Kommunalrådets "vänattacker" på Facebook

I Umeå har vi ett kommunalråd som med jämna mellanrum gör "vänattacker" på Facebook. Helt plötsligt får man en fråga om man vill bli vän med kommunalrådet Lennart, och jag vet att jag inte är den enda som har "drabbats". Första hundradelen blir man smickrad, men sedan förstår man att han antagligen bara försöker fiska röster och sympatier. Jag har visserligen intervjuat Lennart för sisådär drygt tretton år sedan som lokalradioreporter, men han lär inte minnas mig eller hälsa om vi möts på stan.

Frågan är om han får många nya vänner på detta sätt? Dagsnoteringen är 3.688 vänner. Den andra frågan är om det är bra? Blir man smickrad och tycker att det är kul att vara vän med Lennart eller slår det bara tillbaka i någon slags sekundärskam, att han helt enkelt inte riktigt har förstått mediets användningsområde? Jag lutar åt det senare. Men detta kanske är ett vanligt fenomen hos alla kommunalråd i landet?

Morgontidningarnas dödslängtan

Jag älskar papperstidningen! Min dag blir inte densamma utan prasslet på morgonen. En väl utformad helsidesannons är fortfarande vacker i mina reklamromantiska ögon, även om den idag är omöjlig att motivera logiskt. Men det är kanske just därför jag orkar förvåna mig över att tidningarna så aktivt driver på sin egen död?

Ta t ex våra lokaltidningar här i Umeå/Västerbotten...

- Vk.se har en flik "Abonnemang" (fattar kidsen ens att det heter "Abonnemang" borde inte fliken heta typ "Tidningen i brevlådan"?) Sidan "Abonnemang" riktar sig först och främst mot det fåtal som redan är prenumeranter. Teckna nytt abonnemang tas upp i stycke två och som tredje länk i menyn, "Beställ abonnemang". Det kan tyckas vara en petitess men det förstärker bara intrycket att man inte riktigt vill, eller har behövt, sälja sin produkt speciellt aktivt.

- Klickar jag på "Beställ abonnemang" har marknadsavdelningen tänkt till och redan kryssat för autogiro åt mig, kostar endast 178 kronor i månaden, samma pris som en helårsprenumeration, jag får alltså ingen extra förmån för att jag väljer att helt automatiskt låta VK dra pengar från mitt konto varje månad.

- Men det absolut underligaste är, förstås, att om jag hellre väljer en kortare period, som t ex 3 månader då får jag endast betala 133 kronor i månaden. Du förlorar m a o på att vara en trogen kund.

- Vår andra lokaltidning VF sköter sig faktiskt lite bättre, de har i varje fall förstånd att lyfta upp att teckna abonnemang som det första som möter mig. Men även här får du som trogen kund slanta upp mer: 3 månader kostar mig 116 kronor/månad och ett helår kostar 164 kronor/månad. Även här kostar autogiro lika mycket som vanlig helår.

- Jag är själv ständigt otrogen mot mina morgontidningar och pendlar mellan DN/VK/VF därför ringer de mig var tredje månad ungefär. Och varje gång ger de mig nya erbjudanden, som alltid, utan undantag, går ut på att jag ska välja den kortare och billigare varianten. Nu senast blev jag t o m rekommenderad att ta VK istället för VF, för då fick jag utnyttja ett nytt erbjudande! Jag undrar hur deras CRM-system ser ut? Jag borde givetvis vara bannlyst som kund vid det här laget.

- Jag är övertygad om att det mediehus som blir först med att ta slantarna från telefonsäljarna och lägga det på de trogna prenumeranterna, t ex så att en prenumeration blev billigare för varje år, skulle få så mycket cred och glada ambassadörer i nöjda kunder att hela försöket skulle löna sig.

- Att papperstidningen försvinner förr eller senare tror nog de flesta, men det som förvånar är den nonchalanta attityd tidningarna har gentemot alla sina kundgrupper, såväl de trogna som de otrogna och de som kanske hade kunnat bli nya kunder.

- En obegriplig, dödslängtan som blir ännu mer obegriplig eftersom jag också är annonsköpare och vet hur de smörar och ger goda rabatter åt mig när jag vill annonsera. (Trots rabatterna är det givetvis fortfarande förödande dyrt jämfört med den ofta effektivare webbannonseringen, men det får bli ett annat blogginlägg) Det blir allt svårare att motivera en annons i en papperstidning som lider av dödslängtan och inte alls verkar bry sig om sina kunder.

Jag hoppas att jag har fel, men det har jag inte.

Fejjanrasten är här för att stanna!

Företag och organisationer som förbjuder användandet av sociala medier gillar nog inte utvecklingen av våra mobiltelefoner. Precis när de mer eller mindre har utrotat rökpauserna kommer de att få se hur deras anställda tar en "fejjanrast" för att kolla sin Facebook och Twitter i sina mobiler. Följden blir troligen att produktiviteten minskar ännu mer än om de hade släppt det hela fritt. Det är svårt, och troligen också korkat, att förbjuda nyfikenhet. Att försöka förbjuda medarbetarna att dela med sig av sina liv, där oftast deras arbetsplatser är en viktig del, tror jag bara slår tillbaka i misstro och missnöjdhet. Nä, länge leve "fejjanrasten"! Den är nog här för att stanna, oavsett vad din arbetsgivare säger eller gör.

