Tre t styr morgondagens marknadsföring

Tre små t – transparens, tonalitet och trovärdighet tror jag är nycklarna till ett långt och ärorikt liv som varumärke. Redan idag, men ack så mycket mer i morgon. Vi ser en generation som växer upp i olika varianter av "sociala medier". De är snart vana vid att ett varumärke kommunicerar så mycket mer än vad vi gör idag. Företaget måste visa upp "sin själ" och den själen måste hänga ihop med allt annat man gör, annars spricker bubblan direkt och ingen tror på dig. Om du när som helst kan råka ut för en #fail eller en dissning på en community med genomslag gäller det att tänka på vad du säger. Och gör.

transparens: Du måste vara ärlig med det du gör. För det du gör syns. Allt från din sämst betalde medarbetare till din suraste kund delar mer än gärna med sig av sina erfarenheter från ditt företag. I morgon är inte Janne Josefsson din största fiende, det är vad som sägs om dig "här inne". Å andra sidan. Om du kan skapa en bild av att du lever som du lär, att du behandlar dina medarbetare och kunder schysst, håller dig hyfsad mot miljön o s v, kan du få massor av beröm, som leder till goda affärer.

tonalitet: Hur låter du? Hur uttrycker du dig? Hur ser du ut? Detta är faktorer som redan idag är viktiga och som i morgon är allt. Vad du än säljer är varumärket viktigare än din vara. Och varumärket är i mångt och mycket vad du säger och hur du ser ut. Vi köper känslan av att ha gjort rätt val, oavsett om det är en kopp kaffe eller en ny bil. Och varje gång det där varumärket uttrycker sig som jag vill, stärks min bild av varumärket. Jag behöver kanske inte förklara att även det motsatta gäller – ingen köper glass av en ful surpuppa som inte svarar på mina frågor.

trovärdighet: Du måste, som sagt, vara ärlig med du gör. Annars tappar du snart i trovärdighet och ingen vill köpa något av en "lögnare". Säljer du "gott kaffe" kan du inte servera garvsyra mer än en gång. Utlovar du en kvalitetsprodukt som går sönder efter andra rundan har du snart problem med snorungar som talar om exakt hur usel din kvalitetsprodukt är.

Det går givetvis att invända mot mina tre t. Man kan säkert tjäna pengar utan att agera som ett "snällt företag" även i framtiden. Men, jag tror ärligt och fullt fast, att ska du överleva och tjäna pengar i morgon också måste du beakta dessa tre små t. Vi är kanske inte riktigt där idag, men den som hinner öva på det här innan vi är i framtiden tror jag har ett bra försprång. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att de kommunikationsbyråer som vågar kliva in i styrelserummen och förklara det här kommer att få betalt.

Är marknadsföring enklare än någonsin?

Jag kan ha räknat fel, men jag tror aldrig att det har varit enklare att nå den unga målgruppen. I varje fall i teorin. I princip finns ju 100 procent av dem på Facebook och i princip använder 100 procent Google för att hitta det de söker. Å andra sidan är 100 procent också extremt reklamtrötta och samtliga har väl godkänt i att dissa och se genom reklamen. Dessutom har just Google och Facebook obegripligt fattiga annonslösningar, som givetvis är en stor del bakom deras framgångar - användaren får kvalificerad nytta och slipper, i princip, reklam.

Och för att verkligen sätta paradoxen i rullning kan våra unga konsumenter gå igång något helt makalöst och helt ignorera att det uppenbarligen är ett kommersiellt syfte bakom någonting. De bryr sig föga och sprider ändå det hela som en löpeld. Då brinner det till hos reklamfolket. Vi har greppat läget och njuter av den virala spridningen hela vägen till nästa kampanj, som tyvärr nästan aldrig blir lika bra. Den som trovärdigt lyckas analysera och dissekera flera lyckade virala kampanjer och koka ihop det till en vinnande formel skulle kunna skapa riktigt guld. Men riktigt så lättfångad är inte verkligheten idag.

Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag är rätt övertygad om att vi trots allt detta ändå lever i en ganska enkel marknadsföringsvärld i dag då kanalerna är så få. Jag är också ganska övertygad om att de två stora giganterna snart börjar vackla och kanske ramla omkull. I varje fall lär jättarna stöta på yngre och snyggare kusiner och då tror jag faktiskt att vi hamnar i ett medielandskap som är extremt utspritt och specialiserat. Så, mitt råd är att njuta av stunden och kanske göra slag i saken och lansera den där fantastiska affärsidén medan kidsfönstret är öppet.

Sociala medier är ett dansgolv

Denna blogg läses lämpligast med följande ljudspår: Spelas i Spotify

Jag tror att året är 1994. Vi sänder ett litet studentradioprogram som heter Radio X. En demo trillar in med Nina i Cardigans väna stämma och låten Rise & Shine. Och man skulle förmodligen vara musikbolagschef för att inte bli helt golvad av den där demokassetten. Något liknande har vi aldrig hört och de befann sig dessutom på bilavstånd från Göteborg! Det hela resulterar givetvis i att vi fixar Cardigans första spelning i Göteborg. Jag vill minnas en extremt blyg Nina, en fantastisk spelning, ett knöfullt Kåren och att vi var kungar i diskcjockeybåset efter Cardigans gig.

I vilket fall, på den här tiden, i något slags postgrunge-rus, kunde man skifta genre på skivspelarna och ändå lyckas vara en riktig crowd pleaser. Från "Funky Nassau" till Ministrys "Jesus Built My Hot Rod", från "Marios Café" med Saint Etienne till "Killing in the name..." med Rage Against The Machine. Det gällde bara att ha den absoluta fingertoppskänslan vid musikbytena, och att ratta stroboskopet med omsorg förstås. Alla som någon gång har varit på ett diskotek vet att sköter sig inte DJ:n så kliver halva dansgolvet av inom tre takter. Publiken är obeveklig och responsen omedelbar. Och tro mig, då svettas man alltid bakom skivspelarna oavsett hur oberörd man försöker se ut! Men vad har det med sociala medier att göra?

