TV-reklamen dödar sig själv

[Alicia har den där rösten]

Vi förstör för oss själva. Och "vi" är då vi som arbetar med reklam idag. Efter att ha lyssnat på Dorian Mabbs podcast "Reklamradion" där de intervjuar Anders Eriksson, vd på Sveriges Annonsörer, (lyssna här), blir man mörkrädd.

Citerat ur rapporten, som kom i våras, är värda att upprepa: "År 2005 hade 44 procent av svenskarna en positiv inställning till reklam. Motsvarande siffra den här gången är 18 procent – en kraftig minskning med andra ord. Det ska sättas i relation till de 51 procent som i enkäten uppger att de har en mer eller mindre negativ inställning till reklam." Läs hela rapporten här.

Över hälften av de vi ska nå är från början negativt inställda alltså. Och boven är förstås TV, för det är oftast det och direktreklam som "gemene man" ser som reklam. Att TV4 har dragit upp reklamtiden spelar förstås in, men även det faktum att TV-reklam suger är en starkt bidragande orsak. Så länge som vi fortsätter producera TV-reklam som inte utnyttjar mediet i form av känslor och visuella uttryck som verkligen berör kommer reklamtröttheten att fortsätta öka.

Ekvationen ser ut ungefär så här: TV-reklam är dyrt att både producera och sända. Det gör alla reklamköpare nervösa, de investerar stora belopp. Det gör byrån nervös, det är ett stort konto och en viktig kund. När byråns strateger och kontoansvariga blir nervösa blir trycket extra stort på den kreativa processen. Och kreatörer som hela tiden har strateger och en nervös kund flåsande i nacken har svårt att leverera. Man vågar helt enkelt inte ta ut svängarna och landar så småningom i ett "Kom och köp"-budskap. Men... du sitter ju faktiskt i TV-soffan för att bli underhållen. Det är ju liksom hela TV-apparatens idé. Men den tappar vi bort när vi lutar oss långt ut ur rutan och kupar handen runt ditt öra och skriker KOLLA VAD LITE EN PC-LAPTOP KOSTAR JUST NU!!! Ingen tycker det är underhållande. Helt enkelt.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det känns som att TV-reklamen är i bortre änden av sin produktcykel. Den plats i cykeln där man tjänar bra med pengar på sin produkt, men den har stagnerat. Nästa fas är nedgången. Givetvis finns det en ljus sida även av detta. TV-reklamens stagnation och folkets reklamtrötthet öppnar givetvis för helt andra sätt att nå ut. Tillsammans med alla nya medieplattformar skapar det en fantastisk framtid för oss som arbetar med reklam, eller snarare att skapa "innehåll som vi kan prata om". Men, som sagt, det får vi återkomma till en annan gång.

/@jmjobring

Slumpen gör bra reklam. Tro inget annat.

Jag vill hävda att det krävs massor med mera tur än skicklighet att göra en framgångsrik reklamkampanj. Det är så ofantligt många små parametrar på vägen från idé till slutresultat som spelar roll, som gör din kampanj framgångsrik eller inte. Och till det ska läggas den otroliga slumpmässighet som gör att en kampanj får fäste och spridning i de digitala kanalerna – som ju är det som är helt avgörande.

Skillnaden kan vara ett klick från rätt människa vid rätt tillfälle. Det Klicket kan vara skillnaden mellan att det var 400 som såg din reklamfilm på Youtube, eller 4000. Eller 4 miljoner. Eller 2, du och din copywriter-kollega.

Det är klart att din kampanj måste ha viss grundläggande livskraft – kanske en fungerande och fyndig poäng? – men jag vill ändå hävda att det sedan är upp till slumpen. Och, visst, vi gör vad vi kan för att ge våra kampanjer de rätta förutsättningarna.

Ja, jag är just nu lite trött och luttrad, men insikten slog mig så hårt idag igen. Så jag var tvungen att förmedla den.

Nej, just det, du kommer ju inte att läsa det här. Ett av de där Klicken hände ju aldrig.

/@mjobring

#applevaka för oss som är konsumtionstroende

[läses bäst till den här låten]

Igår var det dags igen. Apple hade presentation av nya prylar. Mängder av rykten hade som vanligt redan avslöjat det mesta, men ändå följdes eventet av miljontals människor över hela världen. I Sverige och förstås runt om i världen var det ett antal bloggar och tidningar som körde liverapportering av vad som visades och talades om på scenen.



Själv lyssnade jag på Slashat.se på telefonen och kikade på SvD och amerikanska The Verge i datorn. Och följde förstås och twittrade på hashtaggen #applevaka. Men. Vad är detta? Det hela är förstås värt en reflektion.

Jag är själv inte speciellt teknikintresserad. Är visserligen ganska Macfrälst och äger en iPhone, en iPad och en MacMini som är kopplad till TV:n och har hela livet arbetat på Mac-datorer, men har egentligen inget större intresse för tekniken. Men ändå satt jag där med hörlurarna och stirrade på ett par webbfönster och twittrade om ditten och datten. Vad är det då som driver mig att göra det?

Kanske är det så nära en högmässa vi kommer utan religion? Är det en slump att de inleder eventet med att visa en film från en butiksöppning i Barcelona som är exakt som en mässa med frälsta deltagare som hejar och hurrar? Troligen inte. Apple fattar och spinner givetvis på den kult de har lyckats skapa.



