Varför ska man vara på Twitter?

Detta blogginlägg läses gärna till tonerna av denna sång på Spotify 


Rätt ofta får jag frågan: varför ska man "vara på Twitter?" 140 tecken är ju grejen, men när jag ska försöka svara på frågan blir det ett ganska långt resonemang. Jag tar avstamp i ett par exempel hur Twitter har hjälpt mig genom vecka 41. Läs om du är en tvivlare, det är värt det, tror jag...


- #juholt: Storyn fick ett annat djup för mig när jag (via Twitter förstås) fick ögonen på Viktor Tullgrens blogginlägg. Tullgren är socialdemokrat och givetvis part i målet, men hans inlägg tillförde ändå en dimension jag inte hade fått via de traditionella medierna, se blogginlägget om hur Juholt inte kunde ha fyllt i blanketten på annat sätt. Givetvis har allehanda PR-konsulter kommenterat det hela, en av de mest omhuldade är väl kanske Paul Ronge och jag har givetvis tagit del av Ronges blogginlägg också, via Twitter. Det har inget annat media gett mig. Än.


- #snabbhjälp På det personliga planet fick jag ett ovanligt erbjudande att vara med på releasen av en ny sajt som skulle marknadsföra e-böcker (vill ej hänga ut sajten här, du förstår strax varför). Jag var tillfrågad eftersom jag har ett par manus i byrålådan som håller sådär halvbra kvalitet. Lätt smickrad sa jag förstås ja, men fick aldrig se något kontrakt. Det hela drog ut på tiden och när jag fick se kontraktet var det typ två timmar kvar till release. Och jag fick direkt onda aningar, det kändes inte bra i magen. Via Twitter (givetvis) lyckades jag på en ett par minuter få fatt i ett förlag som bara behövde slänga ett snabbt getöga på kontraktet för att svara: "jag vet inte riktigt hur starkt jag skall formulera mig men... "Den värsta smörja jag sätt i kontraktsväg" kan väl vara en början". Jag backade förstås ur projektet illa kvickt. Utan Twitter hade jag givetvis aldrig lyckats få tag i någon som, utan att ta ett öre betalt, kunde hjälpa mig så fort.


- #nyttjobb Vi la ut ett nytt jobb på jobbet. Innan dagen var slut hade det snurrat på Twitter så att drygt 4.000 möjliga twittrare hade fått ta del av det. Utan att det tog mig mer än en minut att formulera twittret. Givetvis hade alla dessa 4.000 inte sett inlägget och det fanns säkert massor av dubbeltäckning, men det tog mig en minut att formulera twittret, så, all räckvidd var ju bonus.


- #ug Jag såg faktiskt inte Uppdrag granskning om Glada Hudik, men följde debatten på Twitter. Och där fick jag också läsa den angripne Pärs egna ord. Återigen en nyansering som de traditionella nyheterna inte ger mig. I varje fall inte i dagsläget.


- #hashtag Att använda så kallade "hashtags" är både storheten och svårigheten med Twitter. Hashtags används som en etikett du kan söka efter för att hitta allt som rör ett visst ämne. T ex använde alla twittrare hashtagen #bokmassan under Bokmässan i Göteborg. Det var ju inte så svårt att räkna ut. Men att hashtagen #svpol (troligen) är den mest använda för att följa svensk politik är kanske inte lika givet. Eller #twittboll och #twittpuck för att följa fotboll respektive ishockey är inte lika självklart. Och i princip alla större TV-program, som #ug ovan, får ganska kvickt sin egen hashtag. Och det är just storheten. Jag kan direkt få fördjupa mig i t ex #agenda och ta del av mängder av kommentarer, reflektioner och ibland även relevanta fördjupningar, som exemplem ovan.


- #ajour Precis när jag tänkte publicera detta blogginlägg läser jag om Ajour.se (hittade det via Twitter förstås). Ett projekt av ett gäng väldigt aktiva twittrare som (precis som jag, inga andra liknelser) tycker att den fantastiska nyttan av fördjupning och möjlighet att kommentera och reflektera som finns på Twitter borde komma fler till del. Vad jag förstår är Ajour.se ett försöka att göra just det, om de lyckas återstår att se. Se också gärna Hejsonja:s ironiska inlägg om Ajour för att få en annan syn på saken.


Oavsett hur det går för Ajour.se så kommer Twitters form av kommunikation (reflektion och fördjupning) att forma framtidens journalistik. Det är helt enkelt för bra för att inte lyftas upp en nivå och få hjälp att nå ut till fler. Frågan är hur det ska ske? Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men troligen är Twitters baksidor för många (svårigheten att överblicka, tiden det tar att lära sig och hitta rätt m m) så någon form av transformering för att bli mer lättillgänglig är nog nödvändigt, om det blir likt Ajour.se eller på annat sätt åter står att se. Oavsett vad är i varje fall framtiden mycket ljusare än gårdagen.


Det var mitt svar på varför man ska "vara på Twitter". Om det hjälper någon att hitta till Twitter är jag mer än nöjd, för det är faktiskt en revolutionerande plattform. Våga ta klivet. Prova. Du har allt att vinna och absolut inget att förlora.


/ @jmjobring