2012-01-26

Hur ser det ut i morgon?

Detta blogginlägg läses bäst till den fina sång.

Efter att ha läst Per Torebergs blogg Pers värld och Carin Fredlunds blogg Nota bene om vad som händer i byråvärlden idag och Micco "the Brand Man"s lite äldre inlägg kan jag inte låta bli att haka på dessa genomarbetade blogginlägg med ett lite blygsammare. Men under de snart femton år jag har befunnit mig i reklamvärlden har mycket hänt, men ingen förändring har gått så fort som de senaste tre-fyra åren. Förflyttningen av "makten" över utbudet har på historiskt kort tid flyttat från varumärkesägarna till konsumenterna. Eller har den inte det? Är det bara jag som har sett ljuset? I vilket fall...


För några år sedan kunde konsumenten bara trycka på fjärrkontrollen eller vända blad i tidningen så slapp hon reklamen. Idag har konsumenten det mycket svårare att värja sig, vi smyger in våra varumärken genom kul upptåg (ja, event alltså), sponsrar TV-serier – helt öppet eller i det fördolda, vi krumbuktar oss i de sociala medierna, vi sprider virala kul filmer och inte minst skapar vi en hel massa test, tävlingar, webbplatser, sånger och appar. Vi anstränger oss kort sagt väldigt mycket mer än tidigare för att underhålla mottagarna. De ska banne mej inte bara gilla oss, utan de ska snacka om oss, dela med sig av våra historier och snacka om våra upptåg.



Men. Samtidigt som konsumenten har väldigt svårt att värja sig har de idag princip all makt över våra varumärken. Lite paradoxalt kanske, men samtidigt logiskt. Vi översköljs av varumärken och behöver därför hjälp med att välja. Och vem väljer bättre än kompisen? Och som genom ett under har vi fått en hel massa nya "kompisar" genom de sociala medierna. Är du elak är du det mot en konsument som låter sina 148 "vänner" veta det, dessa 148 vänner har sedan i snitt 120 vänner var. Och så vidare, och så vidare, och så vidare mot ett stort #fail.

Lockelsen ligger förstås i det omvända. Är du snäll mot en konsument vet du att hon har 148 vänner. Som har 120 vänner var. Som har 120 vänner var. Och snart pratar de alla om det där kul testet du har skapat som roar och bara lite, lite i förbifarten nämner att du är avsändaren som bjussar på det roliga. Just där och just då känns de där extremt dyra helsidorna i DN väldigt, väldigt avlägsna.

Men vad har då detta med byråvärlden att göra? Allt förstås. Och som ovanstående bloggare är inne på så är frågan kanske inte bara hur en byrå av idag ska se ut, frågan är om en byrå av idag ens har någon framtid. Ju mer vi går mot realtidsmarknadsföring desto svårare får förstås den traditionella byrån att hänga med. Inhousebyrån har fördelen av att sitta nära innehållet, t ex svaren på frågorna som dyker upp i sociala medier. Frilansaren har större möjligheten att sälja tjänster som kräver uppdatering och övervakning även utanför ordinarie arbetstid, som t ex att dra igång en viral spridning.

Men eftersom jag själv sitter på en byrå idag vore det dumt att döda den helt kanske. Och det är klart att det kommer att finnas ett existensberättigande för medelstora och större byråer även i fortsättningen. Inte minst eftersom alla myndighetsupphandlingar kräver stora byråer som ska klara av hela volymen. Men vi ser idag hur vår byrå lutar allt mer åt det digitala hållet även om det fortsatt givetvis kommer att behöva produceras trycksaker. Vi ser också hur våra kunder famlar efter hjälp med de så kallade "sociala medierna". Hur ska de kliva in, vem ska uppdatera, hur farligt är det? Och vi som konsulter vacklar också, ärligt talat, ibland i frågan om hur vi på bästa sätt ska bistå dem även om jag själv allt mer lutar åt att betrakta det som ännu en kanal – kan vi skriva era pressmeddelande och skapa innehåll för er kundtidning så kan vi hjälpa er även med innehåll i de sociala medierna. Vi är kommunikatörer och kommunikationen som sådan är allmänmänsklig.

Det som jag med säkerhet vågar slå fast inför 2012 är i varje fall:
- Vi går mot allt mer realtidsmarknadsföring, vilket kommer att påverka dagens byråer, hur får vi väl se.
- B2B i sociala medier kommer att hitta sin form under 2012 eftersom affärer även där fortfarande görs mellan människor och människor tycker om att kommunicera.
- Den som kan förse kunden med en historia att berätta kommer att nå framgång.
- Vi som byrå måste leverera kunskap om såväl kommunikation som kanaler för att kunna göra ett bra jobb, en kampanj består inte längre bara av ett kreativt budskap utan också av ett kreativt sätt att sprida budskapet.
- De varumärken som kan leverera med transparens i rätt tonalitet på ett trovärdigt sätt är vinnarna.