Jag kände givetvis också gemenskapen framför min dator. Vi delade alla samma intresse och upplevde exakt samma sak samtidigt. Vi kunde dela med oss av reflektioner i realtid. Vi skapade ett sammanhang där vi kunde umgås på lika villkor. Alla var dock långt ifrån frälsta, det fanns förstås många tvivlare som ifrågasatte det rimliga i att följa en produktlansering på detta sätt. Men de var likväl medvetna om evenemanget och följde det indirekt.



För min personliga del tror jag det är nyhetsbegäret i mig som får mig att följa med. Jag ville verkligen se vad de hade att komma med. Helst om de skulle kunna få iTunes att på allvar utmana Spotify igen (vilket de inte gjorde). Tänk om de hade släppt någon riktigt cool grej man kunde ladda ner och testa direkt och jag hade missat det...

Men det har också blivit en populärkulturell händelse som säger en hel del om vår tid. Och av den anledningen är det också rätt givet för min egen del att följa med i det. Jag arbetar med att försöka förstå och tolka min samtid och då är en #applevaka en viktig del.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att, hur sorgligt det än låter, så är vår tids stora substitut för religion konsumtion. Det skapar samhörighet, bygger vår identitet och definierar oss. Och Apple är en av de mest framgånsgrika trosinriktningarna, även om den store frälsaren Steve Jobs är borta verkar de behålla ett starkt grepp om oss, som väl bäst kan kallas för konsumtionstroende. Eller vad tror du?

/ @jmjobring

När valfrihet och utbud är ett problem

Vi är väl alla förespråkare av valfrihet och tror på marknadens förmåga att skapa utbud. Fast ibland kan faktiskt det enahanda gamla öststatsutbudet vara bättre! Låt mig upplysa er – och jag medger att jag här balanserar på gränsen till att jag vet vad jag snackar om...
Vi [1] håller på att ta fram en app som utnyttjar en smartphones förmåga att hantera video. Att hantera video kräver en del av hårdvaran och kräver mycket när det kommer till videoformat och codecs. Vi har beräknat produktionskostnaden för den här appen till iOS (alltså iPhone) till ca 250 000 kronor. Helt rimligt för en smart, enkel app.

Men vi vill ju naturligtvis kunna erbjuda Android-användarna samma fina app. Men se, det går inte! Vi slutade räkna vid 800 000 kronor...
Android-plattformen är så fragmenterad så det är inte genomförbart; mängder med telefontillverkare och hårdvaruplattformar. Och Android-användarnas "sämre" vilja att uppdatera telefonens operativsystem, när uppdateringar släpps, bidrar också den.
Följden blir alltså att vår fina app inte kommer att nå Android-användarna.

Tänkte du på det när du köpte din Samsung Galaxy, och tyckte att du stod över fånen som följer Steve Jobs ande i skock? Nä, just det. Och nu står du där. En app fattigare.

[1] Med "vi" menar jag här allt från "jag" till "produktionsbolaget".

/@mjobring

Instragram är sommarens vinnare

[superlåt i supermix]

I april köpte Facebook den sociala bildpubliceringsappen Instagram för en miljard dollar, se t ex SVD:s text här. Många lyfte på ögonbrynen och ännu fler la pannorna i djupa veck för att analysera det hela. Jag har givetvis inte svaret på varför de gjorde så, men nog är Instagram en vinnare så här långt.

Jag har sett hur många av mina egna Facebook-vänner som har klivit in där i sommar (nedan illustrerat av Hugo Börjesson, hoppas du inte tar illa upp Hugo...). Och jag tror inte att mina vänner är så annorlunda i det avseendet. Min gissning är att tillväxten på användare hos Instagram är enorm just nu.

Det faktum att man nu både på Twitter och i Facebook direkt ser att någon har använt appen i fråga har givetvis gett Instagram en skjuts. Twitter har också integrerat visningen av bilder från Instagram direkt i sin iPhone-app, vilket ytterligare har stärkt upp appens attraktionskraft.

Det som är lite förvånande i sammanhanget är kanske att själva Instagram fortfarande är helt fri från reklam, trots att numera börsnoterade Facebook alltså äger det. Vad säger ägarnas vinstkrav om det?

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att enkla, nischade appar som gör sitt jobb snabbt och enkelt är framtidens vinnare. Och är det något Instagram är bra på så är det att göra de mest vardagliga bilderna lite coolare med sina 18 filter. På bara ett par sekunder kan min värld se så mycket snyggare ut än i verkligheten, det är klart att det lockar. Se några av mina sommarbilder nedan, enkla iPhone-bilder som blir små fina tavlor med hjälp av Instagram. När får vi se något företag som är bra på det här? Eller finns det redan, tipsa gärna!

/ @jmjobring

Reklamens död är marknadsföringens framtid.

[långt inlägg som kräver fantastisk låt]


Okej, jag vet. Det här inlägget är alldeles för långt, men det är sommar och du har säkert några minuter över, om inte, sluta läs och ha en fortsatta trevlig sommar, men du kanske missar något viktigt...


