2013-01-11

Facebook är internet for dummies.


Kan du publicera en bild på en webbsida? Eller en text? Troligen inte, faktiskt. Du måste kunna skriva lite html-kod, ha tillgång till en webbserver, ha en FTP-klient installerad och också troligen ett bildbehandlingsprogram för att skala ner bilden till lämplig storlek. Eller publicera ett videoklipp – ännu svårare. Därför finns Facebook, Twitter, Instagram och Youtube. Det är ditt lilla nedskalade internet, paketerat så det går att använda på ett enkelt sätt. Du behöver inte vara tekniskt lagd för fem öre, du behöver ingen förkunskap. Och det kostar inget. Eller, ja, du får stå ut med reklam, men det kan det ju kanske vara värt.

Tänk om internet inte skapats av tekniker i det Amerikanska försvaret. Tänk om idén kom från en frisör i Spånga? Då hade det kanske varit enkelt att publicera redan från start...

@mjobring

2012-10-11

TV-reklamen dödar sig själv

[Alicia har den där rösten]

Vi förstör för oss själva. Och "vi" är då vi som arbetar med reklam idag. Efter att ha lyssnat på Dorian Mabbs podcast "Reklamradion" där de intervjuar Anders Eriksson, vd på Sveriges Annonsörer, (lyssna här), blir man mörkrädd.

Citerat ur rapporten, som kom i våras, är värda att upprepa: "År 2005 hade 44 procent av svenskarna en positiv inställning till reklam. Motsvarande siffra den här gången är 18 procent – en kraftig minskning med andra ord. Det ska sättas i relation till de 51 procent som i enkäten uppger att de har en mer eller mindre negativ inställning till reklam." Läs hela rapporten här.

Över hälften av de vi ska nå är från början negativt inställda alltså. Och boven är förstås TV, för det är oftast det och direktreklam som "gemene man" ser som reklam. Att TV4 har dragit upp reklamtiden spelar förstås in, men även det faktum att TV-reklam suger är en starkt bidragande orsak. Så länge som vi fortsätter producera TV-reklam som inte utnyttjar mediet i form av känslor och visuella uttryck som verkligen berör kommer reklamtröttheten att fortsätta öka.




Ekvationen ser ut ungefär så här: TV-reklam är dyrt att både producera och sända. Det gör alla reklamköpare nervösa, de investerar stora belopp. Det gör byrån nervös, det är ett stort konto och en viktig kund. När byråns strateger och kontoansvariga blir nervösa blir trycket extra stort på den kreativa processen. Och kreatörer som hela tiden har strateger och en nervös kund flåsande i nacken har svårt att leverera. Man vågar helt enkelt inte ta ut svängarna och landar så småningom i ett "Kom och köp"-budskap. Men... du sitter ju faktiskt i TV-soffan för att bli underhållen. Det är ju liksom hela TV-apparatens idé. Men den tappar vi bort när vi lutar oss långt ut ur rutan och kupar handen runt ditt öra och skriker KOLLA VAD LITE EN PC-LAPTOP KOSTAR JUST NU!!! Ingen tycker det är underhållande. Helt enkelt.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det känns som att TV-reklamen är i bortre änden av sin produktcykel. Den plats i cykeln där man tjänar bra med pengar på sin produkt, men den har stagnerat. Nästa fas är nedgången. Givetvis finns det en ljus sida även av detta. TV-reklamens stagnation och folkets reklamtrötthet öppnar givetvis för helt andra sätt att nå ut. Tillsammans med alla nya medieplattformar skapar det en fantastisk framtid för oss som arbetar med reklam, eller snarare att skapa "innehåll som vi kan prata om". Men, som sagt, det får vi återkomma till en annan gång.

/@jmjobring





2012-10-08

Slumpen gör bra reklam. Tro inget annat.


