Spotify går app-vägen

Detta blogginlägg läses bäst till denna trevliga sång.

Idag höll Spotify hov i USA. De följer i Apples och senare Facebooks spår och gör en enmansshow på en scen med stora bildskärmar. Daniel Ek är långt ifrån någon Steve Jobs, men... Vad sas då? Ja, till exempel att Spotify ruvar på 15 miljon låtar och det ska ta 100 år att lyssna genom hela katalogen, 150 miljoner dollar betalas tillbaka till musikindustrin sedan starten. Se en del av PK:n här: http://www.ustream.tv/recorded/18841307 (kan behöva login med password: l0vemus1c)

Men nyheterna då? Jo, appar är grejen för dagen. Spotify skapar en "Spotify Plattform" som de själva beskriver så här: "third-party developers can easily build HTML5 Spotify Apps via JavaScript API". Alltså, vem som helst kan bygga appar som du kommer åt inuti Spotify, se filmen längst ner. Du ska via tredjeparts-appar kunna komma åt spellistor, karaoke, musiktexter med mera.

Det intressanta i min värld är hur man ska kunna komma in här som marknadsförare. Mediehus som har någon slags nöjesinriktning lär kasta sig på telefonen och ringa sina webbutvecklare och önska sig en Spotify-app. Det är naturligtvis en grym varumärkesbyggare för till exempel Dagens Nyheter som kan lassa in alla sina recensioner direkt dit lyssnaren är redo för budskapet.

Man kan också se Spotify-apps som ännu ett steg mot att vi behöver "gate keepers" som hjälper oss att välja. Det finns så mycket musik, ja, 100 år bara på Spotify alltså,  så att någon måste hjälpa dig att hitta rätt. Det är där apparna och varumärkena kommer in.

Frågan är om du litar på till exempel Norrlands Guld att välja ut musiken åt dig, eller att du vill sjunga med i deras karaoke-version av deras senaste reklamfilm? Jag kan som vanligt ha fel, men jag tror att många företag tycker det är mödan värt att kliva in i "App finder" i Spotify, i varje fall så länge som kidsen säger att deras främsta intresse är "musik".

/ @jmjobring

Episkt PR-misslyckande, eller?

Läses bäst till denna sång.

Många gör sig idag lustiga över flygbolaget Quantas stora misslyckande med sin twitterkampanj under hastagen #QantasLuxury, se bland annat DN:s artikel och Resumés. Och visst, ovanligt klantigt att köra kampanj om lyx kan det tyckas när bolaget är i konflikt om löner. Men det finns ändå vissa aspekter att reflektera över, tycker jag. Och vissa saker som kanske är lite olyckligt formulerade och som faktiskt kan försena svenska företags användande av s k sociala medier. Jag sticker ut hakan lite...


DN kommer med ett förnumstigt "Råd till alla företag: Starta inte marknadsföringskampanjer på sociala medier utan noggrann övning i tonträff". Intressant att DN ger sig in kommunikationsbranschen, kan man tycka. Dra parellellen att någon hade genomfört en misslyckad traditionell reklamkampanj. Inte hade DN då gett rådet att "Gör ingen reklamkampanj utan noggrann övning där hemma!". Nä, troligen inte. Det är ganska lätt att raljera över något man inte riktigt förstår.
Hade Quantas anlitat en seriös PR-konsult hade detta högst troligt aldrig hänt. Ingen i vår bransch hade gett dem rådet att genomföra en kampanj om lyx när man är i konflikt om löner.


För några år sedan hade människor inte kunnat lufta sin ilska mot flygbolaget. Nu kan alla deras kunder det. Det borde ju alla seriösa företagare se som en tillgång och inte ett hot. Fruktar du dina kunders åsikter kanske du borde se över din affär.


Idag fnissas det överallt och pekas finger mot detta gyllene exempel på hur farligt det är med "sociala medier." Vad de då missar är alla de tusentals bra exempel på kampanjer och kunddialoger som dagligen genomförs på de "sociala medierna". Kampanjer där företag och kunder kan träffas och kanske även göra affärer; sociala affärer. De som pekar finger riskerar att missa dessa affärer, som jag tror tillhör vinnarna i morgon (se tidigare blogginlägg).


Bara under de minuter det har tagit mig att skriva detta inlägg har det tillkommit drygt 70 tweets under hashtaggen. Så, vi borde kanske också reflektera lite över vilket medialt genomslag Twitter faktiskt börjar få när ett flygbolag på andra sidan jorden twittrar sig in i våra dagstidningar, om än via ett dumt misstag.


Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror att det oreflekterande raljerandet kan kosta en del företagare framtida konkurrenskraft. Ring en seriös konsult och ställ samma frågor som du gör vid alla andra affärer och du ska snart upptäcka att det finns en hel värld där ute att upptäcka. Och inte vara rädd för.


/ @jmjobring

Varumärken på G+ en verklighet

Detta blogginlägg läses bäst med denna sång i lurarna.


Då var det dags. Facebook har ju haft det länge och nu öppnar Googles tjänst G+ också för varumärken och företag. Jag har provat att skapa en sida för min arbetsgivare Plakats räkning. Själva sidan skapar du enkelt på ett par minuter, det är ju sedan arbetet börjar.

Syfte och målgrupp? Ja, det är förstås de vanliga frågorna som dyker upp när man ska kliva in på en ny plattform. Och så även här. Just nu är svaret på dessa frågor naturligtvis inte helt givna. Och så ser den nya världen ut, vi vet inte alltid från början exakt hur de nya plattformarna kommer att användas, och det är svårt att sitta och räkna ut exakt vad syftet ska vara och vilken målgruppen kommer att bli. Det får utveckla sig allt eftersom mediet utvecklas. Den första och största frågan är egentligen: "Har vi resurser och vilja att kasta använda en ny plattform för vår kommunikation?". Den jobbiga motfrågan är tyvärr då: "Har du råd att stå utanför?"


Jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror faktiskt mer och mer på G+ som en plattform som faktiskt kan få lite spridning, men jag ropar verkligen inte hej ännu! Får återkomma.


Länk till Plakat på G+:https://plus.google.com/107842412018959097431


/@jmjobring

När får vi se varumärken på G+?

Detta blogginlägg läses till exempel till denna fina sång.

I väntan på att Google+ släpper loss företag, vilket de enligt ryktena ska göra alldeles snart, kan vi börja försöka gissa vad det kommer att innebära. Sociala medier-sajten Mashable.com gjorde ett försök häromdagen och lät några byråer gå loss, kika här. Men Google+ brottas ju med det stora lilla problemet – för få användare. Massan är helt enkelt för liten i dagsläget, tror jag, för att något mer seriöst företag ska orka bryta sig in där.

Ford har fått agera testballong på Google+, men vad det har gett är oklart. Om man kikar i kommentarer och antal delningar är det ju inga stora mängder interaktivitet. Och då snackar vi Ford och USA. Hrm, jag kan som vanligt ha helt fel, men i dagsläget ser det ut som om Google har en lång bit kvar innan något av de större varumärkena orkar gå all in på G+.

/ @jmjobring

Vad innebär det att Apple öppnar för Twitter?

Detta inlägg läses gärna tillsammans med denna sång av Noel.


Jag kan som vanligt ha helt fel, men att Apple nu så tydligt gör Twitter till en del av iOS5 (alltså det senaste operativsystemet för iPhone) tror jag kommer att skjutsa Twitter närmare "folket". Twitters baksida har hela tiden varit att det är relativt hög tröskel att börja använda det, och förstå nyttan. Men om jag direkt från min iPhone enkelt t ex kan posta bilder till Twitter och få notiser när någon nämner mig tror jag att vi snart kan se saker hända. Och det har redan börjat hända, enligt Twitterchefen Dick Costolo. 


Och som Socialmediatoday.com skriver så kan det här också underlätta för alla som twittrar för ett företags räkning. Överblicken över konversationer blir tydligare och, framförallt, notis-pushen gör det enkelt att direkt se när någon nämner dig, och du kan agera omedelbart. Till synes små förändringar, men jag tror att det är det lilla som behövs för att fler ska inse nyttan med de 140 tecknen.


Att detta är ett led i Apples "krig" mot Google och Android, och alltså i förlängningen Google+, är ju också ganska tydligt, men det är nog en annan bloggpost.


/ @jmjobring

Varför ska man vara på Twitter?

Detta blogginlägg läses gärna till tonerna av denna sång på Spotify 


Rätt ofta får jag frågan: varför ska man "vara på Twitter?" 140 tecken är ju grejen, men när jag ska försöka svara på frågan blir det ett ganska långt resonemang. Jag tar avstamp i ett par exempel hur Twitter har hjälpt mig genom vecka 41. Läs om du är en tvivlare, det är värt det, tror jag...


- #juholt: Storyn fick ett annat djup för mig när jag (via Twitter förstås) fick ögonen på Viktor Tullgrens blogginlägg. Tullgren är socialdemokrat och givetvis part i målet, men hans inlägg tillförde ändå en dimension jag inte hade fått via de traditionella medierna, se blogginlägget om hur Juholt inte kunde ha fyllt i blanketten på annat sätt. Givetvis har allehanda PR-konsulter kommenterat det hela, en av de mest omhuldade är väl kanske Paul Ronge och jag har givetvis tagit del av Ronges blogginlägg också, via Twitter. Det har inget annat media gett mig. Än.


- #snabbhjälp På det personliga planet fick jag ett ovanligt erbjudande att vara med på releasen av en ny sajt som skulle marknadsföra e-böcker (vill ej hänga ut sajten här, du förstår strax varför). Jag var tillfrågad eftersom jag har ett par manus i byrålådan som håller sådär halvbra kvalitet. Lätt smickrad sa jag förstås ja, men fick aldrig se något kontrakt. Det hela drog ut på tiden och när jag fick se kontraktet var det typ två timmar kvar till release. Och jag fick direkt onda aningar, det kändes inte bra i magen. Via Twitter (givetvis) lyckades jag på en ett par minuter få fatt i ett förlag som bara behövde slänga ett snabbt getöga på kontraktet för att svara: "jag vet inte riktigt hur starkt jag skall formulera mig men... "Den värsta smörja jag sätt i kontraktsväg" kan väl vara en början". Jag backade förstås ur projektet illa kvickt. Utan Twitter hade jag givetvis aldrig lyckats få tag i någon som, utan att ta ett öre betalt, kunde hjälpa mig så fort.


- #nyttjobb Vi la ut ett nytt jobb på jobbet. Innan dagen var slut hade det snurrat på Twitter så att drygt 4.000 möjliga twittrare hade fått ta del av det. Utan att det tog mig mer än en minut att formulera twittret. Givetvis hade alla dessa 4.000 inte sett inlägget och det fanns säkert massor av dubbeltäckning, men det tog mig en minut att formulera twittret, så, all räckvidd var ju bonus.


- #ug Jag såg faktiskt inte Uppdrag granskning om Glada Hudik, men följde debatten på Twitter. Och där fick jag också läsa den angripne Pärs egna ord. Återigen en nyansering som de traditionella nyheterna inte ger mig. I varje fall inte i dagsläget.


- #hashtag Att använda så kallade "hashtags" är både storheten och svårigheten med Twitter. Hashtags används som en etikett du kan söka efter för att hitta allt som rör ett visst ämne. T ex använde alla twittrare hashtagen #bokmassan under Bokmässan i Göteborg. Det var ju inte så svårt att räkna ut. Men att hashtagen #svpol (troligen) är den mest använda för att följa svensk politik är kanske inte lika givet. Eller #twittboll och #twittpuck för att följa fotboll respektive ishockey är inte lika självklart. Och i princip alla större TV-program, som #ug ovan, får ganska kvickt sin egen hashtag. Och det är just storheten. Jag kan direkt få fördjupa mig i t ex #agenda och ta del av mängder av kommentarer, reflektioner och ibland även relevanta fördjupningar, som exemplem ovan.


- #ajour Precis när jag tänkte publicera detta blogginlägg läser jag om Ajour.se (hittade det via Twitter förstås). Ett projekt av ett gäng väldigt aktiva twittrare som (precis som jag, inga andra liknelser) tycker att den fantastiska nyttan av fördjupning och möjlighet att kommentera och reflektera som finns på Twitter borde komma fler till del. Vad jag förstår är Ajour.se ett försöka att göra just det, om de lyckas återstår att se. Se också gärna Hejsonja:s ironiska inlägg om Ajour för att få en annan syn på saken.


Oavsett hur det går för Ajour.se så kommer Twitters form av kommunikation (reflektion och fördjupning) att forma framtidens journalistik. Det är helt enkelt för bra för att inte lyftas upp en nivå och få hjälp att nå ut till fler. Frågan är hur det ska ske? Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men troligen är Twitters baksidor för många (svårigheten att överblicka, tiden det tar att lära sig och hitta rätt m m) så någon form av transformering för att bli mer lättillgänglig är nog nödvändigt, om det blir likt Ajour.se eller på annat sätt åter står att se. Oavsett vad är i varje fall framtiden mycket ljusare än gårdagen.