Visst, det är lätt att raljera över dubbad kola/tvättmedel/rengöringsreklam på reklam TV-kanalerna, men det är där det blir tydligast. Någon försöker enkelriktat trycka upp ett budskap i ditt ansikte. Du ska inte agera och knappt ens reagera. Du ska bara ta in, komma ihåg och förhoppningsvis välja det nästa gång du står där framför hyllan.


Och ja, det har fungerat. Vi har köpt Yes och Riesen. Inte för att vi egentligen har tyckt om det budskap de har förmedlat, men vi har erinrat oss dessa varumärken vid hyllan. Trots att de egentligen inte har fyllt oss med annat än något slags grundläggande förtroende för produkten eftersom "de gör reklam på TV och är väl därför troligen okej...".





Det håller inte längre. De flesta av oss kräver mer för att bli "lojala" idag. Kraven är större för att få oss att välja en produkt framför en annan. Företagen har egentligen aldrig ägt sina egna varumärken, det har alltid vi som fyller dem med något gjort. Det nya nu, och som sakta tar död på den enkelriktade reklamen, är att vi konsumenter också har kanaler att kommunicera i. Vi äger alla idag en egen kanal och där frågar och berättar vi för våra vänner vad vi tycker om produkter och varumärken.


Flera av de nya stora varumärkena som vi ser idag, som Facebook, Spotify, Instagram och Twitter, har aldrig köpt en helsida eller en banner. Visst, de har förstås sina marknadsföringsbudgetar, men de lägger dem på helt andra ställen än på traditionell annonsering. Det handlar om PR-insatser, samarbeten, egna webbplatser, utveckling, events och en hel arsenal av andra insatser, men inte traditionell reklam.





Vad spelar det då för roll? För mig som arbetar med reklam och marknadsföring spelar det förstås stor roll, men vi är ju en del av denna rörelse, så för oss är det inget överraskande. Men den stora poängen för dig som konsument är att det både blir lättare och svårare.


Det blir lättare att påverka och dela med sig av god och dåliga recensioner av de produkter och tjänster du använder. Det gör att de som står bakom produkter och tjänsterna måste anstränga sig hårdare för att skaffa sig nöjda kunder, som kan bli "ambassadörer".





Men det blir samtidigt allt svårare att värja sig mot det som marknadsförs smart. Avsändaren blir otydligare. Din "Ingen reklam, tack" på dörren håller knappast de här varumärkena utanför din dörr. Hur kom du t ex i kontakt med Spotify? Eller Facebook? Ja, högst troligt via en kompis. Du fick en "invite" till Spotify. Någon bad dig gå med i Facebook för att ta del av dina bilder/uppdateringar och så vidare.


Och det är så framtidens marknadsföring kommer att se ut. Du kommer att vilja ta del av det som erbjuds. Du kommer att söka upp det, dela med dig av det och aktivt bli delaktig i uppbyggandet av varumärket, troligen utan att du är så där väldigt medveten om det. Du behöver inte älska Nike för att använda deras webbplats för att regga din löpning. Men den hjälper dig t ex att hålla koll på hur många kilometer du har sprungit den här månaden, Nike tillför något värde och du kommer därför troligen att bli mer positiv till deras dojjor nästa gång du funderar på nya. Och kanske delar du ut din löpdata och bli i samma ögonblick en "ambassadör" för Nike.


Men Yes då? Ja, det fina i kråksången är att även Yes kan hitta smartare vägar att få oss att vilja tycka om deras produkt. Detsamma gäller för i stort sett alla tjänster och produkter, om man bara verkligen tänker till och förstår hur mekanismerna bakom den nya marknadsföringen ser ut. Men exakt hur tänker jag inte berätta här, då får Yes höra av sig...


Och visst kommer vi att fortsätta se helsidor och både bra och dåliga reklamfilmer med reklam för både ditten och datten under lång tid framöver. Det är naturligtvis inte heller "fel" väg att gå, men vi kommer i morgon att se så många andra vägar och öppningar. Helsidan eller reklamfilmen kommer inte att bli det självklara förstavalet det har varit. Och det kommer framför allt inte att vara den enda vägen för att nå ut. Man kan med lite välvilja också se det som en slags demokratiseringsprocess – det är inte längre alltid självklart att den fetaste budgeten vinner marknadsföringsracet.


/ @jmjobring

Facebook på börsen - bra för reklamen, sämre för användarna

[läsmusik]

Idag klev alltså Facebook in på den amerikanska börsen Nasdaq. Om det är en bra investering överlåter jag med varma hand åt andra att spekulera i, det intressanta för mig är  vad det innebär för utvecklingen av plattformen? Och givetvis är det ingen som vet, men så här ser mina spekulationer ut:

Bättre marknadsföringsmöjligheter. Facebook har ärligt talat inte smekt oss marknadsförare medhårs. Alla uppdateringar har i princip alltid varit inriktade på användarna i första hand och marknadsförarna i andra hand. Timeline formades inte i första hand för att glädja företagen som arbetade med sina företagssidor. Man flyttade för några år sedan ut annonserna ur nyhestflödet. Man började, för ännu längre sedan, med att låta företag skapa grupper som man sedan bara skyfflade undan och skapade sidor. Annonserna är minst sagt undanskuffade och begränsade till såväl antal tecken som till minimala bildmöjligheter. Mobilappen, som blir allt viktigare, har hittills varit helt befriad från reklam. Användaren har alltid varit i fokus för utvecklingen. Men nu tror jag att vi snart får se en förändrad attityd.

