2010-12-22

Är Chan, Khemiri och Koljonen framtiden?

Har vi kunnat skönja journalistikens framtid de senaste veckorna? Jag vill tro det. Det finns någon slags digital tråd från Mustafa Chans "Inte i mitt namn, era jävlar!" och Jonas Hassen Khemiris "Jag ringer mina bröder" till Johanna Koljonens "Dags att prata om det". De är ytterst välskrivna texter om angelägna och högaktuella ämnen av skribenter som är etablerade mediepersonligheter. Alla tre är riktigt bra historier som utgår från skribenternas hjärtan. Vi som läser blir påverkade och berörda. Men allt det är ju förstås old news, det handlar ju "bara" om bra journalistik.

Det som känns nytt däremot är förstås på vilket sätt dessa tre historier orkade lyfta och faktiskt flyga mycket högre än de drakar som fungerade som plattform. De två första historierna spreds snabbt i alla sociala medier medan Koljonen började så att säga i andra änden och blev ett fenomen på Twitter och sedan en förklarande text i draken och uppmärksamhet i en mängd andra mediekanaler. Men, det som är lite obruten mark för alla tre texterna, och som jag försöker sätta något slags finger på, är ju att de blev så mycket mer än texter. De blev ställningstagande och åsikter. De blev tydliga markörer för den som spred texterna vidare; jag har också koll, jag är en medveten själ.

Vad har då detta med framtidens journalistik att göra? Jag ser det som ett halmstrå att sträcka sig efter för en journalistkår som för varje dag som går vattnas ur allt mer och brottas med tankar som; vad är en text värd när jag kan få den gratis? Jo, om texten i sig bär något som hjälper mig att tänka och kanske till och med agera så blir texten i sig också en varumärkesbärare och värdeskapare för SvD och DN. Texten i sig bygger varumärket när den ger mig som läser någonting mer än bara den färska nyheten. Nyheten får jag idag gratis överallt, men insikten, åsikten och de kloka tankarna kanske jag måste vända mig till gamla och etablerade medievarumärken för att få?

Hade Chan och Khemiri fått samma spridning från en blogg? Jag tror inte det. Hade Koljonens #prataomdet fått samma genomslag om det stannat på Twitter och kanske blivit en Facebook-sida? Jag tror inte det. Men, jag kan, som vanligt, lika gärna ha fel.


2010-12-18

Marknadsföraren hade aldrig skapat Facebook

Snackade för en tid sedan med en representant för Facebook Sverige och de berättade att det svenska kontoret, och för den delen alla andra säljare på Facebook, aldrig fick veta vad som var på gång. De fick besked om nyheterna ungefär i samma stund som de släpptes. Givetvis bara för att nyheterna inte ska läcka ut, men det ger också en fingervisning om vilken tid vi lever i – det är utvecklarna (nördarna) som styr, inte marknadsavdelningarna.

Samma sak gäller ju till synes på Google, inte är deras utveckling marknadsdriven. Den verkar helt och hållet drivas på av teknikerna som befolkar bolaget. Allt som släpps av Google slår ju inte heller igenom, troligen just på grund av att det inte styrs av marknad och efterfrågan utan av teknikälskarna. De kastar ur sig en nyhet och ser om något händer, ibland smäller det och ibland blir det pyspunka, men Googlefolket verkar lika glada för det.

Facebook och Google definierar ju på rätt många sätt vår tid och fullföljer man den tanken och blickar framåt undrar man ju hur det här ska sluta? Till exempel måste man konstatera att vi marknadsmänniskor aldrig någonsin hade kommit på Facebook. Efterfrågan fanns inte. Marknaden fanns inte. Kidsen ropade inte efter det. Men alla älskar Facebook idag.

Det var inte heller många som efterfrågade en sökmotor när Alta Vista och Yahoo ägde världen. Allt funkade ju på den tiden också. Om än väldigt mycket sämre än idag. Men det visste väldigt få och ingen var direkt ute och efterfrågade en bättre sökmotor. Men alla älskar Google idag.

Vad sitter teknikerna och klurar på nu? Och hur utvecklas världen när teknikerna står vid rodret? Det enda vi med säkerhet vet idag är att världen snurrar väldigt mycket fortare i deras teknikstyrda händer!

2010-12-14

Hårdfakta för dig som funderar på att annonsera på Facebook

Efter att ha bokat annonser på Facebook via, (tyvärr alltid undermåliga) mediebokningsbolag fick vi äntligen tag i Facebook för en pratstund, (tack Peter på 200%). Vi avhandlade och fick lära oss mycket på vår nästan två timmar långa Skype-möte, men jag ska försöka dela med mig av det som kan vara av direkt intresse för dig om har funderat över Facebook som en annons- och kampanjkanal:

– Norge ligger före oss när det gäller att använda Facebook som marknadsföringskanal! Det vill man ju inte tro, men tydligen är det så. T ex är användarna mycket mindre skeptiska mot att tillåta applikationer än vad vi är. Säljaren på Facebook tippade att vi får se detsamma här i Sverige när vi är allt fler som skapar appar.

– 50.000 SEK är en magisk gräns vid annonsering på FB. Skickar du in mer än så får du nämligen annonsera på den vanliga feeden. Har du mindre plånbok hamnar du t ex på grupp-sidor, företags-sidor m m vilket är en grymt svår yta att få klick på.

- Mer än två veckor är också en magisk gräns, för kör du minst så länge kan du få FB att provköra dina annonser, du bör ha minst fyra olika, så plockar Facebook efter en vecka bort de tre sämsta, så att du optimerar utfallet för annonserna. Detta är ju extra bra om man är ny i kanalen.

– FB har numera fyra annonsformat som kort kan beskrivas som:
"Poll" där du skapar en omröstnings med tre svarsalternativ. Pollen återfinns sedan i flikarna på din Sida.
"Engagement" där du klickar "Gilla" för att bli "Gillare" av en viss Sida. Gäller nog att vara tydlig att man verkligen "Gillar" en vis SIda så att man inte lurar besökaren att tro att man t ex gillar annonsen, då slår det nog tillbaka...
"Video" där du kan se en film och kommentera den i annonsen.
"Event" där du skapar ett event som man kan tacka ja, nej eller kanske till. Eventet hamnar förstås på din Sida sedan.

– VI provkör i mellandagarna alla fyra annonsformaten, så stay tuned för info om utfallet.

– Places kommer också att öppna för ett nytt annonsformat som bygger på att du checkar in/har checkat in ett antal gånger, något väl alla har pratat om sedan mobilen uppfanns, nu kanske det lossnar?

– Introduktionen av Places i andra länder har visats sig gynna de andra aktörerna Gowalla och Foursquare, snarare än att konkurrera ut dem. Så det kanske är det som ska få kidsen att få upp ögonen för dessa tjänster, som i Sverige idag mest används av oss medelålders.

Det var en kortkort sammanfattning, återkommer säkert i ärendet för Facebook är en gåta för oss som försöker annonsera seriösa budskap.