/ jakob

Sidan 3 eller en Porsche 911 Targa?

Idag kostar sidan 3 i DN 295.792 kronor, utan rabatter. För det kan du t ex få en fin Porsche 911 Targa. Dekalisera den för 10.000 kr och lägg 4.000 kronor på att köra runt den i Stockholm några dagar. Dina sista 1.792 kronor lägger du på egen arbetstid och skapar en tävling i sociala medier där bilen blir vinsten. Spridningen kommer högst troligen att bli snabb i de sociala medierna och bloggar och sköter du dina kort rätt lär du även få en hel del redaktionella notiser om din ovanliga vinst. Utan några som helst bevis vågar jag påstå att du får bättre OBS-värden med Porschen än med sidan 3. Och oftast köper vi inte en (1) sidan 3 för att få uppmärksamhet...

Lösningen ovan passar givetvis inte alla produkter och DN är ju inte dyrare än många andra pappersdinosaurier, poängen är att den här slentrianannonseringen idag är på gränsen till kapitalförstöring för många varumärken. En inte så vild gissning är att den här prissättningen av helsidor tillsammans med sättet man hanterar prenumeranter på kommer att skynda på döden för papperstidningen. Tyvärr.

Vem tror egentligen på att generationen som nu utbildar sig och är morgondagens reklamköpare och beslutsfattare kommer att köpa en helsida i DN för sitt varumärke om 5 år? Vem tror att de kommer att prenumerera på en tidning som tar mer betalt av den som är trogen prenumerant i flera år än av den som testar tidningen i en månad?

Hand upp någon?

/ jakob

Är du sökbar lille vän?

Kommer varumärken som Freedride, Åka Skidor, Filter, Offside med flera att ångra att de valde namn som är svåra att söka av utan att störas av en massa brus? När vi väljer namn på våra bolag och produkter i framtiden måste vi inte bara ta hänsyn till att .se och .com-adresserna är lediga, att namnen (oftast) funkar globalt och går att komma ihåg.

Vi måste också fundera över hur vi ska kunna övervaka namnen. Vad sägs om mitt varumärke på Twitter? Hur googlas det på mitt varumärke? Blir jag dissad på någon rekommendationssajt? Ska du kunna söka av det med någon systematik och hyfsat kostnadseffektivt krävs att du inte får en massa träffar som är orelevanta.

Sökbarhet börjar helt enkelt bli en affärskritisk faktor. En faktor som är dyr att göra om och göra rätt när man väl har investerat i den.

/ jakob

Valfläsket

Suck. Vad annat kan man säga om kampanjerna som ska få oss att välja blått eller rött. Ett litet axplock ur vad som måste vara något av västvärldens tristaste röstningskampanjer, eller har jag för bråttom, kommer det mer?

En trött Bodström dissar Reinfeldt i min Spotify utan att säga ett ord om vad han själv erbjuder. Lyssna.

Sossarnas film har annars faktiskt en poäng, den byggs dessutom upp på något sätt till en poäng. Inte illa i denna valrörelse. Ser kanske lite väl mycket ut som allt annat. Vad är det som sticker ut? Nähä, inget alls. Se.

Folkpartisternas byrå Grey bjussar på tre ospänstiga filmer som egentligen inte knyts ihop på annat sätt än på typsnittet i slutvinjetten. I två av de tre visar de situationer de inte vill ha och i en är det lite klipp från en industri, som man inte vet om de tycker är bra eller inte. Konsekvens? Igenkänning? Budskap som "Behåll jobben" känns väldigt unikt för FP och framförallt tilltalande. Kika.


Moderaterna fläskar på med kärlek och helgkänsla. Smart att i varje fall spela på våra känslor. Storåkers McCanns har producerat snyggt, men hamnat för mycket åt reklamfilmshållet, tror jag. Man vill inte ha politiska budskap i samma förpackning som tvättmedel. Titta.

SD:s film tänker jag inte kommentera. Idiotin behöver inte spridas mer än den redan gör.

Miljöpartiet rockar lite och Locomotiv har skapat en rakt-på-film utan krusiduller och speciellt mycket känslor. En svag poäng mot slutet, men den känns på något sätt mycket Miljöpartiet. Ganska lyckat ändå. Se.

Å andra sidan, hade vi kunnat bre på som Obama? Troligen inte. Men det är en skön film som spelar på samtliga strängar, och några till. Sväva.

FI tar i! Spär väl tyvärr bara på känslan man har att det är mer ett intellektuellt experiment än ett verkligt parti. Till sängs.

Tur att det inte är filmerna vi ska rösta på...

Juridik, ekonomi och ishockey fyller inte isladan

Alltså, kan inte låta bli. Björklöven kopplar till sig experter som ska bistå ledningen, men i linje med hur de har drivit laget hittills uteslöt de givetvis marknadsföringskomptensen, i varje fall om vi ska tro lokalpressen: "Till styrelsen kommer också att kopplas ett "advicerboard" med specialkompetenser inom juridik, ekonomi och ishockey. En grupp av icke styrelsemedlemmar som ska vara styrelsen behjälplig i olika frågor."

"Juridik, ekonomi och ishockey", jo tjena, visst är det säkert viktiga beståndsdelar i att driva ett ishockeylag, men de fyller knappast någon islada med åskådare...

Artikel i VK: http://vk.se/Article.jsp?article=357363