Mer reklam tröttar ut användarna. Baksidan av den ökande reklammängden är förstås att användarna tröttnar. Om de inte längre hamnar i första rummet och alltmer känner sig utnyttjade som sponsorer av varumärken börjar de snart leta andra plattformar. Eller så ledsnar de helt enkelt på de "sociala medierna" eftersom de måste prata mer med diverse företag än med sina polare.

Användarflykten gynnar andra plattformar. Jag har egentligen inte en dyster syn på Facebooks framtid, men jag tror det är oundvikligt att den dominerande ställningen förblir ohotad för all framtid. Jag har också svårt att se att den "gamla kapitalismen", där vinstmaximering varje kvartal har en tendens att hamna mer i fokus än kunderna, kommer att långsiktigt fungera på ett företag som Facebook. Hela idén med Facebook är framtagen av IT-kunniga människor som verkligen ville skapa något som folk tyckte om, inte av marknads- eller ekonomiavdelningar. Vinstmaximering har aldrig varit i fokus, då hade man inte behandlat annonsörerna som man har gjort.

Kanske inte en bubbla, men eventuellt en lite överdimensionerad ballong? Likheterna med IT-bubblan är få. Men kanske finns de ändå där? Tänk hur högt en bra www-adress värderades och hur viktigt det verkade vara att bli först med ett e-handelsföretag. Och hur många som faktiskt trodde att de stigande kurserna aldrig skulle ta slut. Och att boo.com skulle bli störst i världen för att de var tidigt ute. Allt det där kan vi le lite skamset åt idag. Vad ler vi lite skamset åt i morgon? Att Facebooks världsherravälde aldrig skulle brytas? Att vi trodde att det gick att kombinera vinstmaximering med bra användarupplevelse?

Jag kan, kanske mer än vanligt, ha helt fel, men jag tror att dagens börsintroduktion är början till bättre marknadsföringsmöjligheter och sämre användarupplevelse.

Läs gärna också @britstakston om Facebook, börsen och kraven som kommer.

/ @jmjobring

Är köpt kärlek bra på Facebook?

[läses till en tung bas]

Det har i dagarna skrivits och snackats om att köpa "gillare" till sin Facebook-sida, se DN-artikel. Och alla som har arbetat med att bygga upp en bas av "gillare" till sin Facebook-sida kan förstå frestelsen. Det tar ofta tid och kräver en del tålamod att skapa en bra bas av gillare. Å andra sidan är förstås de köpta gillarna inget värda när det gäller att få en dialog på din sida. De lär aldrig bry sig om dig och ditt företag, som de "riktiga" gillarna förmodligen gör och därmed är de i princip "värdelösa" då de aldrig kommer att bli dina kunder.

Det finns faktisk också ett sätt att se om ett företag har köpt ett gäng gillare. Om du klickar på rutan med gillare/likes på en företagssida på Facebook kan alla numera få ta del av en del av statistiken, se nedan på ett exempel från reseföretaget Vings Facebooksida. Där kan du se att de har mest gillare från Sverige och vanligast är 33-45 år i Stockholm. Knappast några köpta gillare där alltså. Du kan också se på kurvan över nya gillare, om den pekar brant upp i himlen kan du misstänka att företaget har köpt sig kärlek.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att de som köper sig gillare på Facebook inte heller bryr sig särskilt mycket om sina kunder eller har tålamod att bygga ett långsiktigt varumärke. Och företag som inte bryr sig om sina kunder brukar heller inte bli alltför långvariga, varken på Facebook eller i den fysiska världen. Nope, köpt kärlek är aldrig bra, inte ens på Facebook.

/ @jmjobring

Även publicerad på min blogg Social Masskommunikation

Vad är rimligt Klout-score för en börs-VD?

[läses bäst till denna låtlista]


Naturligtvis ska en börs-VD ha en Klout-score som placerar honom/henne i facket "specialist". Jag skulle säga att allt under 50 kommer att skapa problem med trovärdigheten hos såväl kunder som aktieägare och borde ge styrelsen kalla fötter. Följs han/hon inte av fler än 500 på Twitter borde man också bli fundersam, förstås. Eller?

Nu gick jag kanske händelserna i förväg, riktigt så låter det nog inte ännu. Men jag läste en artikel i SvD att bolagen noterade på börsen i Stockholm inte var så aktiva i sociala medier, vilket förstås var intressant. Men i artikeln vidrör de också ämnet att svenska bolags-VD:ar inte syns i de sociala medierna, vilket kanske var ännu mer kittlande: "Samtidigt borde undersökningsresultaten kring övriga ledande befattningshavare vara en alarmklocka. Det blir inte lättare att motivera den upphöjda statusen och lönen för personer som uppfattas som helt ointressanta av kunder och aktieägare."

Och kanske ligger det något i det där? Att man i morgon högst troligt också kommer att mätas utifrån hur många man kan påverka. Hur läst är din blogg? Vad har du för Klout-score? Hur många följer dig på Twitter? Vem hör dig om du vill nå ut med ditt budskap och inte har tid att ringa PR-byrån?

