Sidan 3 eller en Porsche 911 Targa?

Idag kostar sidan 3 i DN 295.792 kronor, utan rabatter. För det kan du t ex få en fin Porsche 911 Targa. Dekalisera den för 10.000 kr och lägg 4.000 kronor på att köra runt den i Stockholm några dagar. Dina sista 1.792 kronor lägger du på egen arbetstid och skapar en tävling i sociala medier där bilen blir vinsten. Spridningen kommer högst troligen att bli snabb i de sociala medierna och bloggar och sköter du dina kort rätt lär du även få en hel del redaktionella notiser om din ovanliga vinst. Utan några som helst bevis vågar jag påstå att du får bättre OBS-värden med Porschen än med sidan 3. Och oftast köper vi inte en (1) sidan 3 för att få uppmärksamhet...

Lösningen ovan passar givetvis inte alla produkter och DN är ju inte dyrare än många andra pappersdinosaurier, poängen är att den här slentrianannonseringen idag är på gränsen till kapitalförstöring för många varumärken. En inte så vild gissning är att den här prissättningen av helsidor tillsammans med sättet man hanterar prenumeranter på kommer att skynda på döden för papperstidningen. Tyvärr.

Vem tror egentligen på att generationen som nu utbildar sig och är morgondagens reklamköpare och beslutsfattare kommer att köpa en helsida i DN för sitt varumärke om 5 år? Vem tror att de kommer att prenumerera på en tidning som tar mer betalt av den som är trogen prenumerant i flera år än av den som testar tidningen i en månad?

Hand upp någon?

/ jakob

Är du sökbar lille vän?

Kommer varumärken som Freedride, Åka Skidor, Filter, Offside med flera att ångra att de valde namn som är svåra att söka av utan att störas av en massa brus? När vi väljer namn på våra bolag och produkter i framtiden måste vi inte bara ta hänsyn till att .se och .com-adresserna är lediga, att namnen (oftast) funkar globalt och går att komma ihåg.

Vi måste också fundera över hur vi ska kunna övervaka namnen. Vad sägs om mitt varumärke på Twitter? Hur googlas det på mitt varumärke? Blir jag dissad på någon rekommendationssajt? Ska du kunna söka av det med någon systematik och hyfsat kostnadseffektivt krävs att du inte får en massa träffar som är orelevanta.

Sökbarhet börjar helt enkelt bli en affärskritisk faktor. En faktor som är dyr att göra om och göra rätt när man väl har investerat i den.

/ jakob

Valfläsket

Suck. Vad annat kan man säga om kampanjerna som ska få oss att välja blått eller rött. Ett litet axplock ur vad som måste vara något av västvärldens tristaste röstningskampanjer, eller har jag för bråttom, kommer det mer?

En trött Bodström dissar Reinfeldt i min Spotify utan att säga ett ord om vad han själv erbjuder. Lyssna.

Sossarnas film har annars faktiskt en poäng, den byggs dessutom upp på något sätt till en poäng. Inte illa i denna valrörelse. Ser kanske lite väl mycket ut som allt annat. Vad är det som sticker ut? Nähä, inget alls. Se.

Folkpartisternas byrå Grey bjussar på tre ospänstiga filmer som egentligen inte knyts ihop på annat sätt än på typsnittet i slutvinjetten. I två av de tre visar de situationer de inte vill ha och i en är det lite klipp från en industri, som man inte vet om de tycker är bra eller inte. Konsekvens? Igenkänning? Budskap som "Behåll jobben" känns väldigt unikt för FP och framförallt tilltalande. Kika.


Moderaterna fläskar på med kärlek och helgkänsla. Smart att i varje fall spela på våra känslor. Storåkers McCanns har producerat snyggt, men hamnat för mycket åt reklamfilmshållet, tror jag. Man vill inte ha politiska budskap i samma förpackning som tvättmedel. Titta.

SD:s film tänker jag inte kommentera. Idiotin behöver inte spridas mer än den redan gör.

Miljöpartiet rockar lite och Locomotiv har skapat en rakt-på-film utan krusiduller och speciellt mycket känslor. En svag poäng mot slutet, men den känns på något sätt mycket Miljöpartiet. Ganska lyckat ändå. Se.

Å andra sidan, hade vi kunnat bre på som Obama? Troligen inte. Men det är en skön film som spelar på samtliga strängar, och några till. Sväva.

FI tar i! Spär väl tyvärr bara på känslan man har att det är mer ett intellektuellt experiment än ett verkligt parti. Till sängs.

Tur att det inte är filmerna vi ska rösta på...

Juridik, ekonomi och ishockey fyller inte isladan

Alltså, kan inte låta bli. Björklöven kopplar till sig experter som ska bistå ledningen, men i linje med hur de har drivit laget hittills uteslöt de givetvis marknadsföringskomptensen, i varje fall om vi ska tro lokalpressen: "Till styrelsen kommer också att kopplas ett "advicerboard" med specialkompetenser inom juridik, ekonomi och ishockey. En grupp av icke styrelsemedlemmar som ska vara styrelsen behjälplig i olika frågor."