Jag vill hävda att det krävs massor med mera tur än skicklighet att göra en framgångsrik reklamkampanj. Det är så ofantligt många små parametrar på vägen från idé till slutresultat som spelar roll, som gör din kampanj framgångsrik eller inte. Och till det ska läggas den otroliga slumpmässighet som gör att en kampanj får fäste och spridning i de digitala kanalerna – som ju är det som är helt avgörande.

Skillnaden kan vara ett klick från rätt människa vid rätt tillfälle. Det Klicket kan vara skillnaden mellan att det var 400 som såg din reklamfilm på Youtube, eller 4000. Eller 4 miljoner. Eller 2, du och din copywriter-kollega.

Det är klart att din kampanj måste ha viss grundläggande livskraft – kanske en fungerande och fyndig poäng? – men jag vill ändå hävda att det sedan är upp till slumpen. Och, visst, vi gör vad vi kan för att ge våra kampanjer de rätta förutsättningarna.

Ja, jag är just nu lite trött och luttrad, men insikten slog mig så hårt idag igen. Så jag var tvungen att förmedla den.

Nej, just det, du kommer ju inte att läsa det här. Ett av de där Klicken hände ju aldrig.


/@mjobring

2012-09-13

#applevaka för oss som är konsumtionstroende




[läses bäst till den här låten]

Igår var det dags igen. Apple hade presentation av nya prylar. Mängder av rykten hade som vanligt redan avslöjat det mesta, men ändå följdes eventet av miljontals människor över hela världen. I Sverige och förstås runt om i världen var det ett antal bloggar och tidningar som körde liverapportering av vad som visades och talades om på scenen.



Själv lyssnade jag på Slashat.se på telefonen och kikade på SvD och amerikanska The Verge i datorn. Och följde förstås och twittrade på hashtaggen #applevaka. Men. Vad är detta? Det hela är förstås värt en reflektion.

Jag är själv inte speciellt teknikintresserad. Är visserligen ganska Macfrälst och äger en iPhone, en iPad och en MacMini som är kopplad till TV:n och har hela livet arbetat på Mac-datorer, men har egentligen inget större intresse för tekniken. Men ändå satt jag där med hörlurarna och stirrade på ett par webbfönster och twittrade om ditten och datten. Vad är det då som driver mig att göra det?

Kanske är det så nära en högmässa vi kommer utan religion? Är det en slump att de inleder eventet med att visa en film från en butiksöppning i Barcelona som är exakt som en mässa med frälsta deltagare som hejar och hurrar? Troligen inte. Apple fattar och spinner givetvis på den kult de har lyckats skapa.



Jag kände givetvis också gemenskapen framför min dator. Vi delade alla samma intresse och upplevde exakt samma sak samtidigt. Vi kunde dela med oss av reflektioner i realtid. Vi skapade ett sammanhang där vi kunde umgås på lika villkor. Alla var dock långt ifrån frälsta, det fanns förstås många tvivlare som ifrågasatte det rimliga i att följa en produktlansering på detta sätt. Men de var likväl medvetna om evenemanget och följde det indirekt.



För min personliga del tror jag det är nyhetsbegäret i mig som får mig att följa med. Jag ville verkligen se vad de hade att komma med. Helst om de skulle kunna få iTunes att på allvar utmana Spotify igen (vilket de inte gjorde). Tänk om de hade släppt någon riktigt cool grej man kunde ladda ner och testa direkt och jag hade missat det...

Men det har också blivit en populärkulturell händelse som säger en hel del om vår tid. Och av den anledningen är det också rätt givet för min egen del att följa med i det. Jag arbetar med att försöka förstå och tolka min samtid och då är en #applevaka en viktig del.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att, hur sorgligt det än låter, så är vår tids stora substitut för religion konsumtion. Det skapar samhörighet, bygger vår identitet och definierar oss. Och Apple är en av de mest framgånsgrika trosinriktningarna, även om den store frälsaren Steve Jobs är borta verkar de behålla ett starkt grepp om oss, som väl bäst kan kallas för konsumtionstroende. Eller vad tror du?

