250.000 kampanjbesökare och ingen avsändare

SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) driver sedan någon vecka tillbaka en riktigt framgångsrik kampanj med en Facebook-applikation. Och 250.000 besökare är ju säkert trevlig läsning för de berörda. Problemet är bara att det troligen är väldigt, väldigt få av dessa besökare förstår att SLU står bakom det hela. Om någon.

Om man på något vis faktiskt lyckas räkna ut att SLU är avsändare kanske man surfar in på slu.se för att läsa mer om kampanjen, eller ännu hellre universitetet, men där hittar man inte mer information om kampanjen, förutom den nyhet som ligger där just idag.

Under fliken "Utbildning" på slu.se kan jag se i Facebook-flödet (som finns en bit ner till höger) att det finns en annan sajt som heter pluggapaslu.se och där finns både kossan-maskinen och annan info.

Men allvarligt... får man verkligen lägga (skatte)pengar på att skapa en så bra kampanj med så urusel koppling till verksamheten? Skulle vara kul att höra byrån Stendahls i Göteborg, som tydligen har fixat fram kossan-maskinen åt SLU, hur de tänkte när de inte skulle ha med en SLU-logga eller en länk någonstans till avsändaren.

Det ska direkt tilläggas att jag talar i egenskap av "konkurrent" då jag jobbar med Umeå universitets marknadsföring, men tro mig, jag hade gärna gratulerat SLU till en fin kampanj om de hade fått ihop det, nu spär detta bara på min fördom om statliga myndigheters oförmåga att agera professionella beställare av marknadsföring. Hoppas att jag kan överbevisas...

Kommunalrådets "vänattacker" på Facebook

I Umeå har vi ett kommunalråd som med jämna mellanrum gör "vänattacker" på Facebook. Helt plötsligt får man en fråga om man vill bli vän med kommunalrådet Lennart, och jag vet att jag inte är den enda som har "drabbats". Första hundradelen blir man smickrad, men sedan förstår man att han antagligen bara försöker fiska röster och sympatier. Jag har visserligen intervjuat Lennart för sisådär drygt tretton år sedan som lokalradioreporter, men han lär inte minnas mig eller hälsa om vi möts på stan.

Frågan är om han får många nya vänner på detta sätt? Dagsnoteringen är 3.688 vänner. Den andra frågan är om det är bra? Blir man smickrad och tycker att det är kul att vara vän med Lennart eller slår det bara tillbaka i någon slags sekundärskam, att han helt enkelt inte riktigt har förstått mediets användningsområde? Jag lutar åt det senare. Men detta kanske är ett vanligt fenomen hos alla kommunalråd i landet?

Morgontidningarnas dödslängtan

Jag älskar papperstidningen! Min dag blir inte densamma utan prasslet på morgonen. En väl utformad helsidesannons är fortfarande vacker i mina reklamromantiska ögon, även om den idag är omöjlig att motivera logiskt. Men det är kanske just därför jag orkar förvåna mig över att tidningarna så aktivt driver på sin egen död?

Ta t ex våra lokaltidningar här i Umeå/Västerbotten...

- Vk.se har en flik "Abonnemang" (fattar kidsen ens att det heter "Abonnemang" borde inte fliken heta typ "Tidningen i brevlådan"?) Sidan "Abonnemang" riktar sig först och främst mot det fåtal som redan är prenumeranter. Teckna nytt abonnemang tas upp i stycke två och som tredje länk i menyn, "Beställ abonnemang". Det kan tyckas vara en petitess men det förstärker bara intrycket att man inte riktigt vill, eller har behövt, sälja sin produkt speciellt aktivt.

- Klickar jag på "Beställ abonnemang" har marknadsavdelningen tänkt till och redan kryssat för autogiro åt mig, kostar endast 178 kronor i månaden, samma pris som en helårsprenumeration, jag får alltså ingen extra förmån för att jag väljer att helt automatiskt låta VK dra pengar från mitt konto varje månad.

- Men det absolut underligaste är, förstås, att om jag hellre väljer en kortare period, som t ex 3 månader då får jag endast betala 133 kronor i månaden. Du förlorar m a o på att vara en trogen kund.

- Vår andra lokaltidning VF sköter sig faktiskt lite bättre, de har i varje fall förstånd att lyfta upp att teckna abonnemang som det första som möter mig. Men även här får du som trogen kund slanta upp mer: 3 månader kostar mig 116 kronor/månad och ett helår kostar 164 kronor/månad. Även här kostar autogiro lika mycket som vanlig helår.

- Jag är själv ständigt otrogen mot mina morgontidningar och pendlar mellan DN/VK/VF därför ringer de mig var tredje månad ungefär. Och varje gång ger de mig nya erbjudanden, som alltid, utan undantag, går ut på att jag ska välja den kortare och billigare varianten. Nu senast blev jag t o m rekommenderad att ta VK istället för VF, för då fick jag utnyttja ett nytt erbjudande! Jag undrar hur deras CRM-system ser ut? Jag borde givetvis vara bannlyst som kund vid det här laget.

- Jag är övertygad om att det mediehus som blir först med att ta slantarna från telefonsäljarna och lägga det på de trogna prenumeranterna, t ex så att en prenumeration blev billigare för varje år, skulle få så mycket cred och glada ambassadörer i nöjda kunder att hela försöket skulle löna sig.

- Att papperstidningen försvinner förr eller senare tror nog de flesta, men det som förvånar är den nonchalanta attityd tidningarna har gentemot alla sina kundgrupper, såväl de trogna som de otrogna och de som kanske hade kunnat bli nya kunder.

- En obegriplig, dödslängtan som blir ännu mer obegriplig eftersom jag också är annonsköpare och vet hur de smörar och ger goda rabatter åt mig när jag vill annonsera. (Trots rabatterna är det givetvis fortfarande förödande dyrt jämfört med den ofta effektivare webbannonseringen, men det får bli ett annat blogginlägg) Det blir allt svårare att motivera en annons i en papperstidning som lider av dödslängtan och inte alls verkar bry sig om sina kunder.

Jag hoppas att jag har fel, men det har jag inte.