prenumeranter på kommer att skynda på döden för papperstidningen. Tyvärr.

Vem tror egentligen på att generationen som nu utbildar sig och är morgondagens reklamköpare och beslutsfattare kommer att köpa en helsida i DN för sitt varumärke om 5 år? Vem tror att de kommer att prenumerera på en tidning som tar mer betalt av den som är trogen prenumerant i flera år än av den som testar tidningen i en månad?

Hand upp någon?

/ jakob

Är du sökbar lille vän?

Kommer varumärken som Freedride, Åka Skidor, Filter, Offside med flera att ångra att de valde namn som är svåra att söka av utan att störas av en massa brus? När vi väljer namn på våra bolag och produkter i framtiden måste vi inte bara ta hänsyn till att .se och .com-adresserna är lediga, att namnen (oftast) funkar globalt och går att komma ihåg.

Vi måste också fundera över hur vi ska kunna övervaka namnen. Vad sägs om mitt varumärke på Twitter? Hur googlas det på mitt varumärke? Blir jag dissad på någon rekommendationssajt? Ska du kunna söka av det med någon systematik och hyfsat kostnadseffektivt krävs att du inte får en massa träffar som är orelevanta.

Sökbarhet börjar helt enkelt bli en affärskritisk faktor. En faktor som är dyr att göra om och göra rätt när man väl har investerat i den.

/ jakob

2010-08-26

Valfläsket

Suck. Vad annat kan man säga om kampanjerna som ska få oss att välja blått eller rött. Ett litet axplock ur vad som måste vara något av västvärldens tristaste röstningskampanjer, eller har jag för bråttom, kommer det mer?

En trött Bodström dissar Reinfeldt i min Spotify utan att säga ett ord om vad han själv erbjuder. Lyssna.

Sossarnas film har annars faktiskt en poäng, den byggs dessutom upp på något sätt till en poäng. Inte illa i denna valrörelse. Ser kanske lite väl mycket ut som allt annat. Vad är det som sticker ut? Nähä, inget alls. Se.

Folkpartisternas byrå Grey bjussar på tre ospänstiga filmer som egentligen inte knyts ihop på annat sätt än på typsnittet i slutvinjetten. I två av de tre visar de situationer de inte vill ha och i en är det lite klipp från en industri, som man inte vet om de tycker är bra eller inte. Konsekvens? Igenkänning? Budskap som "Behåll jobben" känns väldigt unikt för FP och framförallt tilltalande. Kika.


Moderaterna fläskar på med kärlek och helgkänsla. Smart att i varje fall spela på våra känslor. Storåkers McCanns har producerat snyggt, men hamnat för mycket åt reklamfilmshållet, tror jag. Man vill inte ha politiska budskap i samma förpackning som tvättmedel. Titta.

SD:s film tänker jag inte kommentera. Idiotin behöver inte spridas mer än den redan gör.

Miljöpartiet rockar lite och Locomotiv har skapat en rakt-på-film utan krusiduller och speciellt mycket känslor. En svag poäng mot slutet, men den känns på något sätt mycket Miljöpartiet. Ganska lyckat ändå. Se.

Å andra sidan, hade vi kunnat bre på som Obama? Troligen inte. Men det är en skön film som spelar på samtliga strängar, och några till. Sväva.

FI tar i! Spär väl tyvärr bara på känslan man har att det är mer ett intellektuellt experiment än ett verkligt parti. Till sängs.

Tur att det inte är filmerna vi ska rösta på...

2010-06-17

Juridik, ekonomi och ishockey fyller inte isladan

Alltså, kan inte låta bli. Björklöven kopplar till sig experter som ska bistå ledningen, men i linje med hur de har drivit laget hittills uteslöt de givetvis marknadsföringskomptensen, i varje fall om vi ska tro lokalpressen: "Till styrelsen kommer också att kopplas ett "advicerboard" med specialkompetenser inom juridik, ekonomi och ishockey. En grupp av icke styrelsemedlemmar som ska vara styrelsen behjälplig i olika frågor."

"Juridik, ekonomi och ishockey", jo tjena, visst är det säkert viktiga beståndsdelar i att driva ett ishockeylag, men de fyller knappast någon islada med åskådare...