/ @jmjobring






2012-08-28

När valfrihet och utbud är ett problem

Vi är väl alla förespråkare av valfrihet och tror på marknadens förmåga att skapa utbud. Fast ibland kan faktiskt det enahanda gamla öststatsutbudet vara bättre! Låt mig upplysa er – och jag medger att jag här balanserar på gränsen till att jag vet vad jag snackar om...
Vi [1] håller på att ta fram en app som utnyttjar en smartphones förmåga att hantera video. Att hantera video kräver en del av hårdvaran och kräver mycket när det kommer till videoformat och codecs. Vi har beräknat produktionskostnaden för den här appen till iOS (alltså iPhone) till ca 250 000 kronor. Helt rimligt för en smart, enkel app.

Men vi vill ju naturligtvis kunna erbjuda Android-användarna samma fina app. Men se, det går inte! Vi slutade räkna vid 800 000 kronor...
Android-plattformen är så fragmenterad så det är inte genomförbart; mängder med telefontillverkare och hårdvaruplattformar. Och Android-användarnas "sämre" vilja att uppdatera telefonens operativsystem, när uppdateringar släpps, bidrar också den.
Följden blir alltså att vår fina app inte kommer att nå Android-användarna.

Tänkte du på det när du köpte din Samsung Galaxy, och tyckte att du stod över fånen som följer Steve Jobs ande i skock? Nä, just det. Och nu står du där. En app fattigare.

[1] Med "vi" menar jag här allt från "jag" till "produktionsbolaget".

/@mjobring

2012-08-26

Instragram är sommarens vinnare


[superlåt i supermix]

I april köpte Facebook den sociala bildpubliceringsappen Instagram för en miljard dollar, se t ex SVD:s text här. Många lyfte på ögonbrynen och ännu fler la pannorna i djupa veck för att analysera det hela. Jag har givetvis inte svaret på varför de gjorde så, men nog är Instagram en vinnare så här långt.

Jag har sett hur många av mina egna Facebook-vänner som har klivit in där i sommar (nedan illustrerat av Hugo Börjesson, hoppas du inte tar illa upp Hugo...). Och jag tror inte att mina vänner är så annorlunda i det avseendet. Min gissning är att tillväxten på användare hos Instagram är enorm just nu.



Det faktum att man nu både på Twitter och i Facebook direkt ser att någon har använt appen i fråga har givetvis gett Instagram en skjuts. Twitter har också integrerat visningen av bilder från Instagram direkt i sin iPhone-app, vilket ytterligare har stärkt upp appens attraktionskraft.

Det som är lite förvånande i sammanhanget är kanske att själva Instagram fortfarande är helt fri från reklam, trots att numera börsnoterade Facebook alltså äger det. Vad säger ägarnas vinstkrav om det?
Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att enkla, nischade appar som gör sitt jobb snabbt och enkelt är framtidens vinnare. Och är det något Instagram är bra på så är det att göra de mest vardagliga bilderna lite coolare med sina 18 filter. På bara ett par sekunder kan min värld se så mycket snyggare ut än i verkligheten, det är klart att det lockar. Se några av mina sommarbilder nedan, enkla iPhone-bilder som blir små fina tavlor med hjälp av Instagram. När får vi se något företag som är bra på det här? Eller finns det redan, tipsa gärna!

/ @jmjobring


2012-08-21

Reklamens död är marknadsföringens framtid.

[långt inlägg som kräver fantastisk låt]


Okej, jag vet. Det här inlägget är alldeles för långt, men det är sommar och du har säkert några minuter över, om inte, sluta läs och ha en fortsatta trevlig sommar, men du kanske missar något viktigt...


Visst, det är lätt att raljera över dubbad kola/tvättmedel/rengöringsreklam på reklam TV-kanalerna, men det är där det blir tydligast. Någon försöker enkelriktat trycka upp ett budskap i ditt ansikte. Du ska inte agera och knappt ens reagera. Du ska bara ta in, komma ihåg och förhoppningsvis välja det nästa gång du står där framför hyllan.


