1) Twittrare med många följare har svårt att hålla isär privat och professionellt. För många har detta inneburit att de tar med sig sitt twitter-konto in i jobbet. Fördelen är förstås att du får många följare med dig som troligen har både glädje och nytta av de tweets du delar med dig av å yrkets vägnar. Men det skapar naturligtvis snart en hel del bekymmer – vad händer när du byter jobb? När är du privat och när är du företagets röst? Är du ditt eget varumärke är det naturligtvis inget problem, utan snarare en tillgång och väldigt vanligt hos de flesta riktigt aktiva twittrarna. Vore jag din arbetsgivare skulle jag inte acceptera att du blev ett med mitt varumärke eftersom du tar det med dig när du kliver ut genom dörren.
Utmärkt inlägg i frågan finns här av @ipillan
Pressombudsmannen Ola Sigvardsson i Medievärlden (utifrån pressetiskt pespektiv)
2) Vad är en följare värd? Frågan dyker ofta upp om du får chansen att tala sociala medier med en driven bolagsledning, men är i princip tabu på Twitter. Fast frågan är förstås relevant, alla investeringar ska ju bära sig. Men tyvärr i princip omöjlig att svara på. I dagsläget. Med mer erfarenhet över tid går det säkert att svara på den frågan också, men precis som vid telefonförsäljning (obs, inga jämförelser i övrigt...) måste man har gjort det ett tag för att få egna siffror att förlita sig på. Hundra samtal kanske ger en affär för ett bolag medan andra kan ringa tre samtal och ro hem en storaffär. Det finns för många parametrar, som bransch, hur skicklig man är med själva hantverket, den egna produkten, varumärkets bäring o s v. Jag tror du kan se samma utveckling på Twitter. Över tid.
3) Är Twitter "bara" en förlängning av kundtjänsten? Ja ofta kan det vara så, men den kan också vara mycket mer. Twitter kan vara ett bra redskap för kundtjänsten att hålla en dialog med kunder och fånga upp klagomål och synpunkter – finnas där kunden finns. Men Twitter kan ju också vara ett redskap för t ex en pressavdelning att lobba in nyheter mot journalister eller en VD som aktivt vill nätverka med branschen o s v, o s v. Twitter är vad du gör av den.
4) Det går inte genom en utredning/policy/riktlinjer avgöra om du ska kliva in på Twitter. Ett hårt påstående som många säkert invänder mot, men jag tror i det här fallet på tesen "It’s okay to fail as long as you do it quickly" (hämtad från Fast Companys intressanta "Move Over Social Media; Here Comes Social Business"). Det bästa sättet att veta om du ska använda Twitter i din profession är troligen att prova, det är för komplext att utreda och resultatet kommer troligen inte att göra dig så mycket klokare. Försök sälja in det argumentet till en redan från början skeptisk företagsledning...
5) Det är mycket trevligare att följa en människa än ett bolag/organisation. Twitter är i hela sitt väsen byggt på personlighet. Ditt bolag ska givetvis ha en "personlighet" (se mitt eget inlägg om trovärdighet, tonalitet och transparens) och det finns vägar att minimera känslan av opersonligt, t ex skriva ut sitt namn i tweeten m m, men faktum kommer alltid att kvarstå: det är trevligare att prata med en person än en logga. Jag tror man helt enkelt att man bara måste vara medveten om och förhålla sig till det faktumet.
Ja, jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror att ju fler av oss som vågar prata om dessa utmaningar med Twitter – istället för att stoppa huvudet i TweetDeck och tycka att alla andra utanför Twitter är okunniga och oupplysta – desto bättre är det.
/ @jmjobring