Och, jag kan som vanligt, ha helt fel, så tyck gärna till!

/ @jmjobring




2011-12-28

Låt konsulterna uppdatera dina sociala medier

Detta blogginlägg läses absolut bäst till denna vassa platta, årets svenska skiva 2011.

Jag är inte längre så övertygad. Det har länge varit en sanning att vi konsulter endast ska fungera som strategiska rådgivare och att företagen själva är de som bäst uppdaterar sina sociala medier. Jag håller med, fast ändå inte. Eftersom jag har suttit på båda sidor – alltså både varit en "kund" som har byggt upp en närvaro i de sociala medierna under några år och nu arbetar som rådgivare i dessa frågor – vet jag att det faktiskt är ganska krävande att bygga upp en närvaro.

Det tar inte bara tid, det tar också resurser. Och ska du få lite snurr på grejorna krävs det att du är en riktigt vass kommunikatör med fullt fokus på uppgiften. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att göra det "när du har tid över". 


Och varför inte? De allra flesta låter ju konsulterna skriva kundtidningen, pressmeddelandena, säljmaterialet, platsannonserna och så vidare. Vad är skillnaden mot dessa kanaler och de sociala kanalerna? Den stora och viktiga skillnaden är förstås dialogen. Du kan ha direktkontakt med kunderna. Och det är nog där "missförståndet" har startat, tror jag. Alla vill ju äga sin kundkontakt. Ingen vill släppa sin kontakt med kunden till en konsult. Men om alternativet är att du aldrig kommer att orka bygga upp den där kundkontakten tycker jag ändå att svaret är givet.


Var inte rädd för att ta hjälp. Var heller inte rädd att låta konsulter, som känner din verksamhet, uppdatera och föra dialog med dina kunder. Så fort det börjar närma sig affär eller gäller frågor konsulten inte kan svara på kommer han/hon givetvis att ta det vidare in i din organisation. Om alternativet är, vilket det tyvärr ofta verkar vara, att ditt företag står utanför "de sociala medierna" för att ni inte kan skapa en organisation eller hittar medarbetare som har tid att ta det på allvar ser jag inget som helst problem med att låta en vass kommunikatör utifrån hjälpa er komma igång. 

OBS!! jag har idag en blogg på Folkbladet, där hittar du mängder av nytt material om sociala medier, och alltid med musiktips! Följ gärna med dit!

/ @jmjobring

2011-12-20

Företag på Facebook

Detta blogginlägg läses bäst till denna sång.


Häromdagen var jag på Webbdagarna i Stockholm och lyssnade på seminarium om "Företag på Facebook". Nelly.com, Pocket Shop och Ving var där som exempel på helt olika satsningar på Facebook. Se samtliga presentationer här.


Nelly med drygt 214.000 fans satsar på att driva försäljning genom tillfälliga erbjudanden. Nelly vill inte ha sin kundtjänst där och säger att det i princip är "självsanerande" eftersom fansen hackar på den som kommer med kundärenden. Fansen vill ha inspiration, enligt Nelly. En halvtidstjänst hanterar uppdateringarna och övervakningen av inläggen, enligt Jarno Vanhatapio som drog caset. Nelly lägger också "femsiffriga" belopp varje vecka på att annonsera på Facebook.






Ving har 52.000 fans och Hanna Kastas, som höll i föredraget, är den som hanterar det tillsammans med en rullande tjänst till. Alltså två heltidstjänster. Ving vill helst använda sin Facebook-sida till inspiration och ibland ger de rabatter, men mellan varven handlar det även om krishantering. Hanna säger att de försöker att inte stirra sig blinda på antalet fans, utan verkligen försöka betrakta dessa som viktiga kunder och vänner till företaget. 






Pocket Shop var det lilla caset i sammanhanget med blott drygt 1.760 fans. Emma Danielsson höll i föredraget tillsammans David Leeb från byrån Identity Works som har hjälpt Pocket Shop att bygga en webbshop inne i Facebook. Emma berättade (också) att de inte stirrar sig blinda på antalet fans, utan försöker se dessa som entusiaster och vänner. Exakt hur stor försäljningen var inne på Facebook vill de inte avslöja, men de berättade att kunderna på Facebook köpte fler böcker vid varje tillfälle än kunderna på den vanliga webbshopen. Däremot avslöjade Identity Works att hela bygget, både webbplats och Facebook-lösningarna, hade kostat 750.000 kr och att byrån hade lagt ner ungefär dubbelt så mycket (odebiterad) tid.