Och ja, det har fungerat. Vi har köpt Yes och Riesen. Inte för att vi egentligen har tyckt om det budskap de har förmedlat, men vi har erinrat oss dessa varumärken vid hyllan. Trots att de egentligen inte har fyllt oss med annat än något slags grundläggande förtroende för produkten eftersom "de gör reklam på TV och är väl därför troligen okej...".





Det håller inte längre. De flesta av oss kräver mer för att bli "lojala" idag. Kraven är större för att få oss att välja en produkt framför en annan. Företagen har egentligen aldrig ägt sina egna varumärken, det har alltid vi som fyller dem med något gjort. Det nya nu, och som sakta tar död på den enkelriktade reklamen, är att vi konsumenter också har kanaler att kommunicera i. Vi äger alla idag en egen kanal och där frågar och berättar vi för våra vänner vad vi tycker om produkter och varumärken.


Flera av de nya stora varumärkena som vi ser idag, som Facebook, Spotify, Instagram och Twitter, har aldrig köpt en helsida eller en banner. Visst, de har förstås sina marknadsföringsbudgetar, men de lägger dem på helt andra ställen än på traditionell annonsering. Det handlar om PR-insatser, samarbeten, egna webbplatser, utveckling, events och en hel arsenal av andra insatser, men inte traditionell reklam.





Vad spelar det då för roll? För mig som arbetar med reklam och marknadsföring spelar det förstås stor roll, men vi är ju en del av denna rörelse, så för oss är det inget överraskande. Men den stora poängen för dig som konsument är att det både blir lättare och svårare.


Det blir lättare att påverka och dela med sig av god och dåliga recensioner av de produkter och tjänster du använder. Det gör att de som står bakom produkter och tjänsterna måste anstränga sig hårdare för att skaffa sig nöjda kunder, som kan bli "ambassadörer".





Men det blir samtidigt allt svårare att värja sig mot det som marknadsförs smart. Avsändaren blir otydligare. Din "Ingen reklam, tack" på dörren håller knappast de här varumärkena utanför din dörr. Hur kom du t ex i kontakt med Spotify? Eller Facebook? Ja, högst troligt via en kompis. Du fick en "invite" till Spotify. Någon bad dig gå med i Facebook för att ta del av dina bilder/uppdateringar och så vidare.


Och det är så framtidens marknadsföring kommer att se ut. Du kommer att vilja ta del av det som erbjuds. Du kommer att söka upp det, dela med dig av det och aktivt bli delaktig i uppbyggandet av varumärket, troligen utan att du är så där väldigt medveten om det. Du behöver inte älska Nike för att använda deras webbplats för att regga din löpning. Men den hjälper dig t ex att hålla koll på hur många kilometer du har sprungit den här månaden, Nike tillför något värde och du kommer därför troligen att bli mer positiv till deras dojjor nästa gång du funderar på nya. Och kanske delar du ut din löpdata och bli i samma ögonblick en "ambassadör" för Nike.


Men Yes då? Ja, det fina i kråksången är att även Yes kan hitta smartare vägar att få oss att vilja tycka om deras produkt. Detsamma gäller för i stort sett alla tjänster och produkter, om man bara verkligen tänker till och förstår hur mekanismerna bakom den nya marknadsföringen ser ut. Men exakt hur tänker jag inte berätta här, då får Yes höra av sig...


Och visst kommer vi att fortsätta se helsidor och både bra och dåliga reklamfilmer med reklam för både ditten och datten under lång tid framöver. Det är naturligtvis inte heller "fel" väg att gå, men vi kommer i morgon att se så många andra vägar och öppningar. Helsidan eller reklamfilmen kommer inte att bli det självklara förstavalet det har varit. Och det kommer framför allt inte att vara den enda vägen för att nå ut. Man kan med lite välvilja också se det som en slags demokratiseringsprocess – det är inte längre alltid självklart att den fetaste budgeten vinner marknadsföringsracet.


/ @jmjobring