Sociala medier är ett dansgolv

Denna blogg läses lämpligast med följande ljudspår: Spelas i Spotify

Jag tror att året är 1994. Vi sänder ett litet studentradioprogram som heter Radio X. En demo trillar in med Nina i Cardigans väna stämma och låten Rise & Shine. Och man skulle förmodligen vara musikbolagschef för att inte bli helt golvad av den där demokassetten. Något liknande har vi aldrig hört och de befann sig dessutom på bilavstånd från Göteborg! Det hela resulterar givetvis i att vi fixar Cardigans första spelning i Göteborg. Jag vill minnas en extremt blyg Nina, en fantastisk spelning, ett knöfullt Kåren och att vi var kungar i diskcjockeybåset efter Cardigans gig.

I vilket fall, på den här tiden, i något slags postgrunge-rus, kunde man skifta genre på skivspelarna och ändå lyckas vara en riktig crowd pleaser. Från "Funky Nassau" till Ministrys "Jesus Built My Hot Rod", från "Marios Café" med Saint Etienne till "Killing in the name..." med Rage Against The Machine. Det gällde bara att ha den absoluta fingertoppskänslan vid musikbytena, och att ratta stroboskopet med omsorg förstås. Alla som någon gång har varit på ett diskotek vet att sköter sig inte DJ:n så kliver halva dansgolvet av inom tre takter. Publiken är obeveklig och responsen omedelbar. Och tro mig, då svettas man alltid bakom skivspelarna oavsett hur oberörd man försöker se ut! Men vad har det med sociala medier att göra?

Demon med låten Rise & Shine fick hela Radio X-redaktionen (vi var tre personer) att gå i taket fullständigt. Och det gick ju ganska bra för det där gänget efter att vi fixade deras första Göteborgsgig...

Jo, allt. Att ratta sociala medier i någon slags professionell mening är faktiskt samma sak. Du kan hitta en kul film som blir en riktig feedfyllare med många tummar upp, kommentarer eller RT:s – dansgolvet är fullt och du är kung! Men när du en halv dag senare kör en liknande film får du ingen reaktion alls – golvet består av tre tjejer i en ring runt sina väskor och resten hänger i baren. Du surfar febrilt runt efter nästa feedfyllare medan svetten rinner nerför mushanden. Ofta kan det för ett otränat öga vara ganska otippade saker och det gäller att hitta avvägningen mellan Saint Etienne och Ministry.

Jag tror att det i grunden krävs ett intresse. Men bara för att du älskar musik behöver du inte bli en bra DJ. Samma sak gäller för sociala medier. Bara för att du tycker det är kul behöver du inte bli en bra social media manager, eller vad det nu kan kallas. Mycket handlar också om erfarenhet. Du blir en bättre DJ för varje gång du fyller ett dansgolv och förstår dess fundament, du blir en bättre social media manager varje gång du fyller feeden med kommentarer eller ser hur dina mentions blir allt fler. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att det i slutänden dessutom är samma hemliga njutning – vi njuter helt enkelt av uppmärksamheten vi får till låns i några minuter. Eller för att vara mer rak på sak, vi njuter som fan när alla dansar!


/@jmjobring