Alltså, efter att ha tillbringat ett antal veckor runt om i Västerbottens inland kan jag inte längre hålla tyst. Någon blir säkert irriterad och tycker att jag inte har med det att göra och är en bortskämd sörlänning med mera, med mera. Jag tar den risken. För när man färdas i vårt fina län uppmanas man med ojämna mellanrum att stanna till för en fika, en matbit eller kanske bara för att läsa på någon informationstavla eller köpa ett fiskekort. Och i princip överallt möts man av det förväntade, och tyvärr oftast lite mindre.
"Äkta kokkaffe!"
Det är helt enkelt inget som sticker ut. Ingen har "Äkta kokkaffe bryggd på glädje och värme!" eller "Var tredje kula glass gratis!" eller under Motorveckan i Lycksele när vägarna var fullproppade av entusiastbilar kanske "Köp en kaffe och vi putsar dina navkapslar!" eller "Köp en glass och vi tar en bild av dig och din snygga bil!". Det är inget matställe som drar till med "29 olika pannkakor!" eller "Vi bjuder på gobiten till kaffet på maten!" eller ens "Vegetariskt alternativ!". Och varför inte skriva på norska och tyska? Varannan husbil har ju antingen norska plåtar eller tyska. Tagga matplejset på Facebook och skriv på norska att du bjuder på en kaffe om de stannar till och säger att de har sett det på Fejjan.
Det man möts är av tyvärr istället "Gäster går gratis på toaletten annars kostar det 5 kronor". Detta står på fullt allvar på ett hak längst E12 i Norrlands inland, på ett solblekt A4-papper givetvis. Hur många stannar där för att bara gå på toaletten? Och om de nu gör det, hur mycket sliter det på dasset? Och, givetvis viktigast, är inte den som stannar en potentiell kund värd mer än en sur 5 krona? Tänk om det istället stod "Välkommen till XXX! Du vet väl att du kan ta med en god kopp kaffe? Bara 15 kronor."
Fiskar efter ett leende
Försökte ge mig ut och fiska. Den som sålde fiskekortet visste ingenting och hade ingen karta och turistinformationen öppnade klockan 12. Och tyvärr har jag varit på ett antal sådana turistinformationer, till och med sådana som kallar sig för "Fiskecamps", men aldrig fått ett vettigt råd. Visst, man kanske ska googla hemma, ringa och förbereda sig, men inget väger så tungt som ett trevligt bemötande. Jag återvände ju aldrig till något av de där fiskevattnen, inte bara för att fisket var dåligt, bemötandet var så oinspirerat att man inte känner sig välkommen.
Listan kan tyvärr göras längre. Jag vet inte om det beror på bristande fantasi och affärsutveckling eller på att man helt enkelt inte behöver anstränga sig mer än absolut nödvändigt. Affärerna kanske ändå går strålande? Och är det så är ju allt frid och fröjd, men jag tror tyvärr inte att det är fallet. Det verkar på något konstigt sätt som att de vanliga affärsmässiga reglerna upphör att existera i glesbygden. Som om det är fullt att sticka ut och anstränga sig lite, lite extra.
Surjämtarna lirar i egen division
Och det kanske hemskaste av allt är att Åre är ett lysande undantag. Där finns mängder av smarta entreprenörer och blomstrande företag som är extremt nischade och superduktiga på kundvård med mera, med mera. Trist men sant, vi i Västerbotten blir slagna på alla fingrar flera gånger om dagen. Hela året runt.
Jag kan givetvis ha helt fel, men tyvärr tror jag inte att det finns någon glesbygdspolitik i världen som kan rädda vårt fina inland om inte näringsidkarna själva antingen tar inspirationshjälp utifrån eller börjar anstränga sig på egen hand. Vad tror du?
@/ jmjobring
Tidningen Västerbottens kurirens ledarskribent, Ola Nordebo, blev inspirerad av detta blogginlägg och skrev en ledare i tidningen lördagen den 20 augusti och på sin blogg, på samma tema. Läs gärna: http://blogg.vk.se/nordebo/2011/08/19/det-dar-lilla-extra-nar-norrland-far-ovantat-besok-229875
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar