Den som ger sig in i Twitter måste Twitter tåla. Eller?

Ingen annanstans i de sociala medierna finns det så många 'lär dig att...' och 'sju dödssynder...' som i Twittrets rike. Hur blev det så? Ingen annanstans hånas så många bolag för sina försök att använda denna kanal och prova nya vägar som på Twitter. Varför är det så? Ingen annanstans finns det lika många konsulter som vet så bäst som på Twitter. Vem gav dem tolkningsrätten? Trodde man inte riktigt gott om alla skulle man kunna få för sig att Twittervärlden gärna höll övriga världen på behörigt avstånd. Ville man konspirera skulle man kunna tolka bästvetarkonsulternas pekpinnar som försök att hålla andra ute för att kunna glänsa mer på egen hand. Och ändå säger alla att 'sharing is caring' och 'det är vanligt sunt förnuft'.

Tyvärr tror jag att just detta 'regelvurmande' och denna 'pekpinneförnöjsamheten' hindrar, eller i varje fall fördröjer, Twitters riktiga genomslag. Är jag företagare vill jag kanske inte utsätta mig för #fail-risken. Är jag inte ett av världens största varumärken kan jag inte 'lyssna på användarna/kunderna' och väljer förmodligen att lägga tid på annat. Paradoxen för konsulterna blir givetvis att de enda som läser deras blogginlägg är de redan frälsta. De enda som lyssnar på deras förträffliga utläggningar är vi andra som twittrar och bloggar.

Är det inte dags att börja uppmuntra istället för att dissa? Visa att det finns plats för alla på Twitter. Det är ju först då vi kan få utväxling och eventuell affärsnytta. Att twittra för twitterexperterna är svårt att räkna hem och föga kommunikativt givande. Jag kan givetvis ha fel, men jag tror vi måste bli mer inbjudande för att få upp tempot. Vad tror du?