"Juridik, ekonomi och ishockey", jo tjena, visst är det säkert viktiga beståndsdelar i att driva ett ishockeylag, men de fyller knappast någon islada med åskådare...

Artikel i VK: http://vk.se/Article.jsp?article=357363

Björklöven måste uppdateras, inte bara räddas

Jag kan inte låta bli. Oavsett hur många gånger vi räddar Björklöven måste laget komma ikapp sin omvärld, annars kommer laget att gå under igen. Och igen. Helt utan insyn vågar jag sticka ut hakan och konstatera att det krävs ett seriöst grepp om varumärket Björklöven för att bygga långsiktig hållbarhet. Och det är inget hokus pokus - sätt en varumärkesplattform, bygg varumärket aktivt utifrån det, professionalisera bemötandet av press, identifiera målgrupperna och rikta budskapen, osv, osv. Kort några snabba puckar som spontant dyker upp...

- B2B – Här görs säkert en hel del bra, men det lilla insyn jag har haft verkar det hela bestå i att du slentrianmässigt får träffa tränaren innan match också får du några bärs i logen. Attraherar det ett ungt tjänsteföretag 2010 som letar kundevent? Kan man tänka nytt på något sätt? Ja, alldeles säkert.

- Medieträning. Uttrycket "inga kommentarer" får inte existera i ett publikt bolag år 2010. Vänd på steken, utnyttja medierna. Läck. Svara alltid i telefon. Bli den som journalisterna ringer när de vill fråga om något i hockeyvärlden. Blogga. Använd de sociala medierna. Gör allt för att nå ut. Så lyder de grundläggande råden från alla PR-byråer, men Björklöven verkar inte ha nåtts av dessa råd. Många andra bolag i Umeå skulle hugga av sig armen för att få den mediala uppmärksamhet Björklöven får automatiskt. Utnyttja det.

- Trogna supporters - givetvis kärntruppen. Bjud in dem. Låt dem ha insyn. Få dem att bära varumärket ännu stoltare. Knyt dem ännu hårdare. Låt dem t ex betala vad de själva tycker att årskortet är värt, en fin PR-gest dessutom som garanterat får ringar på vattnet. Upphöj dessa hjältar!

- Kidsen - ni måste få med stadens unga på tåget de är morgondagens publik. Kanske Frasse-Björklöven-mål till de allra yngsta där de får små hockeyspelare i paketet. Skicka gratisbiljetter till alla Umeås 10-åringar. När, var och hur syns lövenspelarna i skolorna? Gör Löven något för barnen som inte spelar ishockey? De här barnen vet säkert vad Barcelona är, men inte lika säkert vad Björklöven står för.

- Unga vuxna - vad händer på en lövenmatch som tilltalar en yngre publik, kan man skapa något mervärde för denna grupp? Kanske bussa ut folk gratis till tredje perioden från krogarna i city, så får de uppleva stämningen på plats och lockas dit nästa gång. "Björklöven-blinddate" – man köper biljett och hamnar bredvid kille/tjej man inte känner. Paketera biljetterna med t ex en middag på Invito inklusive buss/taxi till arenan, eller sälj "Entusiastpaket" där man får åka med spelarna på uppvärmningen och sedan sitta i VIP-loge och snacka med tränaren i pausen, skapa "Retropaket" där man får träffa gamla spelare innan matchen, sälj "Tjejpaket", ge studenterna rabatt och sätt in bussar från studentbostäderna o s v. Helt enkelt, jobba med upplevelsen, gör det hippt/kul/trevligt att gå på ishockey.

- Familjerna - bjud barnen på glass i andra pausen, skapa familjeläktare dit ni rekommenderar barnfamiljerna, bjud även familjer i Umeå på biljetter någon gång under säsongen, kan ju t ex vara stadsdelsvis så kanske det är troligare att man snackar ihop sig med andra familjer, t ex alla på Umedalen en gång och Tomtebo nästa gången o s v. Det gäller att få dit familjerna för att få dem att gå igen.

- Entusiasterna – är ju samma sak som supporters, de måste känna sig sedda ibland. Låt tränaren/VD/ordförande gå ett varv på läktaren och tjöta med publiken.

- Matchen - mycket hänger givetvis på hur det går sportsligt, men inramningen är viktig. Tänk igenom och uppdatera musikvalen t ex, kanske hyra in kända DJ/kändisar som får välja musiken ibland, jobba ännu mer med ljus och ljud, hyr in eventbolag ett par gånger per säsong och låt dem skapa lite extra/annorlunda inramning (får de sponsorplats kan de säkert bjuda på det som reklam för sig själva och då säkert också ta i lite mera). Överraska! Man ska inte veta vad som händer i pausen eller vid mål.

- Sök hjälp - jag kan tänka mig att en hel del marknadsföringskunniga personer i Umeå säkert kan ställa upp lika hjältemodigt som 40-klubben och Björk med flera. Bilda ett dream team av marknadsförare som bjuder på sin kunskap för att hjälpa Björklöven ut ur krisen. Men gör det innan det är försent. Igen.

De 5 mörkaste sidorna av sociala medier som varumärkesbärare:

I väntan på ännu en lista över hur jag ska använda sociala medier för att göra business kommer här den mörka listan. Vi som nu har annonserat, drivit viral trafik, skapat tävlingar med mera, med mera på Facebook vet att det är ganska tricky. Men ingen verkar våga erkänna att det är svårt, alla vill sälja och visa sig bäst. Inte för att jag inte tror att vi ska utnyttja sociala medier i vår marknadsföring, det är jag övertygad om att vi måste, det finns ingen väg tillbaka och vi har än så länge bara börjat denna resa, men jag har ännu inte hört eller sett någon som har lyft upp att det faktiskt är ganska svårt att praktiskt nå ut i t ex Facebook. Min poäng är att om vi också vågar diskutera de svårigheter som faktiskt finns, kanske vi också kan ta oss en bit framåt tillsammans. Eller är det så, hemska tanke, att de som skriver de fina listorna och är ute och föreläser om sociala medier kanske inte själva ens har praktiskt försökt annonsera eller driva andra varumärkesarbeten än att profilera sina egna listor och sitt eget konsultbolag? Men så illa är det väl ändå inte!?!?! Well, jag vågar hänga ut mig, så här den: De 5 mörkaste sidorna av sociala medier som varumärkesbärare:

1) Att få vettigt många klick på annonser på Facebook är i princip omöjligt. I varje fall om du ska räkna hem det på de sätt vi (ofta) har räknat hem det i "gammelmediet" banners på Internet. Alla (motbevisa mig gärna) som har provat att annonsera på FB vet att det är extremt svårt att få klick. Visningar i mängder, ja, men vad är de värda när så få klickar sig vidare?

2) Har du själv sett en annons i Facebook som du klickade på? Jag är givetvis väldigt intresserad av reklam och brukar undersöka de mest obskyra banners och fundera över den lokala cykelhandlarens brist på kommunikation o s v, o s v. Men jag har aldrig klickat på en FB-annons, än mindre klickat "Gilla" eftersom de annonser jag har sett inte har berört mig eller bara varit obegripliga. Varför är det så?

3) Var är alla annonser på Facebook? Ja inte på den sida jag är mest i varje fall - nyhetsflödet. Där finns inga annonser - jo, jag vet att de annonser jag bokar via min mediebokare ska hamna där, men jag är tydligen väldigt sällan målgrupp, för det är extremt ovanligt med annonser där för min egen del. Går jag in på en "sida" eller till mina meddelanden finns det annonser, men den enda vettiga placeringen borde ju vara i nyhetsflödet där man tillbringar mest tid och den enda annons jag har fått se där är att jag ska annonsera på Facebook. Undrar varför?

4) Hur enkelt är det att få en dialog? Och då menar jag en dialog som verkligen ger mitt varumärke eller mina besökare/fans/gillare något? När någon lyckas få lite kommentarer på sina inlägg är de ofta av samma klass som kommentarerna på dagstidningarnas webbsidor. Känns inte riktigt som den "dialog" man vill ha kanske. Andra som får viral spridning har ofta laddat på med "krämiga" erbjudanden av typen; "Du har en liten chans att vinna tusen spänn om du visar att du tävlar och gör överdriven reklam för mig i din privata FB-profil!". Hur fräscht känns det för det egna varumärket?

5) Vem ska jag lyssna på? Alla listor över hur jag ska agera i de sociala medierna poängterar att jag ska lyssna och delta och inte bara skicka ut mina budskap likt reklam. Men, om mitt varumärke nu inte är Starbucks eller Coca cola så finns det inte många att lyssna på. Det är väldigt få varumärken det pratas om i de sociala medierna. Vi diskuterar musik, väder, nyheter och hälsa, precis som när vi möts IRL, men väldigt sällan några varumärken. På sin höjd orkar vi klicka "Gilla", men så mycket mer gör vi inte. Att lyssna på klagomål och att svara på frågor är givetvis självklart, men då måste du också få de som klagar att komma på tanken att göra det på FB/Twitter/bloggen (eller på andra sätt vara sökbara på Google), helst ska de göra det på min egen FB-sida. Vi kanske kommer dit, men idag är det ganska tyst om de flesta av oss.

Håller du med?

Nya Moderaterna känns ju verkligen "nya". Not.

Snacka om att inte tänka en millimeter utanför boxen. Storåkers har verkligen tagit i så att de spricker av kreativitet och utmanat alla traditioner när det gäller Moderaternas kampanjtema. Kan det bli tristare? Kommer det där att synas i bruset? Hur tänker man när man presenterar det här? Eller är det bara en enda stor kompromiss? Men allvarligt, får man kompromissa så här långt, att man överhuvudtaget inte har en idé kvar som någon kommer att se?