Nu, eller alldeles snart, kommer glädjechocken över Facebooks fantastiska sociala möjligheter att bytas ut i funderingar över hur mycket bättre det skulle gå att göra. Kommer vi inte att vilja ha en kanal för vårt specialintresse, om jag ska ut och fiska kommer jag att starta upp min Fishmesocial.com, en superb geotaggningssajt som visar mig exakt var Lasse fick sin grymma röding och där jag givetvis kan sälja och köpa fiskegrejor samt livechatta från brasan med fiskepolare över hela världen. För att inte tala om det fiskefilmsbibliotek som har byggts upp av användarnas filmer och bilder. En annan plattform finns på jobbet där kommentarer och inlägg är sökbara och jag kan skicka upp en fil och bild direkt i konversationen utan att den försvinner när konversationen är slut. Naturligtvis kan jag beställa min affärsresa direkt i Prosocialwork.com eftersom min upphandlade affärsresebyrå är uppkopplad i samma tjänst. På en annan plattform, Admenforlife.com, kan jag diskret diskutera mitt yrkes alla riktigt nördiga yrkeshemligheter med andra branschrepresentanter utan att våra kunder ser vad vi säger och knyta affärskontakter. Den snabba chattplatformen, WhatZapAreUon.com, liknar Twitter men där vet jag att alla endast snabbchattar om TV-program. Och givetvis finns det snart en social mediekanal där jag endast kan flirta och där jag kan få en varning när mina närstående loggar in, Loveismybug.com. Och en annan för politiska bloggdiskussioner, Polipolipoli.com. Och så vidare. Och så vidare.
Lika lite som
Torget, för oss som minns Postens portalförsök, blev den ultimata startsidan för mitt internetsurfande för all framtid kommer Facebook, Twitter och Gowalla/Foursquare knappast att äga världen för evigt. Marknaden är extremt stor och intressant och just nu knåpas det för fullt i en miljon källare. Snart ser vi förhoppningsvis resultatet av deras ansträgningar för nog finns det massor kvar att skapa, vi har knappt skrapat på ytan av detta fantastiska sätt att umgås och dela information.
Jag ser åtminstone tre klassiska tecken i skyn på början till slutet för de stora:
- Den fantasifulla övervärdering, som vi nu ser kring Facebook, kommer varje gång finansiärerna ska kliva in i något de inte riktigt förstår, och varje gång är det extremt högoktanigt raketbränsle för alla efterföljare. Utveckling av konkurrenter tar med andra ord fart.
- De tänster Facebook släpper är slarvigt utförda, som Places och mail, vilket är säkra tecken på att organisationen är sliten och bryr sig mer om värdet på sin egen aktieandel än på att skapa ytterligare en killerapplikation.
- Alla som orkar bry sig om trendkänsla flyr hals över huvud när krönikörer som
Heimersson och
Höglund ondgör sig över sociala medier i upprörda gammelmediakrönikor, för då vet man att det verkligen är allmängods...
Jag kan naturligtvis ha fel, men jag tror inte det. Och ärligt talat, längtar man inte efter lite bra lösningar nu när man har fått smak på det sociala mediet?
Jag tror att du har rätt. En motreaktion mot de mer "allmänna" sociala medierna borde bli mindre, mer personliga och specialinriktade medier. Ur företags synvinkel är det både bra och dåligt. Utvecklingen av nya medier går snabbt och kräver en del tid (att sätta sig in i) men samtidigt blir det lättare att söka upp rätt målgrupp och att nå ut direkt till dem.
SvaraRaderaJag tror att du har helt rätt när det gäller bubbelvarningen.
SvaraRaderaDäremot tror jag att du underskattar problemet med nischade communities. I de jag själv använder och besöker är det antingen rätt mycket off topic, eller för låg aktivitet för att det ska kännas riktigt givande.
Den kritiska massan är helt enkelt så stor att det är svårt att få till riktigt nischade communities som verkligen lever. Och då har jag inte ens berört alla utmaningar som finns kring gränssnitt och teknisk plattform.
För övrigt är det enkelt att dra en parallell till det fysiska livet. De flesta människor behöver både allmänna mötesplatser och sektliknande nördfrosserier.
Lite intressant statistik från United Minds "Status Navigator 2006-2010" är att egenskapen "Att ha många vänner" är den som fallit mest mellan 2006 och 2010. De härleder det till Facebook. År 2006 var det hög status att kunna visa att man hade många vänner. Nu har det fallit till en 19:e plats. Det innebär att Facebook inte länger fungerar som en drivande kraft för att visa att man har hög status.
SvaraRaderaDet som värderas högst nu är (i Sverige) kunskap, att ha jobbat ihop en förmögenhet och att personligen hjälpa behövande.
My bet är att en social app som gör det möjligt för personer att de ha hög status utifrån det som är "rätt" just nu kommer att bli en vinnar. Samtidigt som Facebook kommer att tappa.
Intressant artikel. Vad jag kan se i Google Insights fortsätter Facebook att öka både lokalt i Sverige och i USA.
SvaraRaderaDäremot är det högre buzz om fejan i Skellefteå än i Umeå.
Jag tror nog att allt för smala communities kommer att torka in, då fejans styrka är att du enkelt kan träffa alla möjliga grupperingar på en och samma plats.
Däremot kan man lugnt instämma i att facebook är ett mishmash av ofärdiga provisorier, där både användare och företag är utelämnade åt en kaotisk applikations godtycke.
Tur att fejan inte är en japansk atomreaktor.
Tadaa! Det går visst att se att fejan viker från och med årsskiftet. http://www.google.com/trends?q=facebook&ctab=0&geo=se&date=all&sort=0
SvaraRaderaP-O: Vad var det jag sa ;–)
SvaraRadera