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att morgondagens rekryterare inte kommer att leta efter dina misstag på ditt privata Facebook-konto utan snarare se hur du hanterar din digitala identitet och vad den kan tillföra till din blivande arbetsplats, oavsett om du ska bli börs-Vd eller inte.

/ @jmjobring

Vad kostar en app?

Frågan ska, i alla fall enligt app-produktionsbolagen, likställas med frågan "hur långt är ett snöre?"

Vi gick ut och tog in pris på en app-produktion från tre olika produktionsbolag. Vi levererade designskisser och ganska hårt specificerad – och ganska omfattande – funktionsmallar som underlag. Ändå fick vi in pris som varierade mellan drygt 600.000 och knappt 200.000 kr. Hur är det möjligt? 300 % skillnad på samma produkt?!?

Det känns som i Internets barndom, när vilda västernkänslan rådde. När det var så hett att bygga webbplatser att man kunde få vilka priser som helst på produktionen. Och den levererade kvalitén var "all over the place".


För fan, alla vet ju att ett snöre är 1,20 meter långt. Hur svårt kan det vara? Skärp er.
 
/@mjobring

Sociala medier uppdateras inte av strategier

Detta inlägg läses lämpligen till denna här gamla dängan.


Våra så kallade sociala medier börjar bli en så naturlig del av vardagskommunikationen att till och med B2B-företagen så smått börjar inse att de måste kliva in. Men det går segt. Och jag vågar påstå att det absolut största hindret är "policys" och "strategier". 


Och visst. Man ska inte kasta sig in i saker bara för att de finns där. Men när de flesta tvåbenta varelserna i landet använder en och samma webbtjänst är det väl svårmotiverat att inte använda den plattformen för företagets kommunikation? Även om företaget i fråga mest gör affärer med andra företag. Vad jag vet är det ju människor som tar köpbesluten även på företag som gör affärer med företag.


Och visst. Det är lätt att raljera över strategier och policys som måste sättas på pränt och arkiveras i en pärm innan någon vågar öppna munnen, men även för en stor organisation är det inga konstigheter att ta klivet ut i de sociala medierna. Regga ditt företag. Skriv om det ni sysslar med. Uppdatera då och då. Uppmuntra till dialog. Samtala med dina nyvunna vänner. Bjussa på dig själv och kanske en superenkel tävling. Det var väl inte så svårt?


Och visst. Någon form av tanke ska man givetvis ha bakom sin närvaro i sociala medier, men det är egentligen inte svårare än att ni ska berätta om det som ligger er närmast hjärtat när ni är på jobbet. Och tonen? Ja, den ton du använder i dina affärsmail är väl den ton företaget har i övrigt? Då bör du nog använda den tonen.


Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att vi om några år kommer att garva åt att vi hade så svårt att få med B2B-företagen i samtalet i de sociala medierna. Om du sitter på marknadsavdelningen och har lessnat på att ledningen inte får tummen ur. Googla fram en policy och ändra företagsnamnet till ert eget och vifta med den framför VD:n i morgon. Och börja snacka med alla människor som finns där ute!


/ @jmjobring

Facebook ställer större krav på företagen

Detta blogginlägg läses bäst till denna fina sång.


Häromdagen gjorde Facebook om företagssidorna för alla företag på Facebook, här följer en genomgång av vissa förändringar som kommer att påverka varumärkesbyggandet på plattformen.


Du kan jobba med en "omslagsbild", men tappar "flikarna"

Här har Umeå universitet valt en vinterbild på campus vilket förstås gör sidan mycket snyggare än tidigare. Du får dock inte lägga ut några erbjudanden som "omslagsbild", vilket ju annars hade kunnat vara frestande, då får du på nöten av Facebook. Flikarna har också flyttat upp under bilden och det är endast fyra som är synliga. Dessa går att välja ut och designa, som universitetet har gjort här, och skapa en tydlig yta för interaktion. De övriga flikarna syns inte längre, men de finns förstås kvar för den som söker efter dem.


-- -- --


Du kan inte välja "landningssida" för nya besökare

Tidigare har man, likt Fritidsresor här ovan, kunnat styra nya besökare till en mottagningssida där man har kunnat visualisera sitt erbjudande och uppmana besökaren att gilla sidan. Detta har varit väldigt användbart när man har genomfört kampanjer och tävlingar utanför Facebook för att driva trafik till sin Facebook-sida. Helt enkelt ett bra ställe att berätta vad man vill att besökare ska göra. Men, nu försvinner denna möjlighet och istället kommer spontanbesökaren att landa på den vanliga "loggen", där han/hon ser den senaste statusuppdateringen.

Däremot ska du om du annonserar fortfarande kunna hänvisa besökaren till en valfri flik. Detta innebär att annonserna blir ett "måste" om du ska genomföra en kampanj som  kräver en startsida för att förklara tävlingen, vilket i princip alla tävlingar gör.

-- -- --

Håll ett inlägg längst upp under längre tid

När du postar nytt innehåll kan du nu markera det så att det ligger överst på din sida, t ex om du driver en kampanj eller vill flagga upp något viktigt innehåll en längre tid. Innehållet ligger där i en vecka, om du inget gör, men du kan fortsätta att lägga det överst igen, om du så önskar. Detta ska i viss mån kompensera att man inte kan välja "landningssida" som ovan.

När du postar kan du nu också sätta ett datum, det innebär t ex att du kan lägga in en post som markerar starten av ditt företag och viktiga händelser genom åren.

-- -- --

Gör ett inlägg till en "Höjdpunkt"

Ett annat sätt att flagga innehåll är att göra det till en höjdpunkt, det innebär att det upptar hela sidans bredd, och förstås blir mer synligt.

-- -- --

Större krav på innehåll

Facebook vill med dessa förändringar "tvinga" företagen att verkligen bidra med bra innehåll och inte bara se sin sida som ett reklamfönster. De förändrar samtidigt annonseringsmöjligheterna och lyfter fram "Page Post Ads". Alltså annonser som bygger helt på det du postar i loggen. Ett annonsformat som de menar kommer att skapa mycket bättre annonser, och så kanske det är, men det innebär också att jag inte längre kan driva trafik på ett lika enkelt sätt till min egen webbplats. Detta medför att en aktiv närvaro på Facebook måste bli mer aktiv. En aktiv närvaro ställer också mycket högre krav på den kommunikatör som ska hantera uppdateringen, men mer om detta i en annan bloggpost.

Jag tror, men kan som vanligt ha helt fel, att detta bara är början på den vridning som Facebook vill se. Du ska överge din egen webbplats och ägna allt mer tid åt att skapa innehåll på, och åt, Facebook.

/ @jmjobring

Kort om nyheterna från Facebook

Detta inlägg läses absolut bäst till denna sång.

Fick information från svenska Facebook idag om den lansering som skedde i går kväll i USA. Så här beskriver de förändringarna med egna ord, se nedan. Får återkomma med mina egna reflektioner senare, det är ju en del intressanta och stora nyheter:

- Timeline for pages, lanserades igår. Företagen har nu 30 dagar på sig att göra sin Timeline innan det slår över automatiskt.

- Pages är navet from nu, en uppdatering är grunden till allt, i news feed, i annonsspalten, i mobilen. En plattform!

- Annonserar evolveras till ”Stories”, man kan nå fans med stories i news feed, mobilen, annonsspalten. 

- Mätbarhet, uppdaterat insightsverktyg med fokus på värden som påvisar resultat

- Reach Generator, i nuläget är det enbart för USA och ett fåtal kunder med miljontals fans.

Mer info finns här.

Som vanligt har förstås Mashable också sammanfattat Timeline för Pages på ett bra sätt, se här.

/ @jmjobring

Vem orkar bry sig om journalistiken?

Detta blogginlägg läses lämpligast till denna låt på en fantastisk skiva, som för övrigt är en hyllning till en duktig journalist, som jag faktiskt hade äran att få jobba med en gång i tiden.

Har precis dammsugit radhuset och lyssnat på #mediespanarna, podcast från Medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet, som har diskuterat journalistik. Lyssna gärna på deras podcast här. Kort diskuterar de att journalistiken är förlorare när mediehusen får mindre resurser, vilket ju är sant. Men det som slog mig när jag lyssnade på podden var att det är så få journalistiska produkter som säljs med argumentet "vi levererar bra journalistik". Ingen av de stora mediehusen gör något större nummer av det idag. Kanske för att de inte riktigt känner att de kan leva upp till det?

Den andra frågan som dyker upp in mitt huvud är, att om journalistik verkligen säljer så borde fler leverera det. Kvällsblaskorna har ju frångått det ganska mycket och skriver för det mesta ganska okritiskt numera. Utom när de är i ett drev eller finner ett scoop. Men den där vardagliga lunken är ju ganska ofta okritiskt återgivande av andra källor eller rena händelserapporter. Men de lever på lösnummer och vet säkert vad som säljer.

Oppositionens dag idag

Den tredje frågan är om någon förlorar på att journalistiken blir sämre? Den stora förloraren är väl, lätt klyschigt, "sanningen" i en vid bemärkelse. Och i förlängningen är sanningen bärare av demokratin. För om vi inte kan lita på våra mediers rapportering, de kanske är köpta av oppositionen en dag och regeringen en annan dag, har vi väldigt svårt att ta ställning.

Det mest skrämmande är kanske att väldigt många vinner på att journalistiken blir sämre. I alla fall kortsiktigt. Vi som arbetar med att bygga varumärken till exempel får det klart lättare för varje steg som journalistiken försvagas. En outbildad, lågavlönad och oerfaren journalistvikarie köper säkert lättare de artiklar vi planterar än en rutinerad, välavlönad och välutbildad journalist. Fast i förlängningen förlorar även vi, tyvärr. Litar ingen på någon längre, så litar de inte heller på de artiklar vi har lobbat in...

Uselt påläst eller bara stressad

Och givetvis vill inte jag heller leva i ett samhälle där vi inte längre kan lita på medierna. Jag är dessutom själv journalistutbildad vid journalisthögskolan i Göteborg, så det smärtar mig en hel del att se hur uselt pålästa, eller kanske bara stressade journalister, köper placerade nyheter rakt av. Eller tar in våra pressmeddelande utan att göra mycket mer än att sätta dit sitt eget namn.