Artikel i VK: http://vk.se/Article.jsp?article=357363

2010-05-09

Björklöven måste uppdateras, inte bara räddas

Jag kan inte låta bli. Oavsett hur många gånger vi räddar Björklöven måste laget komma ikapp sin omvärld, annars kommer laget att gå under igen. Och igen. Helt utan insyn vågar jag sticka ut hakan och konstatera att det krävs ett seriöst grepp om varumärket Björklöven för att bygga långsiktig hållbarhet. Och det är inget hokus pokus - sätt en varumärkesplattform, bygg varumärket aktivt utifrån det, professionalisera bemötandet av press, identifiera målgrupperna och rikta budskapen, osv, osv. Kort några snabba puckar som spontant dyker upp...

- B2B – Här görs säkert en hel del bra, men det lilla insyn jag har haft verkar det hela bestå i att du slentrianmässigt får träffa tränaren innan match också får du några bärs i logen. Attraherar det ett ungt tjänsteföretag 2010 som letar kundevent? Kan man tänka nytt på något sätt? Ja, alldeles säkert.

- Medieträning. Uttrycket "inga kommentarer" får inte existera i ett publikt bolag år 2010. Vänd på steken, utnyttja medierna. Läck. Svara alltid i telefon. Bli den som journalisterna ringer när de vill fråga om något i hockeyvärlden. Blogga. Använd de sociala medierna. Gör allt för att nå ut. Så lyder de grundläggande råden från alla PR-byråer, men Björklöven verkar inte ha nåtts av dessa råd. Många andra bolag i Umeå skulle hugga av sig armen för att få den mediala uppmärksamhet Björklöven får automatiskt. Utnyttja det.

- Trogna supporters - givetvis kärntruppen. Bjud in dem. Låt dem ha insyn. Få dem att bära varumärket ännu stoltare. Knyt dem ännu hårdare. Låt dem t ex betala vad de själva tycker att årskortet är värt, en fin PR-gest dessutom som garanterat får ringar på vattnet. Upphöj dessa hjältar!

- Kidsen - ni måste få med stadens unga på tåget de är morgondagens publik. Kanske Frasse-Björklöven-mål till de allra yngsta där de får små hockeyspelare i paketet. Skicka gratisbiljetter till alla Umeås 10-åringar. När, var och hur syns lövenspelarna i skolorna? Gör Löven något för barnen som inte spelar ishockey? De här barnen vet säkert vad Barcelona är, men inte lika säkert vad Björklöven står för.

- Unga vuxna - vad händer på en lövenmatch som tilltalar en yngre publik, kan man skapa något mervärde för denna grupp? Kanske bussa ut folk gratis till tredje perioden från krogarna i city, så får de uppleva stämningen på plats och lockas dit nästa gång. "Björklöven-blinddate" – man köper biljett och hamnar bredvid kille/tjej man inte känner. Paketera biljetterna med t ex en middag på Invito inklusive buss/taxi till arenan, eller sälj "Entusiastpaket" där man får åka med spelarna på uppvärmningen och sedan sitta i VIP-loge och snacka med tränaren i pausen, skapa "Retropaket" där man får träffa gamla spelare innan matchen, sälj "Tjejpaket", ge studenterna rabatt och sätt in bussar från studentbostäderna o s v. Helt enkelt, jobba med upplevelsen, gör det hippt/kul/trevligt att gå på ishockey.

- Familjerna - bjud barnen på glass i andra pausen, skapa familjeläktare dit ni rekommenderar barnfamiljerna, bjud även familjer i Umeå på biljetter någon gång under säsongen, kan ju t ex vara stadsdelsvis så kanske det är troligare att man snackar ihop sig med andra familjer, t ex alla på Umedalen en gång och Tomtebo nästa gången o s v. Det gäller att få dit familjerna för att få dem att gå igen.

- Entusiasterna – är ju samma sak som supporters, de måste känna sig sedda ibland. Låt tränaren/VD/ordförande gå ett varv på läktaren och tjöta med publiken.

- Matchen - mycket hänger givetvis på hur det går sportsligt, men inramningen är viktig. Tänk igenom och uppdatera musikvalen t ex, kanske hyra in kända DJ/kändisar som får välja musiken ibland, jobba ännu mer med ljus och ljud, hyr in eventbolag ett par gånger per säsong och låt dem skapa lite extra/annorlunda inramning (får de sponsorplats kan de säkert bjuda på det som reklam för sig själva och då säkert också ta i lite mera). Överraska! Man ska inte veta vad som händer i pausen eller vid mål.

