En historia som berättades 40 miljoner gånger.

Denna blogg handlar rätt mycket om denna fina sång.


Det har länge pratats om storytelling – varumärkenas vilja och förmåga att berätta historier om sina varor eller sitt företag. Begreppet storytelling är givetvis äldre än våra sociala medier, men framväxten av dessa har skapat en hel ny dimension till att berätta en bra historia. Och, framförallt, att förse mottagarna med en bra historia. 


En bra historia delar vi väldigt ofta med oss av. Och delar vi med oss brukar vi marknadsförare bli nöjda och prata om "viral" spridning, helt enkelt att vår historia berättas av väldigt många människor. Idag är det inte bara företagen som vill berätta historier. Det vill ju även vi som bloggar, förstås. Och de som spelar musik.


Men, för att inte göra ännu ett blogginlägg för långt ska jag försöka hålla mig kort och berätta en historia (!) om en video som för en tid sedan spreds viralt över nätet. Fem personer sjöng en sång och spelade tillsammans på en gitarr – vips har 40 miljoner sett deras video på mindre än en månad. Det är utan att överdriva rätt många människor. Bandet Walk of the Earth har alltså på mindre än en månad nått 40 miljoner par öron. Och vad gjorde de egentligen? De kanske skapade en historia värd att berätta och dela med sig av? Vad tycker du?

Här ovan är covern som över 40 miljoner nu har sett

Här är originalet

Och här en spoof med 1 snubbe som spelar 5 gitarrer, i skrivande stund, modesta 70.000 visningar (10.000 nya sedan i förrgår...). 


Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att historieberättandet går en gyllene framtid till mötes. Sedan må historien vara förpackad som en bra låt framförd på ett ovanligt sätt eller som en rolig reklamfilm eller kanske så enkelt som ett butiksbiträde som bjussar på det där lilla extra – det där speciella som vi kan berätta som en historia för våra vänner, "vänner" och "följare". Värt att ta fasta på för de som vill göra bättre affärer, kan man tycka.


/ @jmjobring

5 fördomar om sociala medier som fortfarande frodas

Detta blogginlägg läses enklast till denna sång.


Efter att ha arbetat ett antal år med "sociala medier" tar man mycket för givet, har jag märkt. Men det frodas faktiskt fortfarande en hel del fördomar kring sociala medier. Jag tänkte försöka avliva fem vanliga missuppfattningar som fortfarande förekommer:


1) "Facebook är för privat, man vill inte gilla ett varumärke, det blir bara påträngande"
Nej, alla kommer inte att "gilla" dig. Men de som gör det väljer frivilligt att etablera en kontakt med dig. Oavsett om du "lockar" in dem med en annons eller med ett rabatterbjudande är umgänget frivilligt. Och jag lovar att väldigt få slutar gilla dig om de väl har tryckt "gilla", ansträngningen för att fortsätta gilla dig är nämligen minimal, man orkar helt inte sluta gilla. Men tillbaka till kärnfrågan, man vill inte gilla ett varumärke, nä, inte om företaget i fråga inte "gillar dig tillbaka" – vad jag försöker säga är att tonläget och bemötandet är allt i sociala medier. Man vill bli sedd och tagen på allvar, man vill bli road och man vill kanske spara lite pengar på att vara dig trogen.

2) "På Twitter följer man ju bara kändisar och läser skvaller!"
Nja. Visst är fortfarande några av de med flest följare kändisar, och det är kanske inte så konstigt eftersom de är kända av många människor. Men, det mest utmärkande draget med Twitter just nu i Sverige är den trängsel av mediemänniskor som finns där. Vill du plantera en historia eller föra en dialog med journalister finns idag ingen bättre kanal. Punkt.




3) "Vi kan ta in en ung praktikant som kan uppdatera våra sociala mediekanaler."
Nej. Det krävs en duktig kommunikatör för att bygga ett företags/varumärkes närvaro i sociala medier. Borde vara lika självklart som att det krävs en duktig kommunikatör för att skriva din kundtidning eller ditt pressmeddelande. Och ja, visst krävs det kunskap om sociala medier, men det är det många fler än de "unga praktikanterna" som har idag.

4) "Sociala medier är ju kundkontakt och inte PR eller marknadsföring."
Sociala medier är väldigt olika i sin utformning, så det som funkar på Twitter funkar inte automatiskt på Facebook eller LinkedIn. Så visst kan man bygga sin närvaro i något av våra sociala medier som en kundtjänst, eller som en PR-kanal där man lobbar mot journalister och politiker, eller som en kanal för säljdrivande erbjudanden. Det fina i kråksången är att om man behärskar dessa olika kanaler kan man styra sin närvaro att vara precis det man själv vill, och ofta kan man väva in allt från kundtjänst via PR till rabattkuponger.




5) "Det går inte att göra affärer i sociala medier"
Det går inte att göra affärer över telefon. Eller gör det? Det beror givetvis på vad du säljer. Säljer du avancerade konsulttjänster avslutar du troligen väldigt få affärer direkt i telefonen. Kränger du däremot tidningsprenumerationer kanske du kan sälja på mig en provprenumeration. Det är samma sak med kanalerna vi kallar sociala medier.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, så säg gärna emot. Men våga ta klivet in i de "sociala medierna" med ditt företag. Det lönar sig. Alltid.