Jag kan, som vanligt ha helt fel, men det känns som en olustig utveckling. Och den här utvecklingen började ju inte direkt idag, den har ju pågått i flera decennier. Frågan är vem som ska orka lyfta frågan. På riktigt.

/ @jmjobring

En historia som berättades 40 miljoner gånger.

Denna blogg handlar rätt mycket om denna fina sång.


Det har länge pratats om storytelling – varumärkenas vilja och förmåga att berätta historier om sina varor eller sitt företag. Begreppet storytelling är givetvis äldre än våra sociala medier, men framväxten av dessa har skapat en hel ny dimension till att berätta en bra historia. Och, framförallt, att förse mottagarna med en bra historia. 


En bra historia delar vi väldigt ofta med oss av. Och delar vi med oss brukar vi marknadsförare bli nöjda och prata om "viral" spridning, helt enkelt att vår historia berättas av väldigt många människor. Idag är det inte bara företagen som vill berätta historier. Det vill ju även vi som bloggar, förstås. Och de som spelar musik.


Men, för att inte göra ännu ett blogginlägg för långt ska jag försöka hålla mig kort och berätta en historia (!) om en video som för en tid sedan spreds viralt över nätet. Fem personer sjöng en sång och spelade tillsammans på en gitarr – vips har 40 miljoner sett deras video på mindre än en månad. Det är utan att överdriva rätt många människor. Bandet Walk of the Earth har alltså på mindre än en månad nått 40 miljoner par öron. Och vad gjorde de egentligen? De kanske skapade en historia värd att berätta och dela med sig av? Vad tycker du?

Här ovan är covern som över 40 miljoner nu har sett

Här är originalet

Och här en spoof med 1 snubbe som spelar 5 gitarrer, i skrivande stund, modesta 70.000 visningar (10.000 nya sedan i förrgår...). 


Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att historieberättandet går en gyllene framtid till mötes. Sedan må historien vara förpackad som en bra låt framförd på ett ovanligt sätt eller som en rolig reklamfilm eller kanske så enkelt som ett butiksbiträde som bjussar på det där lilla extra – det där speciella som vi kan berätta som en historia för våra vänner, "vänner" och "följare". Värt att ta fasta på för de som vill göra bättre affärer, kan man tycka.


/ @jmjobring

5 fördomar om sociala medier som fortfarande frodas

Detta blogginlägg läses enklast till denna sång.


Efter att ha arbetat ett antal år med "sociala medier" tar man mycket för givet, har jag märkt. Men det frodas faktiskt fortfarande en hel del fördomar kring sociala medier. Jag tänkte försöka avliva fem vanliga missuppfattningar som fortfarande förekommer:


1) "Facebook är för privat, man vill inte gilla ett varumärke, det blir bara påträngande"
Nej, alla kommer inte att "gilla" dig. Men de som gör det väljer frivilligt att etablera en kontakt med dig. Oavsett om du "lockar" in dem med en annons eller med ett rabatterbjudande är umgänget frivilligt. Och jag lovar att väldigt få slutar gilla dig om de väl har tryckt "gilla", ansträngningen för att fortsätta gilla dig är nämligen minimal, man orkar helt inte sluta gilla. Men tillbaka till kärnfrågan, man vill inte gilla ett varumärke, nä, inte om företaget i fråga inte "gillar dig tillbaka" – vad jag försöker säga är att tonläget och bemötandet är allt i sociala medier. Man vill bli sedd och tagen på allvar, man vill bli road och man vill kanske spara lite pengar på att vara dig trogen.

2) "På Twitter följer man ju bara kändisar och läser skvaller!"
Nja. Visst är fortfarande några av de med flest följare kändisar, och det är kanske inte så konstigt eftersom de är kända av många människor. Men, det mest utmärkande draget med Twitter just nu i Sverige är den trängsel av mediemänniskor som finns där. Vill du plantera en historia eller föra en dialog med journalister finns idag ingen bättre kanal. Punkt.




3) "Vi kan ta in en ung praktikant som kan uppdatera våra sociala mediekanaler."
Nej. Det krävs en duktig kommunikatör för att bygga ett företags/varumärkes närvaro i sociala medier. Borde vara lika självklart som att det krävs en duktig kommunikatör för att skriva din kundtidning eller ditt pressmeddelande. Och ja, visst krävs det kunskap om sociala medier, men det är det många fler än de "unga praktikanterna" som har idag.

4) "Sociala medier är ju kundkontakt och inte PR eller marknadsföring."
Sociala medier är väldigt olika i sin utformning, så det som funkar på Twitter funkar inte automatiskt på Facebook eller LinkedIn. Så visst kan man bygga sin närvaro i något av våra sociala medier som en kundtjänst, eller som en PR-kanal där man lobbar mot journalister och politiker, eller som en kanal för säljdrivande erbjudanden. Det fina i kråksången är att om man behärskar dessa olika kanaler kan man styra sin närvaro att vara precis det man själv vill, och ofta kan man väva in allt från kundtjänst via PR till rabattkuponger.




5) "Det går inte att göra affärer i sociala medier"
Det går inte att göra affärer över telefon. Eller gör det? Det beror givetvis på vad du säljer. Säljer du avancerade konsulttjänster avslutar du troligen väldigt få affärer direkt i telefonen. Kränger du däremot tidningsprenumerationer kanske du kan sälja på mig en provprenumeration. Det är samma sak med kanalerna vi kallar sociala medier.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, så säg gärna emot. Men våga ta klivet in i de "sociala medierna" med ditt företag. Det lönar sig. Alltid.