Demon med låten Rise & Shine fick hela Radio X-redaktionen (vi var tre personer) att gå i taket fullständigt. Och det gick ju ganska bra för det där gänget efter att vi fixade deras första Göteborgsgig...

Jo, allt. Att ratta sociala medier i någon slags professionell mening är faktiskt samma sak. Du kan hitta en kul film som blir en riktig feedfyllare med många tummar upp, kommentarer eller RT:s – dansgolvet är fullt och du är kung! Men när du en halv dag senare kör en liknande film får du ingen reaktion alls – golvet består av tre tjejer i en ring runt sina väskor och resten hänger i baren. Du surfar febrilt runt efter nästa feedfyllare medan svetten rinner nerför mushanden. Ofta kan det för ett otränat öga vara ganska otippade saker och det gäller att hitta avvägningen mellan Saint Etienne och Ministry.

Jag tror att det i grunden krävs ett intresse. Men bara för att du älskar musik behöver du inte bli en bra DJ. Samma sak gäller för sociala medier. Bara för att du tycker det är kul behöver du inte bli en bra social media manager, eller vad det nu kan kallas. Mycket handlar också om erfarenhet. Du blir en bättre DJ för varje gång du fyller ett dansgolv och förstår dess fundament, du blir en bättre social media manager varje gång du fyller feeden med kommentarer eller ser hur dina mentions blir allt fler. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att det i slutänden dessutom är samma hemliga njutning – vi njuter helt enkelt av uppmärksamheten vi får till låns i några minuter. Eller för att vara mer rak på sak, vi njuter som fan när alla dansar!


/@jmjobring

Resumés månadens webb mot nya botternekord

Och i Resumé läser man att tvåan i Månadens Webb november-december är SLU och kan inte annat än ta sig för pannan. Ettan är "Mini Getaway Sthlm" av Jung von Matt. Och det är naturligtvis bara att bocka inför en så smart kampanj. En av de absolut vassaste förra året, alla kategorier. Men på andra plats är alltså SLU. Jag har tidigare bloggat om denna kampanj då den började gå, som ett riktigt uselt exempel på hur en dålig rådgivare kan ställa till det. För när kampanjen snurrade som mest hade ingen hängt dit kopplingen till SLU, som ju faktiskt verkar finnas på den skärmdump som visas i Resumé nu, nere vid kossan.

När man sedan läser i Resumé att "Stendahls vann uppdraget med motiveringen att det är meningslöst att ha en sajt utan att ha något som driver målgruppen dit. Uppdraget formulerades därför om av byrån till: ”Hur kan vi öka kännedomen och skapa rätt attityder kring SLU?”. Då blir man riktigt trött.

SLU:s ordinarie sajt. Uppe till höger finns länk till deras "speciella utbildningsajt" som man når efter två klick.

Det finns säkerligen en massa bra svar som har med praktiska saker att göra, men ur ett kommunikativt perspektiv är det ju väldigt märkligt att skapa en ny sajt med en egen adress (pluggapåslu.se) för att "öka kännedomen och skapa rätt attityder kring SLU"? Hade det då inte varit långt mycket lämpligare att faktiskt jobba med den befintliga sajten, slu.se? Förutom det faktum att SLU får flera adresser att jobba med och två sajter att uppdatera (säkert bra för Stendahls förstås) så måste ju detta skapa problem för sökmotorerna. För indexeringen i Google ska du ju arbeta aktivt och långsiktigt med innehållet på dina webbsidor för att komma så högt upp som möjligt i sökningarna. Att ha två sajter gör inte direkt det jobbet enklare. Och det ökar inte kännedomen. Bortser vi från uppdaterings- och Googleproblemen kvarstår ju dessutom det eventuella problemet med "fel attityd" på SLU:s ordinarie sajt eftersom den inte har berörts av kampanjen.

Och här är SLU:s "speciella utbildningsajt" med egen URL. Man undrar ju lite varför utbildningen inte platsar på ett universitets ordinarie sajt?

Givetvis ska vi ta av hatten för 320.000 besökare på en vecka, men om ingen fattade att det var SLU som stod bakom har nog Stendahls tjänat mest på affären. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att Stendahls idé att skpa en helt ny sajt snarare har gjort det svårare för blivande studenter att hitta och förstå vad SLU är än att underlätta för dem. Det som stör mig mest är att jag inte tycker att de har gjort sitt jobb som duktiga kommunikatörer. Stendahls kan säkert skylla på en massa, mest troligen på en "dålig och ovan köpare" och kanske på en "taskig pitch", men de kan knappast vara nöjda med att ha spätt ut SLU:s varumärke när uppdraget var precis det motsatta.

En byrå med ryggrad hade givetvis förklarat för SLU att de var fel ute med sin pitch. En byrå med ryggrad skulle förklara de kommunikativa grunderna och få beställaren att inse att de borde utveckla sin ordinarie webbplats och bara jobba med ett varumärke, både för sökbarhetens skull men också för att inte spä ut varumärket med en "sidosajt". Men då hade byrån i fråga givetvis riskerat att inte få jobbet. Och där viker sig nog tyvärr många ryggrader. Är det ett privat bolag må det ju va hänt att man blundar och blåser på, men här är det faktiskt fråga om statliga pengar, då är det inte okej. Att vår branschtidning Resumé dessutom belönar detta gör att jag faktiskt skäms över vår branschs brist på professionalitet.