Det var mycket intressant att få ta del av dessa starka varumärkens syn på sin Facebook-närvaro, som alltså skiljde sig en hel del åt. Sättet man närmade sig Facebook var också helt olika då Nelly hade en väldigt business-inriktad syn på sina fans så var Pocket Shop väldigt mycket "mjukare" och betraktade fansen som ambassadörer. Och Ving hamnade nog faktiskt någonstans mittemellan. Sammantaget kan man nog ändå konstatera att kanalen används på ett väldigt trevande sätt fortfarande. De flesta är rädda för att "köpa" sig fans (se tidigare blogginlägg om detta ur en annan synvinkel) och tycker att man ska förvalta det förtroende man får på ett ansvarsfullt sätt. 


Slående under hela dagen var också att så många talare återkom till att man behöver vara transparent i de sociala medierna. Också något jag bloggade om i början av året, läs gärna det när du har tid. För övrigt kunde ingen (!) ge exempel på B2B-case i de sociala medierna, vilket ju är mycket intressant då man tycker att det verkligen börjar bli hög tid för detta, men det får jag lov att återkomma till i ett annat blogginlägg!


/@jmjobring















2011-12-04

Varför är vinreklam så doftlös?

Detta blogginlägg läses lämpligast till denna vackra sång.


Vad jag förstår finns det inget lagligt hinder från att göra hyfsad reklam för vin. Men varför är den då så erbarmligt tråkig? Det mest fyndiga leverantörerna får fram är "Goda viner från Italien". Sedan drar vi på med "Fynd!" och "Mer än prisvärd!" från recensionerna. Visst, att visa upp produkten är givetvis bra och lagen hindrar vinsäljarna från att använda glada människor i reklamen. Men, borde inte detta öppna dörren för lite hederlig gammeldags copy?
























Efter lite letande hittade jag nedanstående vinannons, med en tydlig copyidé. Men den är verkligen ett undantag. I övrigt är det fram-med-produkten-och-en-god-recension. Avsaknaden av byråkod (alltså den pyttelilla texten som brukar finnas långt upp på höger sida och som består av reklambyråns namn) tyder på att vinkrängarna inte vänder sig till reklambyråer. Eller skäms reklambyråerna för de idéfattiga annonserna? I vilket fall, varför är det så här? Säljer vinerna så bra ändå, är man rädd att bra copy och idéer ska stjälpa över reklamen på andra sidan det lagligas gräns? 






















Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror helt enkelt att vinbranschen inte har mognat i takt med de möjligheter de faktiskt har att ta marknadsandelar med hjälp av bra marknadsföring. Motbevisa mig gärna!


/ @jmjobring

2011-11-30

Spotify går app-vägen

Detta blogginlägg läses bäst till denna trevliga sång.


Idag höll Spotify hov i USA. De följer i Apples och senare Facebooks spår och gör en enmansshow på en scen med stora bildskärmar. Daniel Ek är långt ifrån någon Steve Jobs, men... Vad sas då? Ja, till exempel att Spotify ruvar på 15 miljon låtar och det ska ta 100 år att lyssna genom hela katalogen, 150 miljoner dollar betalas tillbaka till musikindustrin sedan starten. Se en del av PK:n här: http://www.ustream.tv/recorded/18841307 (kan behöva login med password: l0vemus1c)


Men nyheterna då? Jo, appar är grejen för dagen. Spotify skapar en "Spotify Plattform" som de själva beskriver så här: "third-party developers can easily build HTML5 Spotify Apps via JavaScript API". Alltså, vem som helst kan bygga appar som du kommer åt inuti Spotify, se filmen längst ner. Du ska via tredjeparts-appar kunna komma åt spellistor, karaoke, musiktexter med mera.

Det intressanta i min värld är hur man ska kunna komma in här som marknadsförare. Mediehus som har någon slags nöjesinriktning lär kasta sig på telefonen och ringa sina webbutvecklare och önska sig en Spotify-app. Det är naturligtvis en grym varumärkesbyggare för till exempel Dagens Nyheter som kan lassa in alla sina recensioner direkt dit lyssnaren är redo för budskapet.

Man kan också se Spotify-apps som ännu ett steg mot att vi behöver "gate keepers" som hjälper oss att välja. Det finns så mycket musik, ja, 100 år bara på Spotify alltså,  så att någon måste hjälpa dig att hitta rätt. Det är där apparna och varumärkena kommer in.