Det var mitt svar på varför man ska "vara på Twitter". Om det hjälper någon att hitta till Twitter är jag mer än nöjd, för det är faktiskt en revolutionerande plattform. Våga ta klivet. Prova. Du har allt att vinna och absolut inget att förlora.


/ @jmjobring

5 utmaningar med twitter få pratar om

(Detta inlägg läses bäst till denna låt)


1) Twittrare med många följare har svårt att hålla isär privat och professionellt. För många har detta inneburit att de tar med sig sitt twitter-konto in i jobbet. Fördelen är förstås att du får många följare med dig som troligen har både glädje och nytta av de tweets du delar med dig av å yrkets vägnar. Men det skapar naturligtvis snart en hel del bekymmer – vad händer när du byter jobb? När är du privat och när är du företagets röst? Är du ditt eget varumärke är det naturligtvis inget problem, utan snarare en tillgång och väldigt vanligt hos de flesta riktigt aktiva twittrarna. Vore jag din arbetsgivare skulle jag inte acceptera att du blev ett med mitt varumärke eftersom du tar det med dig när du kliver ut genom dörren.
Utmärkt inlägg i frågan finns här av @ipillan
Pressombudsmannen Ola Sigvardsson i Medievärlden (utifrån pressetiskt pespektiv)


2) Vad är en följare värd? Frågan dyker ofta upp om du får chansen att tala sociala medier med en driven bolagsledning, men är i princip tabu på Twitter. Fast frågan är förstås relevant, alla investeringar ska ju bära sig. Men tyvärr i princip omöjlig att svara på. I dagsläget. Med mer erfarenhet över tid går det säkert att svara på den frågan också, men precis som vid telefonförsäljning (obs, inga jämförelser i övrigt...) måste man har gjort det ett tag för att få egna siffror att förlita sig på. Hundra samtal kanske ger en affär för ett bolag medan andra kan ringa tre samtal och ro hem en storaffär. Det finns för många parametrar, som bransch, hur skicklig man är med själva hantverket, den egna produkten, varumärkets bäring o s v. Jag tror du kan se samma utveckling på Twitter. Över tid.

3) Är Twitter "bara" en förlängning av kundtjänsten? Ja ofta kan det vara så, men den kan också vara mycket mer. Twitter kan vara ett bra redskap för kundtjänsten att hålla en dialog med kunder och fånga upp klagomål och synpunkter – finnas där kunden finns. Men Twitter kan ju också vara ett redskap för t ex en pressavdelning att lobba in nyheter mot journalister eller en VD som aktivt vill nätverka med branschen o s v, o s  v. Twitter är vad du gör av den.


4) Det går inte genom en utredning/policy/riktlinjer avgöra om du ska kliva in på Twitter. Ett hårt påstående som många säkert invänder mot, men jag tror i det här fallet på tesen "It’s okay to fail as long as you do it quickly" (hämtad från Fast Companys intressanta "Move Over Social Media; Here Comes Social Business"). Det bästa sättet att veta om du ska använda Twitter i din profession är troligen att prova, det är för komplext att utreda och resultatet kommer troligen inte att göra dig så mycket klokare. Försök sälja in det argumentet till en redan från början skeptisk företagsledning...

5) Det är mycket trevligare att följa en människa än ett bolag/organisation. Twitter är i hela sitt väsen byggt på personlighet. Ditt bolag ska givetvis ha en "personlighet" (se mitt eget inlägg om trovärdighet, tonalitet och transparens) och det finns vägar att minimera känslan av opersonligt, t ex skriva ut sitt namn i tweeten m m, men faktum kommer alltid att kvarstå: det är trevligare att prata med en person än en logga. Jag tror man helt enkelt att man bara måste vara medveten om och förhålla sig till det faktumet.


Ja, jag kan som vanligt ha helt fel, men jag tror att ju fler av oss som vågar prata om dessa utmaningar med Twitter – istället för att stoppa huvudet i TweetDeck och tycka att alla andra utanför Twitter är okunniga och oupplysta – desto bättre är det. 


/ @jmjobring