Tre t styr morgondagens marknadsföring

Tre små t – transparens, tonalitet och trovärdighet tror jag är nycklarna till ett långt och ärorikt liv som varumärke. Redan idag, men ack så mycket mer i morgon. Vi ser en generation som växer upp i olika varianter av "sociala medier". De är snart vana vid att ett varumärke kommunicerar så mycket mer än vad vi gör idag. Företaget måste visa upp "sin själ" och den själen måste hänga ihop med allt annat man gör, annars spricker bubblan direkt och ingen tror på dig. Om du när som helst kan råka ut för en #fail eller en dissning på en community med genomslag gäller det att tänka på vad du säger. Och gör.

transparens: Du måste vara ärlig med det du gör. För det du gör syns. Allt från din sämst betalde medarbetare till din suraste kund delar mer än gärna med sig av sina erfarenheter från ditt företag. I morgon är inte Janne Josefsson din största fiende, det är vad som sägs om dig "här inne". Å andra sidan. Om du kan skapa en bild av att du lever som du lär, att du behandlar dina medarbetare och kunder schysst, håller dig hyfsad mot miljön o s v, kan du få massor av beröm, som leder till goda affärer.

tonalitet: Hur låter du? Hur uttrycker du dig? Hur ser du ut? Detta är faktorer som redan idag är viktiga och som i morgon är allt. Vad du än säljer är varumärket viktigare än din vara. Och varumärket är i mångt och mycket vad du säger och hur du ser ut. Vi köper känslan av att ha gjort rätt val, oavsett om det är en kopp kaffe eller en ny bil. Och varje gång det där varumärket uttrycker sig som jag vill, stärks min bild av varumärket. Jag behöver kanske inte förklara att även det motsatta gäller – ingen köper glass av en ful surpuppa som inte svarar på mina frågor.

trovärdighet: Du måste, som sagt, vara ärlig med du gör. Annars tappar du snart i trovärdighet och ingen vill köpa något av en "lögnare". Säljer du "gott kaffe" kan du inte servera garvsyra mer än en gång. Utlovar du en kvalitetsprodukt som går sönder efter andra rundan har du snart problem med snorungar som talar om exakt hur usel din kvalitetsprodukt är.

Det går givetvis att invända mot mina tre t. Man kan säkert tjäna pengar utan att agera som ett "snällt företag" även i framtiden. Men, jag tror ärligt och fullt fast, att ska du överleva och tjäna pengar i morgon också måste du beakta dessa tre små t. Vi är kanske inte riktigt där idag, men den som hinner öva på det här innan vi är i framtiden tror jag har ett bra försprång. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att de kommunikationsbyråer som vågar kliva in i styrelserummen och förklara det här kommer att få betalt.

Sociala medier är ett dansgolv

Denna blogg läses lämpligast med följande ljudspår: Spelas i Spotify

Jag tror att året är 1994. Vi sänder ett litet studentradioprogram som heter Radio X. En demo trillar in med Nina i Cardigans väna stämma och låten Rise & Shine. Och man skulle förmodligen vara musikbolagschef för att inte bli helt golvad av den där demokassetten. Något liknande har vi aldrig hört och de befann sig dessutom på bilavstånd från Göteborg! Det hela resulterar givetvis i att vi fixar Cardigans första spelning i Göteborg. Jag vill minnas en extremt blyg Nina, en fantastisk spelning, ett knöfullt Kåren och att vi var kungar i diskcjockeybåset efter Cardigans gig.

I vilket fall, på den här tiden, i något slags postgrunge-rus, kunde man skifta genre på skivspelarna och ändå lyckas vara en riktig crowd pleaser. Från "Funky Nassau" till Ministrys "Jesus Built My Hot Rod", från "Marios Café" med Saint Etienne till "Killing in the name..." med Rage Against The Machine. Det gällde bara att ha den absoluta fingertoppskänslan vid musikbytena, och att ratta stroboskopet med omsorg förstås. Alla som någon gång har varit på ett diskotek vet att sköter sig inte DJ:n så kliver halva dansgolvet av inom tre takter. Publiken är obeveklig och responsen omedelbar. Och tro mig, då svettas man alltid bakom skivspelarna oavsett hur oberörd man försöker se ut! Men vad har det med sociala medier att göra?

Demon med låten Rise & Shine fick hela Radio X-redaktionen (vi var tre personer) att gå i taket fullständigt. Och det gick ju ganska bra för det där gänget efter att vi fixade deras första Göteborgsgig...

Jo, allt. Att ratta sociala medier i någon slags professionell mening är faktiskt samma sak. Du kan hitta en kul film som blir en riktig feedfyllare med många tummar upp, kommentarer eller RT:s – dansgolvet är fullt och du är kung! Men när du en halv dag senare kör en liknande film får du ingen reaktion alls – golvet består av tre tjejer i en ring runt sina väskor och resten hänger i baren. Du surfar febrilt runt efter nästa feedfyllare medan svetten rinner nerför mushanden. Ofta kan det för ett otränat öga vara ganska otippade saker och det gäller att hitta avvägningen mellan Saint Etienne och Ministry.

Jag tror att det i grunden krävs ett intresse. Men bara för att du älskar musik behöver du inte bli en bra DJ. Samma sak gäller för sociala medier. Bara för att du tycker det är kul behöver du inte bli en bra social media manager, eller vad det nu kan kallas. Mycket handlar också om erfarenhet. Du blir en bättre DJ för varje gång du fyller ett dansgolv och förstår dess fundament, du blir en bättre social media manager varje gång du fyller feeden med kommentarer eller ser hur dina mentions blir allt fler. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att det i slutänden dessutom är samma hemliga njutning – vi njuter helt enkelt av uppmärksamheten vi får till låns i några minuter. Eller för att vara mer rak på sak, vi njuter som fan när alla dansar!


/@jmjobring