Frågan är om du litar på till exempel Norrlands Guld att välja ut musiken åt dig, eller att du vill sjunga med i deras karaoke-version av deras senaste reklamfilm? Jag kan som vanligt ha fel, men jag tror att många företag tycker det är mödan värt att kliva in i "App finder" i Spotify, i varje fall så länge som kidsen säger att deras främsta intresse är "musik".

/ @jmjobring


2011-11-22

Episkt PR-misslyckande, eller?

Läses bäst till denna sång.

Många gör sig idag lustiga över flygbolaget Quantas stora misslyckande med sin twitterkampanj under hastagen #QantasLuxury, se bland annat DN:s artikel och Resumés. Och visst, ovanligt klantigt att köra kampanj om lyx kan det tyckas när bolaget är i konflikt om löner. Men det finns ändå vissa aspekter att reflektera över, tycker jag. Och vissa saker som kanske är lite olyckligt formulerade och som faktiskt kan försena svenska företags användande av s k sociala medier. Jag sticker ut hakan lite...


DN kommer med ett förnumstigt "Råd till alla företag: Starta inte marknadsföringskampanjer på sociala medier utan noggrann övning i tonträff". Intressant att DN ger sig in kommunikationsbranschen, kan man tycka. Dra parellellen att någon hade genomfört en misslyckad traditionell reklamkampanj. Inte hade DN då gett rådet att "Gör ingen reklamkampanj utan noggrann övning där hemma!". Nä, troligen inte. Det är ganska lätt att raljera över något man inte riktigt förstår.
Hade Quantas anlitat en seriös PR-konsult hade detta högst troligt aldrig hänt. Ingen i vår bransch hade gett dem rådet att genomföra en kampanj om lyx när man är i konflikt om löner.


För några år sedan hade människor inte kunnat lufta sin ilska mot flygbolaget. Nu kan alla deras kunder det. Det borde ju alla seriösa företagare se som en tillgång och inte ett hot. Fruktar du dina kunders åsikter kanske du borde se över din affär.


Idag fnissas det överallt och pekas finger mot detta gyllene exempel på hur farligt det är med "sociala medier." Vad de då missar är alla de tusentals bra exempel på kampanjer och kunddialoger som dagligen genomförs på de "sociala medierna". Kampanjer där företag och kunder kan träffas och kanske även göra affärer; sociala affärer. De som pekar finger riskerar att missa dessa affärer, som jag tror tillhör vinnarna i morgon (se tidigare blogginlägg).


Bara under de minuter det har tagit mig att skriva detta inlägg har det tillkommit drygt 70 tweets under hashtaggen. Så, vi borde kanske också reflektera lite över vilket medialt genomslag Twitter faktiskt börjar få när ett flygbolag på andra sidan jorden twittrar sig in i våra dagstidningar, om än via ett dumt misstag.


Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror att det oreflekterande raljerandet kan kosta en del företagare framtida konkurrenskraft. Ring en seriös konsult och ställ samma frågor som du gör vid alla andra affärer och du ska snart upptäcka att det finns en hel värld där ute att upptäcka. Och inte vara rädd för.


/ @jmjobring

2011-11-08

Varumärken på G+ en verklighet

Detta blogginlägg läses bäst med denna sång i lurarna.


Då var det dags. Facebook har ju haft det länge och nu öppnar Googles tjänst G+ också för varumärken och företag. Jag har provat att skapa en sida för min arbetsgivare Plakats räkning. Själva sidan skapar du enkelt på ett par minuter, det är ju sedan arbetet börjar.






Syfte och målgrupp? Ja, det är förstås de vanliga frågorna som dyker upp när man ska kliva in på en ny plattform. Och så även här. Just nu är svaret på dessa frågor naturligtvis inte helt givna. Och så ser den nya världen ut, vi vet inte alltid från början exakt hur de nya plattformarna kommer att användas, och det är svårt att sitta och räkna ut exakt vad syftet ska vara och vilken målgruppen kommer att bli. Det får utveckla sig allt eftersom mediet utvecklas. Den första och största frågan är egentligen: "Har vi resurser och vilja att kasta använda en ny plattform för vår kommunikation?". Den jobbiga motfrågan är tyvärr då: "Har du råd att stå utanför?"


Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror faktiskt mer och mer på G+ som en plattform som faktiskt kan få lite spridning, men jag ropar verkligen inte hej ännu! Får återkomma.


Länk till Plakat på G+:https://plus.google.com/107842412018959097431


/@jmjobring