/ @jmjobring

Hur ser det ut i morgon?

Detta blogginlägg läses bäst till den fina sång.

Efter att ha läst Per Torebergs blogg Pers värld och Carin Fredlunds blogg Nota bene om vad som händer i byråvärlden idag och Micco "the Brand Man"s lite äldre inlägg kan jag inte låta bli att haka på dessa genomarbetade blogginlägg med ett lite blygsammare. Men under de snart femton år jag har befunnit mig i reklamvärlden har mycket hänt, men ingen förändring har gått så fort som de senaste tre-fyra åren. Förflyttningen av "makten" över utbudet har på historiskt kort tid flyttat från varumärkesägarna till konsumenterna. Eller har den inte det? Är det bara jag som har sett ljuset? I vilket fall...

För några år sedan kunde konsumenten bara trycka på fjärrkontrollen eller vända blad i tidningen så slapp hon reklamen. Idag har konsumenten det mycket svårare att värja sig, vi smyger in våra varumärken genom kul upptåg (ja, event alltså), sponsrar TV-serier – helt öppet eller i det fördolda, vi krumbuktar oss i de sociala medierna, vi sprider virala kul filmer och inte minst skapar vi en hel massa test, tävlingar, webbplatser, sånger och appar. Vi anstränger oss kort sagt väldigt mycket mer än tidigare för att underhålla mottagarna. De ska banne mej inte bara gilla oss, utan de ska snacka om oss, dela med sig av våra historier och snacka om våra upptåg.

Men. Samtidigt som konsumenten har väldigt svårt att värja sig har de idag princip all makt över våra varumärken. Lite paradoxalt kanske, men samtidigt logiskt. Vi översköljs av varumärken och behöver därför hjälp med att välja. Och vem väljer bättre än kompisen? Och som genom ett under har vi fått en hel massa nya "kompisar" genom de sociala medierna. Är du elak är du det mot en konsument som låter sina 148 "vänner" veta det, dessa 148 vänner har sedan i snitt 120 vänner var. Och så vidare, och så vidare, och så vidare mot ett stort #fail.

Lockelsen ligger förstås i det omvända. Är du snäll mot en konsument vet du att hon har 148 vänner. Som har 120 vänner var. Som har 120 vänner var. Och snart pratar de alla om det där kul testet du har skapat som roar och bara lite, lite i förbifarten nämner att du är avsändaren som bjussar på det roliga. Just där och just då känns de där extremt dyra helsidorna i DN väldigt, väldigt avlägsna.

Men vad har då detta med byråvärlden att göra? Allt förstås. Och som ovanstående bloggare är inne på så är frågan kanske inte bara hur en byrå av idag ska se ut, frågan är om en byrå av idag ens har någon framtid. Ju mer vi går mot realtidsmarknadsföring desto svårare får förstås den traditionella byrån att hänga med. Inhousebyrån har fördelen av att sitta nära innehållet, t ex svaren på frågorna som dyker upp i sociala medier. Frilansaren har större möjligheten att sälja tjänster som kräver uppdatering och övervakning även utanför ordinarie arbetstid, som t ex att dra igång en viral spridning.

Men eftersom jag själv sitter på en byrå idag vore det dumt att döda den helt kanske. Och det är klart att det kommer att finnas ett existensberättigande för medelstora och större byråer även i fortsättningen. Inte minst eftersom alla myndighetsupphandlingar kräver stora byråer som ska klara av hela volymen. Men vi ser idag hur vår byrå lutar allt mer åt det digitala hållet även om det fortsatt givetvis kommer att behöva produceras trycksaker. Vi ser också hur våra kunder famlar efter hjälp med de så kallade "sociala medierna". Hur ska de kliva in, vem ska uppdatera, hur farligt är det? Och vi som konsulter vacklar också, ärligt talat, ibland i frågan om hur vi på bästa sätt ska bistå dem även om jag själv allt mer lutar åt att betrakta det som ännu en kanal – kan vi skriva era pressmeddelande och skapa innehåll för er kundtidning så kan vi hjälpa er även med innehåll i de sociala medierna. Vi är kommunikatörer och kommunikationen som sådan är allmänmänsklig.

Det som jag med säkerhet vågar slå fast inför 2012 är i varje fall:

- Vi går mot allt mer realtidsmarknadsföring, vilket kommer att påverka dagens byråer, hur får vi väl se.

- B2B i sociala medier kommer att hitta sin form under 2012 eftersom affärer även där fortfarande görs mellan människor och människor tycker om att kommunicera.

- Den som kan förse kunden med en historia att berätta kommer att nå framgång.

- Vi som byrå måste leverera kunskap om såväl kommunikation som kanaler för att kunna göra ett bra jobb, en kampanj består inte längre bara av ett kreativt budskap utan också av ett kreativt sätt att sprida budskapet.

- De varumärken som kan leverera med transparens i rätt tonalitet på ett trovärdigt sätt är vinnarna.

Och, jag kan som vanligt, ha helt fel, så tyck gärna till!

/ @jmjobring