/ @jmjobring

Hur ser det ut i morgon?

Detta blogginlägg läses bäst till den fina sång.

Efter att ha läst Per Torebergs blogg Pers värld och Carin Fredlunds blogg Nota bene om vad som händer i byråvärlden idag och Micco "the Brand Man"s lite äldre inlägg kan jag inte låta bli att haka på dessa genomarbetade blogginlägg med ett lite blygsammare. Men under de snart femton år jag har befunnit mig i reklamvärlden har mycket hänt, men ingen förändring har gått så fort som de senaste tre-fyra åren. Förflyttningen av "makten" över utbudet har på historiskt kort tid flyttat från varumärkesägarna till konsumenterna. Eller har den inte det? Är det bara jag som har sett ljuset? I vilket fall...

För några år sedan kunde konsumenten bara trycka på fjärrkontrollen eller vända blad i tidningen så slapp hon reklamen. Idag har konsumenten det mycket svårare att värja sig, vi smyger in våra varumärken genom kul upptåg (ja, event alltså), sponsrar TV-serier – helt öppet eller i det fördolda, vi krumbuktar oss i de sociala medierna, vi sprider virala kul filmer och inte minst skapar vi en hel massa test, tävlingar, webbplatser, sånger och appar. Vi anstränger oss kort sagt väldigt mycket mer än tidigare för att underhålla mottagarna. De ska banne mej inte bara gilla oss, utan de ska snacka om oss, dela med sig av våra historier och snacka om våra upptåg.

Men. Samtidigt som konsumenten har väldigt svårt att värja sig har de idag princip all makt över våra varumärken. Lite paradoxalt kanske, men samtidigt logiskt. Vi översköljs av varumärken och behöver därför hjälp med att välja. Och vem väljer bättre än kompisen? Och som genom ett under har vi fått en hel massa nya "kompisar" genom de sociala medierna. Är du elak är du det mot en konsument som låter sina 148 "vänner" veta det, dessa 148 vänner har sedan i snitt 120 vänner var. Och så vidare, och så vidare, och så vidare mot ett stort #fail.

Lockelsen ligger förstås i det omvända. Är du snäll mot en konsument vet du att hon har 148 vänner. Som har 120 vänner var. Som har 120 vänner var. Och snart pratar de alla om det där kul testet du har skapat som roar och bara lite, lite i förbifarten nämner att du är avsändaren som bjussar på det roliga. Just där och just då känns de där extremt dyra helsidorna i DN väldigt, väldigt avlägsna.

Men vad har då detta med byråvärlden att göra? Allt förstås. Och som ovanstående bloggare är inne på så är frågan kanske inte bara hur en byrå av idag ska se ut, frågan är om en byrå av idag ens har någon framtid. Ju mer vi går mot realtidsmarknadsföring desto svårare får förstås den traditionella byrån att hänga med. Inhousebyrån har fördelen av att sitta nära innehållet, t ex svaren på frågorna som dyker upp i sociala medier. Frilansaren har större möjligheten att sälja tjänster som kräver uppdatering och övervakning även utanför ordinarie arbetstid, som t ex att dra igång en viral spridning.

Men eftersom jag själv sitter på en byrå idag vore det dumt att döda den helt kanske. Och det är klart att det kommer att finnas ett existensberättigande för medelstora och större byråer även i fortsättningen. Inte minst eftersom alla myndighetsupphandlingar kräver stora byråer som ska klara av hela volymen. Men vi ser idag hur vår byrå lutar allt mer åt det digitala hållet även om det fortsatt givetvis kommer att behöva produceras trycksaker. Vi ser också hur våra kunder famlar efter hjälp med de så kallade "sociala medierna". Hur ska de kliva in, vem ska uppdatera, hur farligt är det? Och vi som konsulter vacklar också, ärligt talat, ibland i frågan om hur vi på bästa sätt ska bistå dem även om jag själv allt mer lutar åt att betrakta det som ännu en kanal – kan vi skriva era pressmeddelande och skapa innehåll för er kundtidning så kan vi hjälpa er även med innehåll i de sociala medierna. Vi är kommunikatörer och kommunikationen som sådan är allmänmänsklig.

Det som jag med säkerhet vågar slå fast inför 2012 är i varje fall:

- Vi går mot allt mer realtidsmarknadsföring, vilket kommer att påverka dagens byråer, hur får vi väl se.

- B2B i sociala medier kommer att hitta sin form under 2012 eftersom affärer även där fortfarande görs mellan människor och människor tycker om att kommunicera.

- Den som kan förse kunden med en historia att berätta kommer att nå framgång.

- Vi som byrå måste leverera kunskap om såväl kommunikation som kanaler för att kunna göra ett bra jobb, en kampanj består inte längre bara av ett kreativt budskap utan också av ett kreativt sätt att sprida budskapet.

- De varumärken som kan leverera med transparens i rätt tonalitet på ett trovärdigt sätt är vinnarna.

Och, jag kan som vanligt, ha helt fel, så tyck gärna till!

/ @jmjobring