- Sök hjälp - jag kan tänka mig att en hel del marknadsföringskunniga personer i Umeå säkert kan ställa upp lika hjältemodigt som 40-klubben och Björk med flera. Bilda ett dream team av marknadsförare som bjuder på sin kunskap för att hjälpa Björklöven ut ur krisen. Men gör det innan det är försent. Igen.

2010-05-07

De 5 mörkaste sidorna av sociala medier som varumärkesbärare:

I väntan på ännu en lista över hur jag ska använda sociala medier för att göra business kommer här den mörka listan. Vi som nu har annonserat, drivit viral trafik, skapat tävlingar med mera, med mera på Facebook vet att det är ganska tricky. Men ingen verkar våga erkänna att det är svårt, alla vill sälja och visa sig bäst. Inte för att jag inte tror att vi ska utnyttja sociala medier i vår marknadsföring, det är jag övertygad om att vi måste, det finns ingen väg tillbaka och vi har än så länge bara börjat denna resa, men jag har ännu inte hört eller sett någon som har lyft upp att det faktiskt är ganska svårt att praktiskt nå ut i t ex Facebook. Min poäng är att om vi också vågar diskutera de svårigheter som faktiskt finns, kanske vi också kan ta oss en bit framåt tillsammans. Eller är det så, hemska tanke, att de som skriver de fina listorna och är ute och föreläser om sociala medier kanske inte själva ens har praktiskt försökt annonsera eller driva andra varumärkesarbeten än att profilera sina egna listor och sitt eget konsultbolag? Men så illa är det väl ändå inte!?!?! Well, jag vågar hänga ut mig, så här den: De 5 mörkaste sidorna av sociala medier som varumärkesbärare:

1) Att få vettigt många klick på annonser på Facebook är i princip omöjligt. I varje fall om du ska räkna hem det på de sätt vi (ofta) har räknat hem det i "gammelmediet" banners på Internet. Alla (motbevisa mig gärna) som har provat att annonsera på FB vet att det är extremt svårt att få klick. Visningar i mängder, ja, men vad är de värda när så få klickar sig vidare?

2) Har du själv sett en annons i Facebook som du klickade på? Jag är givetvis väldigt intresserad av reklam och brukar undersöka de mest obskyra banners och fundera över den lokala cykelhandlarens brist på kommunikation o s v, o s v. Men jag har aldrig klickat på en FB-annons, än mindre klickat "Gilla" eftersom de annonser jag har sett inte har berört mig eller bara varit obegripliga. Varför är det så?

3) Var är alla annonser på Facebook? Ja inte på den sida jag är mest i varje fall - nyhetsflödet. Där finns inga annonser - jo, jag vet att de annonser jag bokar via min mediebokare ska hamna där, men jag är tydligen väldigt sällan målgrupp, för det är extremt ovanligt med annonser där för min egen del. Går jag in på en "sida" eller till mina meddelanden finns det annonser, men den enda vettiga placeringen borde ju vara i nyhetsflödet där man tillbringar mest tid och den enda annons jag har fått se där är att jag ska annonsera på Facebook. Undrar varför?

4) Hur enkelt är det att få en dialog? Och då menar jag en dialog som verkligen ger mitt varumärke eller mina besökare/fans/gillare något? När någon lyckas få lite kommentarer på sina inlägg är de ofta av samma klass som kommentarerna på dagstidningarnas webbsidor. Känns inte riktigt som den "dialog" man vill ha kanske. Andra som får viral spridning har ofta laddat på med "krämiga" erbjudanden av typen; "Du har en liten chans att vinna tusen spänn om du visar att du tävlar och gör överdriven reklam för mig i din privata FB-profil!". Hur fräscht känns det för det egna varumärket?

5) Vem ska jag lyssna på? Alla listor över hur jag ska agera i de sociala medierna poängterar att jag ska lyssna och delta och inte bara skicka ut mina budskap likt reklam. Men, om mitt varumärke nu inte är Starbucks eller Coca cola så finns det inte många att lyssna på. Det är väldigt få varumärken det pratas om i de sociala medierna. Vi diskuterar musik, väder, nyheter och hälsa, precis som när vi möts IRL, men väldigt sällan några varumärken. På sin höjd orkar vi klicka "Gilla", men så mycket mer gör vi inte. Att lyssna på klagomål och att svara på frågor är givetvis självklart, men då måste du också få de som klagar att komma på tanken att göra det på FB/Twitter/bloggen (eller på andra sätt vara sökbara på Google), helst ska de göra det på min egen FB-sida. Vi kanske kommer dit, men idag är det ganska tyst om de flesta av oss.

Håller du med?